Första läsningen
Jes. 60:18–21
Man skall inte mer se våld i ditt land,
förtryck och förödelse inom dina gränser.
Dina murar skall du kalla ”räddning”,
dina portar ”lovsång”.
Solen skall inte mer vara ditt ljus
om dagen
och månen inte lysa dig med sitt sken.
Nej, Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet.
Din sol skall aldrig gå ner
och din måne aldrig avta,
ty Herren är ditt eviga ljus,
din sorgetid är förbi.
Alla i ditt folk skall vara rättfärdiga,
och de skall för evigt äga landet.
De är skott som jag har planterat,
jag har skapat dem för att visa
min härlighet.
Andra läsningen
Upp. 21:1–4
Jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”
Evangelium
Matt. 5:1–12 (samma text som i första årgången)
När Jesus såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade:
”Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer,
de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka,
de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud.
Saliga de som håller fred,
de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för
rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid.”
Predikan
Dagens evangelium är inledningen till den så kallade bergspredikan, vilken visa män och kvinnor är överens om att är en av de viktigaste texterna i historien. Jämförbar med de tio budorden och de många andra kända sammanställningar. I sin bergspredikan (vars namn alltså kommer av att han gick upp på ett berg för att hålla den) svarar Jesus på två frågor som rör oss allihopa: 1) Först frågan om det goda livet. Vem har det och hur kan jag få det? 2) Sedan frågan om vem som är god. Vem är verkligen god? Och kan man bli god? Bergspredikans undervisning kring dessa frågor har format mänsklighetens historia på ett avgörande sätt: skulle vi försöka ta bort alla spår som Jesu undervisning om det goda har lämnat efter sig i historien, skulle inte mycket av modern västerländsk historia finnas kvar.
Vad är det då som Jesus lär? Och utöver att hänga dessa slagord på väggarna i våra hem och kyrkor, vad kan vi göra för att kunna leva i enlighet med denna stora vishet som vi får del i?
Jag vill börja med att konstatera att dessa texter nog också har orsakat en del problem i hur de har predikats och tolkats. Jag har själv i min ungdom vänt kyrkan ryggen på grund av utläggningar och idéer som har kommit härifrån. Till exempel hade jag inget intresse att försöka vara svag, hungrig och fattig i anden. Jag tänkte att om jag vill vara stark har jag ingen plats i församlingen. Förvisso fanns det ett stort högmod i mitt beslut att förkasta hela kyrkan då, men samtidigt kunde jag inget annat. Jag gavs, av människor som tolkade skrifterna åt mig, en bild av ödmjukhet och mänsklighet som var omöjlig för mig att leva upp till. Jag skulle aldrig komma att bli en sådan som jag trodde att en kristen måste vara.
Det hjälper väldigt mycket att tänka på bergspredikan i sitt sammanhang. Då Jesus börjar beskriva de saliga i dagens evangelium är det inte så att han listar upp saker vi måste uppnå för att kunna bli saliga. Han har tagit emot människor och det är en stor skara fattiga, sjuka och allmänt nyfikna runtomkring honom. Då han har mött dem, rört vid dem och helat dem sätter han sig ner en bit upp på berget och började förklara för dem vad som händer.
Saliga är de som är fattiga i anden… och man kan liksom ana hur han tänker på någon han just talat med. Som kommit till honom med nöd över att de inte förstår sig på det här med Gud och det andliga och allt som har med det att göra. Saliga de fattiga i anden, för just idag har ni mött all salighets källa. Just idag har ni talat med Gud själv och det var ganska vardagligt och enkelt. Det är som att Jesus understryker att salighet inte bjuds ut åt dem som presterar vissa saker, utan att de som är nära honom vid stunden då han undervisar är saliga för att de har mött Gud den dagen.
