Herren är min herde – Andra söndagen efter Påsk – Terjärv kyrka

Första läsningen
Mika 7:14-20

Valla ditt folk med din herdestav,
den hjord som är din egendom
och lever ensam i en vildmark
omgiven av odlat land.
Låt den få beta i Bashan och Gilead
som i forna dagar.
Låt oss få se under,
som när du drog ut ur Egypten.
Folken skall se det och blygas
trots all sin makt,
de skall stå där med handen för munnen
och med öron som drabbats av dövhet.
De skall slicka stoftet som ormar,
som markens krälande djur.
Darrande skall de lämna sina fästen
och komma ut till Herren, vår Gud.
De skall frukta och bäva för dig.
Vilken gud är som du,
du som tar bort skuld och förlåter synd
hos dem som är kvar av din egendom.
Din vrede består inte för alltid,
du vill helst visa nåd.
Du förbarmar dig över oss på nytt
och utplånar våra brott,
du kastar alla våra synder i havets djup.
Du skall visa Jakob trohet och
Abraham nåd
enligt den ed du i forna dagar gav
våra fäder.

Andra läsningen
Hebr. 13:20-21

Må fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår herre Jesus, upp från de döda, styrka er i allt gott, så att ni kan göra hans vilja. Må han låta det som behagar honom förverkligas i oss genom Jesus Kristus. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.

Evangelium
Joh. 10:1-10

Jesus sade: ”Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden är fårens herde. För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster.” Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade.
Sedan sade Jesus: ”Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.”

Predikan
Tillåt mig att i dagens predikan leda oss genom Ps 23, den så kallade herdepsalmen:

Herren är min herde,
Det betyder: att jag är i någon annans vård än min egen. Jag är inte den som ytterst bestämmer eller beslutar, för jag har lämnat mitt liv Guds händer. Jag lever med-Gud-livet, som en medborgare i Guds rike. Därför…

Ingenting skall fattas mig.
Det är vad Jesus lär. Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också. (Matt 6:33)

Han för mig i vall på gröna ängar,
Har ni någonsin sett ett får på en grön äng? Sannolikheten är stor att det endera äter eller ligger ner och tar det lugnt. Den gröna ängen är en plats av återhämtning och glädje.

han låter mig vila vid lugna vatten.
Det får som går vi lugna vatten behöver inte vara törstigt. Jesus säger åt kvinnan vid brunnen: “Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” (Joh 4:13-14)

Han ger mig ny kraft,
eller vederkvicker min själ, som den tidigare översättningen sade. Den djupa kraftlösheten och förvirringen som våra själar får stå ut med i världen ges nytt liv, med-Gud-liv, som är ett liv där våra liv sätts i perspektiv, ett liv i omvändelse och tillbedjan, ett liv där…

[han] leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
Då min själ har fått ny kraft och börjat vandra i godhet och rättfärdighet istället för brustenhet och synd kommer mitt liv, på grund av min inre förnyelse, att vittna om den Gud som leder mig på livets vägar. Min förtröstan på den gode herden är så djup att jag vågar säga att:

Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont.
Jesus sade om och om till sina vänner: Frukta inte, frukta inte! Föreställ dig ett liv, löst från rädslans fängelser. Föreställ dig hur det skulle kännas: ingen rädsla för döden, inte för livet, inte för att åldras, ingen rädsla för någon människa eller varelse, ingen rädsla att förlora hälsa eller egendom. Psalmisten, David, vet allt om fara. Men  han fruktar inte.

ty du är med mig,
Detta är den avgörande punkten och insikten. Gud är med oss. Han, Jesus Kristus, är Immanuel: Gud med oss. Det är bara i hans fullkomliga kärlek som rädslan kan fördrivas.

din käpp och stav gör mig trygg.
Käppen och staven är bilder på Guds styrka och omsorg. Käppen för att skydda mot faror och staven för att rädda från olyckan. Det är i dessas trygghet som vi finner vilan och friden.

Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn,
Vad väcks för tanke i dig då detta bord dukas? Är det för dig att njuta av själv? Jesus säger att vi ska älska våra fiender. Eftersom vi förtröstar på Guds godhet och försyn i alla lägen kan vi bjuda in vår fiende till bordet som dukats.

du smörjer mitt huvud med olja
Gud ger oss inte bara god mat, utan smörjer oss också. Vi talade med konfirmanderna i Nedervetil om att smörjelsen handlar om att man blir utvald, det är ett tecken på att man är viktig. Gud välsignar oss med ett liv som är fullt med liv, ett liv i frihet, ett liv i hans Andes kraft. Det livet  är sådant att psalmisten utbrister:

du låter min bägare flöda över.
Det finns inte bara tillräckligt, utan mera än det behövs. Här har vår ena översättning valt att bägaren är fylld till brädden, men det missar poängen som psalmisten gör. För psalmisten är så övertygad om Guds godhets överflöd att han säger:

Din godhet och nåd ska följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus ska vara mitt hem så länge jag lever.
Detta är den slutgiltiga beskrivningen av det eviga livet. Med-Gud-livet som kommer av att följe den goda herden, där vi vilar och lever i Guds fullhet, är ett liv där hela Kristi evangeliums löften uppfylls. Vi har ingen orsak att frukta, han är med oss, världen är en säker plats för oss att vara.

Då blir det som Paulus säger i Filipperbrevet: “Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.”