Första läsningen
Ordspr. 30:7-9
Två saker ber jag dig om,
neka mig dem aldrig till min död:
håll falskhet och lögn ifrån mig,
och gör mig varken fattig eller rik.
Ge mig bara mitt beskärda bröd,
gör mig varken så mätt att jag förnekar dig
och säger: ”Vem är Herren?”
eller så utblottad att jag stjäl
och kränker min Guds namn.
Andra läsningen
1 Tim. 6:6-12
Visst ger religionen god lön om man nöjer sig med det nödvändiga, för tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda. De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång. Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
Men du som tillhör Gud, håll dig borta från sådant. Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, som du har kallats till och för vars skull du har avlagt den rätta bekännelsen inför många vittnen.
Evangelium
Matt. 16:24-27
Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.”
Predikan
Risken är att dagens evangelium kommer med så stora ord att vi liksom bara låter det välla över oss istället för att ta emot det.
Hur skulle vi läsa detta om vi inte hade våra andliga glasögon på? Om ni i en ledare i tidningen skulle möta citatet som vi just hörde: “Vad hjälper det att vinna hela världen om du måste betala med ditt liv?” Våra tankar kanske skulle gå till frågor om hur vi använder vår tid: Får familjen det av mig som de borde? Lever jag i enlighet med mina värderingar och drömmar? Vad signalerar mitt liv egentligen att är viktigt för mig?
Jag tror det är sunt att komma till dagens texter först ur det perspektivet – därför att vi så ofta liksom “förandligar” texter som dagens. För vet ni vad budskapet i dem är, i enkelhet? Jo, att det gör en skillnad hur vi väljer att leva. Det gör en skillnad för oss, det gör en skillnad för vår medmänniska och det gör en skillnad för Gud. För det är våra konkreta gärningar som formar oss, som visar vad vi går för, som skvallrar om var våra hjärtan verkligen är förankrade.
Därför talar dagens texter om pengar.
Det är ju lite känsligt, det här med pengar. Det är något många av oss är väldigt obekväma att prata om. Vet dina vänner vad du får i lön (eller inte får)? Varför inte? Skäms vi för det? Är det oviktigt? Är det bara inte något man pratar om? Det säger mycket om en kultur att se på vad som är tabu.
Men texterna talar inte om pengar som en sak i sig, nej, det är exempel på något underliggande. Frestelsen att bygga sitt liv – sin trygghet – på pengar, på makt eller ära är stor. Vi uppmanas att sträva efter gudsfruktan, tro, kärlek och uthållighet. Det är sådant som, ytterst sett, är mera hållbara grunder för livet än ekonomin. För, vet ni vad? Hus kan få vattenskador eller förstöras i olyckor. Investeringar kan förlora sitt värde. Arbetsplatser kan hamna ut för samarbetsförhandlingar. Vad har du kvar om allt sådant tas ifrån dig? Vad har du kvar om ditt hjärta är bundet vid denna världs egendomar och inte vid det eviga?
Jag brukar undvika att gå in i utläggningar om grundtexter och ursprungsspråk. Men idag kan jag inte låta bli. Vår andra läsning idag har två varianter i Folkbibeln och Bibel 2000. I 2000 står det: “Visst ger religionen god lön om man nöjer sig med det nödvändiga” medan Folkbibeln översätter samma passage: “gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning”. [Upprepa] Det låter inte alls som samma text i mina öron. Denna gång skulle jag ge mera rätt åt Folkbibeln, särskilt så som dagens andra läsning är utvald. Den “stora vinningen” är “megas porismós”. Förnöjsamheten är “autarkeias” något som talar om “det tillräckliga”. Jag tolkar det som att man ursprungligen försökt förmedla att då vi nu inte för med oss något (annat än vår kropp) till världen och inte heller tar något med oss så är det inte i det stora hela den ekonomiska vinsten som är poängen med livet. Man vinner inte i livet om man har mest prylar eller pengar, man vinner i livet om man har kärlek och rättfärdighet.
Samtidigt måste det sägas, för att detta inte ska bli ett förhärligande av fattigdomen, att man kan falla i andra diket också. Liksom rikedomen kan bli ett hinder för det goda kan också fattigdomen bli det. Genom tiderna har kyrkans tjänare ofta valt ett liv i fattigdom för Kristi skull, men det livet ska väljas utgående från hans kallelse. Det är inte ett självändamål att vara fattig. Ofrivillig fattigdom, en sådan som hindrar en från att elva väl, kan binda oss lika mycket som rikedomarna. Bibelordet talar om “det tillräckliga”.
Saker behöver alltså vara i ordning. Vad älskar vi mera: vårt rykte, vår ekonomiska trygghet, vårt inflytande eller vår helighet? Är det värt det att pruta lite på det som vi vet att är gott och rätt om vi kan få in lite mera pengar åt familjen? Får jag ljuga om den produkt jag säljer för att min familj ska få det lite bättre ställt? Får jag måla upp en falsk bild av mig själv för att mitt rykte ska bevaras? Kommer något av detta att hålla, ens i detta liv? Är det inte så att alla som lever på detta vis ändå blir genomskådade? Kanske har vi erfarenhet kroniska lögnare eller sådana som vi inte längre vill göra affärer med – har de inte, i någon bemärkelse, redan gått miste om det verkliga livet?
Jesus erbjuder oss en annan väg. En väg i ödmjukhet och sanning. Han säger förneka dig själv. Det vill säga, förneka alla dessa falska bilder av dig själv som du målat upp. Förneka alla måsten och borden, alla tabun och strävanden efter världslig framgång. Inte därför att de är onda i sig, men därför att de inte är saker våra hjärtan mår bra av att vara fästa vid. Istället ska vi fästa våra hjärtan vid honom.
Vi är skapade att avbilda Gud. Skapelseberättelsen talar om att vi speglar Guds bild in i skapelsen, att vi har Guds livsande i oss. Om vi väljer att tillbe det skapade, framom skaparen, kommer vi att gå sönder. Vi kommer att förlora vår glans. Men Jesus har öppnat vägen. Vi har fått Anden som hjälpare. Vi kan igen vända våra hjärtan till Gud och tillbe honom. Vi behöver inte ha vår trygghet i vår egen förmåga att manipulera vårt rykte eller i dyra bostäder och snofsiga kläder. Vi får ha vår trygghet i Gud själv, som älskar oss så att han gått korsets väg för oss.
Livet är enklare, mera meningsfullt, mera fyllt med liv då vi lever på det sättet. Då vi inte binder vårt värde vid yttre ting. Då vi inte fyller våra liv med strävanden som egentligen inte leder rätt. Då vi inte behöver fundera på vad jag ljugit åt vem och vilken bild jag försöker hålla uppe åt en annan. Varken vi själva eller våra medmänniskor trivs då vi spelar ett sådant spel tillsammans. Och dagens texter gör det tydligt att Gud inte heller tycker det är rätt väg att gå i livet.
Vi uppmanas därför att älska Gud mera än pengar, älska Gud mera än vårt rykte. Inte så att vi förlorar vårt rykte och våra pengar om vi följer Gud. Men så att det rykte vi har om oss blir både gott och sant, så att de pengar vi tjänar kommer från hederligt arbete. Så att våra samveten får vara rena inför oss själva, varandra och vår himmelske Fader.
Amen.