Första läsningen
Mal. 3:13-18
Ni har använt starka ord om mig, säger Herren. Då säger ni: ”Hur har vi talat om dig?” Ni har sagt: ”Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad har vi för nytta av att rätta oss efter vad han har befallt och gå i säck och aska inför Herren Sebaot? Nej, nu är det de fräcka vi skall prisa lyckliga: de handlar orätt men frodas ändå, de klarar sig fast de sätter Gud på prov!”
Så har de som fruktar Herren talat sinsemellan. Men Herren har lyssnat uppmärksamt och låtit göra en förteckning, för att ingen som fruktar Herren och aktar hans namn skall glömmas. Den dag jag griper in, säger Herren Sebaot, skall de vara min dyrbara egendom. Jag skall måna om dem som en far månar om den son som tjänar honom. Då skall ni återigen se skillnad på rättfärdiga och gudlösa, på den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.
Andra läsningen
Hebr. 3:12-15
Se till, bröder, att ingen av er är ond och trolös i sitt hjärta och avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga i dag, så att ingen av er låter sig förledas av synden och förhärdar sig. Ty vi har del i Kristus om vi ända till slutet orubbligt håller oss till samma grundval som i början. Det heter: Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret.
Evangelium
Mark. 13:33-37
Jesus säger:
”Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!”
Predikan
Det finns en annan liknelse som Jesus ger där husets herre ger sig av och under tiden ger sin egendom i tjänarnas händer. Det är liknelsen om talenterna. Där tre män ges olika stora mängder pengar att förvalta. Den ena gräver ner sin lilla slant, medan de två andra, som fått mera, investerar dem och får pengarna att växa. Vid sin återkomst blir herren besviken på den första, som inte vågade göra något med sina pengar. Men han blir glad över dem som låtit pengarna tjäna sitt syfte. Jag tror man kan läsa dessa liknelser parallellt. Här är bilden den att herren kan komma tillbaka när som helst, var alltså vakna, så att ni inte slösar den tid, de resurser och det ansvar som givits er. Låt er inte luras att det är gott att bara lägga sig ner och vila, det finns ännu mycket meningsfullt och värdefullt att göra i världen!
Detta kontrasteras på ett intressant sätt av dagens första och andra läsningar. I den första läsningen talas om att de fräcka har framgång trots att de sätter Gud på prov. Det handlar alltså om sådana som inte är vakna, utan som valt det lätta istället för det rätta. Sådana som genom våld och lögner roffat åt sig något som på ytan liknar framgång. Att vara vaken handlar alltså här om att inte låta sig förledas till att göra det onda. Och det är ju det som läsningen från Herbreerbrevet också lyfter fram: “Se till att ingen av er är ond och trolös i sitt hjärta och avfaller från den levande Guden”. För hos Gud finns verkligt liv, inte bara sådant liv som på ytan ser bra ut, men som till sitt väsen är dött och livlöst.
Det är säkert flera av oss som känner igen den här erfarenheten av att ha så många saker i rätt ordning, världsligt sett, men ändå känna ofrid över ens livssituation. Ibland är det bara något övergående, men ibland beror det på att vi slumrat till. Ibland väljer vi arbete och gemenskap utgående från yttre (kanske påhittade) förväntningar, ibland fattar vi beslut för att man borde – men vandrar samtidigt bort från det som vi innerst inne behöver. Och samtidigt riskerar vi vandra bort från den som kunde ge oss det vi behöver, nämligen den levande, livgivande Guden. Därför heter det “Om ni hör hans röst idag, förhärda inte era hjärtan som under upproret”.
