Första läsningen
Ps 73:23-28
Men nu är jag alltid hos dig,
du håller mig vid handen.
Du leder mig efter din vilja,
du för mig på härlighetens väg.
Äger jag dig i himlen
önskar jag ingenting på jorden.
Min kropp och mitt mod må svika,
men jag har Gud, han är min klippa för evigt.
De som är fjärran från dig går under,
du förintar alla som är otrogna mot dig.
Men jag har min lycka i att nalkas Gud,
jag tar min tillflykt till Herren, min Gud,
och skall vittna om allt du har gjort.
Andra läsningen
1 Petr 1: 18-23
Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut, för er skull som tror. Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och förhärligat honom, så att ni i er tro också kan hoppas på Gud.
Ni har renat era själar genom att lyda sanningen och kan leva i uppriktig kärlek till era bröder. Älska då varandra av hela ert hjärta. Ni är ju födda på nytt, inte ur en förgänglig sådd utan ur en oförgänglig, Guds levande och bestående ord.
Evangelium
Matt 28:8-15
Kvinnorna lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: “Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.”
Medan de var på väg kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: “Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.” Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag.
Predikan
Den här helgdagen tillägnas i första årgången ett par lärjungar som vandrar till Emmaus. Jesus möter dem, men de känner inte igen honom. Han vandrar med dem, men de vet det inte.
Kvinnorna i dagens evangelium däremot känner igen Jesus. Det ges ingen förklaring varför den ena känner igen honom och den andra inte. Faktum är ändå att det är som att vissa har enklare för att se det som är framför ögonen på dem. Som om vi människor skulle vara så annorlunda till vårt sätt att tänka och förstå från varandra att då vi har samma sak framför oss ser den ena något annat än den andra.
Jag har funderat på alla dessa gånger som Jesus uppenbarar sig, men inte blir känd. Jag sökte en illustration som kunde hjälpa oss här och frågade en vän om exempel på överraskande insikter inom vetenskapen. Jag fick ett par förslag: Upptäckten av gravitationsvågor eller Higgs bosonen. Båda dessa var förutspådda upptäckter. Det fanns sådana som hade antagit att det måste vara såhär, men fastän det var framför ögonen på oss hela tiden, så kunde vi inte se det. Tills vi kunde – och då ögonen öppnades gick ett hurra-rop genom de vetenskapliga etablissemangen. Man inledde ett stort arbete med att justera om vetenskapliga modeller och teorier i enlighet med det man nu kunnat observera.
Hur fungerar vi, i det andliga, då något uppenbaras för oss? Då någon utmanar vår tro eller då något i vår verklighetsuppfattning inte stämmer ihop med vad vi observerar – hur agerar vi då? Fylls vi av iver att förstå, längtan att planera om våra liv i enlighet med den nya insikt vi kommer till? Eller fylls vi av rädsla?
Det finns något sunt i det vetenskapliga systemets glädje över att ha blivit motbevisad. Då något konstateras som ändrar på allt, vare sig det är relativitet eller kvantteori, gläds man över framsteget och bygger vidare därifrån. Här är något vi kan lära oss av i det andliga livet också.
Kristendomen i sin bästa form är en tro som ger oss grund för ett liv från denna stund in i evigheten. Och ända fram till evigheten kommer vi många gånger att konfronteras med saker som överraskar oss eller förvirrar oss. Denna dags olika textalternativ beskriver sådana skeenden. Den tomma graven passar inte in i vårt sätt att förstå världen, men vi hamnar att resonera kring den, liksom de olika lärjungarna. En del såg direkt vad som hänt, andra tvivlade, en del kunde bara inte greppa det.
Kristus bjuder in oss att bli delaktiga i den tomma gravens mysterium. Att ta del i det liv som inte låter sig begränsas av vad vi tror oss veta om verkligheten. Att öppna våra ögon och fundera över om det är så att Kristus vandrar med oss, eller har gått före oss någonstans. Var är det Galileen där Jesus möter oss? Eller är vi redan på vandring till Emmaus tillsammans med honom?
Så, som en enkel uppmaning idag, stanna upp och fundera var du möter livets herre, Jesus. Den tomma graven och hans uppenbarelse för lärjungarna vittnar om att han är med oss. Vågar vi tro det, vågar vi se det?
Vi stillar oss i bön:
Herre,
Ge oss öppna ögon att se var du går fram. Gör oss vakna för vad du gör i våra liv.
Ge oss uppståndelsens glädje och väck oss till en lika glädjefylld omvändelse, så att vi i allt söker dig av hela vårt hjärta.
Amen.