För de människorna som har samlats runt Jesus är till största del sådana som aldrig skulle ställa upp för att hålla en predikan eller be en bön offentligt. De är sådana som inte kan sin Bibel och som “bara är vanliga donare”. Sådana som inte uppfyller bilden av den typiska jante-kristna som vi ibland hör om. Och som vi alla vet är dessa den stora majoriteten av människor. De finns i hundra- och tusental i våra städer och byar. Men det är just dem som Jesus har mött samma dag som han håller sin bergspredikan. Det är just de som får ta emot en av världshistoriens viktigaste undervisningar. För att det är vanliga människor som behöver den. Vi behöver den alla, oberoende av om vi passar in i den förväntade bilden av någon som är god och from.
Därför målar Jesus här upp en bild där det inte handlar om att vi ska uppnå någon slags andlig fattigdom eller svaghet – det är inte det som är poängen. Det är inte eftersträvansvärt att bli en som sörjer, inte heller att bli förföljd. Poängen är att också de som har det svårt ställt i världen har tillgång till Guds nåd och till det som Gud gör i världen genom Jesus Kristus. Vi har alla tillgång till Guds helighet och kärlek. Också den som inte kan sin Bibel, också den som inte förstår sig på allt det här med kyrka och religion. Här finns inget inträdeskrav, ingen miniminivå som man behöver förstå, Guds kärlek erbjuds var och en!
Vår frestelse som människor är ju att försöka få saker väldigt enkla och tydliga. Sätta in saker i våra fina små lådor och sen hålla dem där. Det är lite samma sak som hänt med dessa texter: bara man gör sig liten, bara man “är ödmjuk”, bara man, bara man – då räknas man nog inför Gud. Men den kristna tron har inga “bara man” – den kristna tron är att medan vi ännu var syndare dog Kristus i vårt ställe. Det finns hopp och ljus i allt mörker. Det finns en väg vidare var man än har hamnat i livet. Och det krävs inga kvalifikationer för att börja gå den vägen. Det finns inget inträdesprov för trons väg tillsammans med Jesus.
Så tro inte att dagens texter inte gäller er, kära vänner. Dessa löften gäller var och en som tar emot dem. “Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer.” “Saliga vi allihopa, då Gud möter oss.” “Herren skall vara [vårt] eviga ljus, [vår] Gud skall vara [vår] härlighet.”
Så hur svarar Jesus egentligen på frågorna om det goda? I dagens evangelium är svaret tydligt: Alla har rätt till och tillgång till det goda, för så har Gud bestämt det. Inga krav finns för tillgången. Men hur är det med frågan om att vara god? Det är det som resten av bergspredikan (som kommer efter dagens läsning) behandlar.
Dagens läsning är bara en inledning till en mycket större undervisning. Den har vi inte utrymme för inom ramen för denna predikan, men jag vill ge den lite skissartat att fundera på. Jesus nämligen kallar oss allihopa till att bli hans lärjungar. Att lära oss hur vi som genom Guds löften får bli saliga också får lära oss att leva gott. Han talar om att älska sin fiende, om att be för dem, om att inte stjäla och inte lusta. Det är enkla riktlinjer som öppnar för oss möjligheten att tänka på djupet på våra liv. Det är helt klart från Jesu undervisning att han tänker att vi kan tillämpa det redan idag i vår vardag.
Saligprisningarna lär oss att det inte finns något mänskligt tillstånd som utesluter oss från Guds kärlek. Gud kan möta vem som helst av oss, när som helst. Där som vi lätt utesluter oss själva och varandra så välkomnar Jesus allihopa till Guds rike. Det är också det budskapet som lägger grunden för svaret på frågan om att vara god. Det goda är inte nödvändigtvis det som vi låter oss luras att tro att är gott: lite högre lön, något som vi såg i reklamen, något annat som vi lustar efter. Vissa saker behöver vi ju helt enkelt, men det verkligen goda är aldrig bundet vid sådana saker. I varje stund, oberoende av omständighet är det goda en möjlighet för den som kommer till Jesus med sina frågor. Det får vi alltid minnas och där har vi något att växa i för många predikningar till.
Nu ska vi däremot (istället för att påbörja en predikan till) i tacksamhet över den salighet som erbjuds oss resa oss och bekänna vår kristna tro!