För det är inte meningslöst att tjäna Gud, som första läsningen säger att folket trodde. Kanske för den som inte är vaken på det mest viktiga kan det kännas så. Kanske om vi slumrat till och låtit oss glömma vad Gud har skapat oss för att göra och vara, kanske kan det då verka som att det är meningslöst att tjäna Gud. Nu följde jag Gud, men blev ändå sjuk. Nu följde jag Gud, men fick inte ett stort och dyrt hus med vacker utsikt. Nu följde jag Gud, men blev inte populär och känd. Jag tror det är detta som vakenhet handlar om, att inse att de yttre tingen inte är tecken på verklig framgång. Verklig framgång mäts i nåd, kärlek och helighet. Har du möjligheten att älska, att förlåta och hela? Kan du, tillsammans med Gud, göra denna värld till en mera meningsfull plats?
I slutet av dagens evangelium, där Jesus säger att vi inte vet när tiden kommer händer två saker av intresse för oss idag: 1) Jesus konstaterar att vaksamhet behövs hela tiden. Vi vet inte stunden, så tänk inte att ni kan leva slarvigt en tid. 2) Jesus talar om ” om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen” och hänvisar så till sitt kommande lidande. Vid påskens händelser har vi ju nämligen den sista måltiden på kvällen, Jesu fängslande på natten, Jesus inför domarna då tuppen gal och Jesus inför Pilatus på morgonen.
Det är som att Jesus (och evangelisten) försöker lyfta fram något här. Den vakna vägen kommer att ställa er inför några situationer som i världens ögon inte ter sig kloka. Men då ni lever av kärlek och inte av världslig framgång, då kommer ni att inse att det är den väg ni ska gå. Jesus själv visar det mest extrema exemplet på detta då han låter sig korsfästas av just de människorna som denna predikan kommit att skissa upp. Människor som slumrat, som valt våld och lögn som ett sätt att få sin vilja igenom. Människor som tycker att det är enklare att döda någon än att möta honom. Som Jesu församling och hans efterföljare är det viktigt att vi som samlas här idag ser till oss själva och säkerställer att vi är vakna, att vi inte slumrat och håller på att bli vilseledda.
För vakenhet det är ett levande tillstånd. Att slumra innebär däremot att man stannar upp. Liksom i liknelsen om talenterna, där Guds gåva till oss ska förvaltas, så uppmanas vi i dagens läsningar att vara vakna på vad Gud gör i världen. Guds nåd går ut som en ström i världen och de trogna tjänarna, de som förvaltar sin talent och som håller sig vakna, de får vara med och se hur kärlek och helande når dem själva och deras medmänniskor. Men den som inte använder sin talent, den som slumrar, den går miste om det verkliga livets gåva.
Det ter sig för mig att det är en sådan bild dagens läsningar målar upp. I samtal med gudstjänstgruppen i Terjärv konstaterade vi att det kan vara svårt att hållas vaken i sin ensamhet, nu under coronan. Men samtidigt tror jag att vi nu också har en ypperlig möjlighet till att se till våra egna hjärtan. Kyrkans fäder och mödrar sökte sig ofta till avskildhet för att få vara med Gud. I kyrkoåret har vi två fastor där vi uppmanas till det samma. De flesta av oss har ju inte använt sig av fastan på ett sådant sätt, det har inte varit sed. Men nu kanske vi har en chans att kollektivt återupptäcka avskildheten som en gåva från Gud.
Avskildhet är ju inte ensamhet. Den som är ensam lider ofta av sin ensamhet. Men den som valt avskildheten själv kan från en plats av frid och stillhet ana var Guds ström av nåd går fram i ens eget liv. För hur skall vi höra Mästarens röst, om vi inte ger oss tiden och utrymmet för det? Visst stöder församlingens gemenskap oss i att söka Gud, men ibland händer det sig att hela gemenskaper slumrar till. Nu under coronatiden har det hänt otrolig utveckling inom vissa områden i kyrkan. Församlingarna har hittat till de sociala medierna och vi har hamnat att tänka om med mycket av den regelbundna verksamheten. Med vakenhet kommer det något gott ur detta, jag är säker på det. Sådan är den Gud vi tjänar.
Och det är en sådan Gud, som uppmanar oss och hjälper oss att hållas vakna, som vi näst får bekänna med trosbekännelsens ord!