Första läsningen
5 Mos. 31:6-8
Mose sade till folket:
”Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig.”
Så kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna: ”Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!”
Andra läsningen
Kol. 1:9-11
Från den dag då vi fick höra detta har vi därför ständigt bett för er. Vår bön är att ni skall fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och på allt sätt behaga honom med alla slags goda gärningar när ni bär frukt och växer till i kunskapen om Gud. Hans härlighets kraft skall på allt sätt ge er styrka att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga
Evangelium
Luk. 10:1-12
Därefter utsåg Herren ytterligare sjuttiotvå och sände dem före sig två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. Han sade till dem: ”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. Gå, jag skickar er som lamm in bland vargar. Ta inte med er några pengar, någon påse eller några sandaler, och stanna inte på er väg för att hälsa. När ni kommer in i ett hus, så säg först: Frid över detta hus. Och om där bor en fridens man skall den frid ni kommer med bli kvar hos honom; annars skall den vända tillbaka till er. Stanna sedan i det huset och ät och drick vad som bjuds; arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram, bota de sjuka som finns där och säg till folket: Guds rike är snart hos er. Men har ni kommit till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: Till och med dammet som har fastnat på våra fötter här i staden stryker vi av – behåll det. Men så mycket skall ni veta: Guds rike är snart här. – Jag säger er att på den dagen skall det bli lindrigare för Sodom än för en sådan stad.”
Predikan
Jag hade en så här tanke. Att kunskap om Guds vilja, andlig insikt vishet och insikt i grund och botten handlar om att lära sig navigera världen utgående från nåden. Om vi försöker motivera varandra att vara kärleksfulla, att evangelisera eller tjäna varandra är risken stor att vi börjar göra det i former av krav och måsten. Men nåd – det är svårt att göra nåd till en börda.
Jesus lär sina lärjungar att gå före honom. Till platser dit han var på väg. För att förbereda hans ankomst. Dit Jesus kommer, dit kommer Guds rike. Och lärjungarna ska göra sina förberedelser där som deras fridshälsning tas emot. Inte där som frid inte råder. Det går inte att leva kristet liv, församlingsliv, om det inte råder frid. Och vilken är vägen till frid? Jo, nåden.
Vi behöver om och om igen komma tillbaka till nåden som grunden för vår tro och våra livsbeslut. Av nåd är vi frälsta. Av nåd får vi ta emot Guds rike. Av nåd får vi också leva i det och lära oss nya sätt att leva. Då vi strävar efter nåd blir vi mycket enklare människor att leva tillsammans med.
För ett par söndagar sedan talade vi om det dubbla kärleksbudet i kyrkorna. Det är ett vackert bud, men som jag då predikade i Terjärv riskerar det bli ett krav mera än en möjlighet. Utan friden med Gud som grund är det ett tungt bud att bära. Men då vi lever i nåden inser vi att Gud av nåd låter oss leva i kärlek. Det är inte något vi måste förtjäna, utan en följd av den nåd vi får ta emot.
En enkel meditation man kan göra över hur man leder sitt liv kunde vara följande frågor: Är du öppen för att möta en människa med en fridsönskan? Också när det är någon som du inte känner eller som du har svårt med? Är du villig att försöka förstå varför andra har fattat sådana beslut som du inte godkänner? Är du villig att tjäna sådana människor som du har svårt att förstå och komma överens med? För bara om vi kan komma till ett “ja” på dessa frågor bygger vi på nåd som grund. Om vi kommer till att någon människa inte är värd vår kärlek eller uppmärksamhet, eller att någon inte är värd att vi försöker förstå dem. Då lever vi inte från nåden.
Nåden är viktig för oss. Insikten att Gud förlåter oss och vill ha gemenskap med oss är en sådan slags andlig kunskap som behöver få sjunka djupt ner i våra hjärtan. Om vi saknar den erfarenheten är det väldigt svårt för oss att visa nåd åt andra. För oss som är engagerade i att bygga gemenskaper, vare sig det är familjer, föreningar eller församlingar är det gott att fråga sig till vilken grad nåden inspirerar vårt arbete. Får man tänka själv, finns där frihet? Vad händer om någon skulle visa sig vara av avvikande åsikt? Vågar man vara det i det sammanhang ni tänker på? Nådens gemenskaper skyr inte sådana konflikter, utan tar dem istället på allvar.
Det är ju också det som Jesus visar oss med sitt liv. Nåden undviker inte det svåra, utan möter det. Nåden kräver inte förändring innan den ges, utan man tar emot den gratis. Nåden leder oss till att bygga något mera hållbart än det som byggs från en annan grund.
Kristus sände sina lärjungar som lamm bland vargar. Nådens budskap utsätter oss ibland för risker. Men det är det enda sättet att bygga gemenskaper där människor kan må bra. Kyrkan lär att vi är syndare, sådana som gått miste om det goda som Gud önskat oss, sådana som gör misstag och är begränsade. Det är inget nytt för någon av oss. Nådens gemenskap finns till för syndaren. Gemenskaper utan nåd lämnar inte utrymme för syndens verklighet. Finns det synder som man inte får tala om i dina gemenskaper? Finns det syndare som inte är välkomna i dina gemenskaper? Finns det nåd?
I en värld full med gemenskaper som inte lämnar utrymme för svaghet och otillräcklighet går en skara ut och erkänner sin svaghet. Vi som kallar oss kristna, vi blir sända ut med nådens budskap – inte bara i ord, utan i handling. Gud har älskat oss så rikligen att han mötte döden för oss. Den starke har blivit svag, så att alla svaga ska få liv. Så då vi går vidare till vår dag, låt oss göra det med vårt hjärta förankrat i den nåden och med vår intentionen att visa den nåden åt alla vi möter.
Amen.