Första läsningen
2 Mos. 23:20-23
Herren sade:
”Se, jag sänder en ängel framför dig för att skydda dig på vägen och föra dig till den plats som jag har bestämt. Rätta dig efter honom och lyssna till honom! Sätt dig inte upp mot honom; han kommer inte att förlåta sådant trots, ty det är jag som handlar i honom. Men om du lyssnar till honom och gör allt vad jag säger, skall jag vara dina fienders fiende och dina motståndares motståndare. Min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreerna, hettiterna, perisseerna, kanaaneerna, hiveerna och jevuseerna, och jag skall utplåna dem.”
Andra läsningen
Hebr. 1:14 – 2:4
Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som skall få sin del av frälsningen?
Därför måste vi desto mer ge akt på det vi har fått höra, så att vi inte tappar kursen. Redan det ord som förmedlades av änglar var giltigt, och varje överträdelse och ohörsamhet fick sitt tillbörliga straff. Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning, den som Herren först förkunnade, som vi har fått bestyrkt av dem som hört honom och som Gud själv har bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig ande efter sin vilja.
Evangelium
Matt. 18:1-6 (7-9) 10 (samma text som i första årgången)
Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.
Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.
(Ve dig värld med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.
Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.)
Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.
Predikan
Änglarnas dag. Kamp mellan gott och ont. Himmelska härar i strid. Tecken, under, kraftgärningar. Hur ser den här scenen ut i era huvuden då ni föreställer er den? Är det som i Lord of the Rings då orcher i tusental ställer upp för att besegra de få ljusets varelser som ännu orkar kämpa emot? Eller är det ett himmelskt tronrum med en kunglig domare på tronen? Kanske är det för någon som i datorspelens värld där änglarna faller och de himmelska sfärerna är under attack, med mänsklighetens värld som en olycklig liten parentes i en större strid?
Vi har ett problem. Den verklighet som vi möter idag, den verklighet som vi omringas av och som skrifterna försöker beskriva, den känns väldigt sällan som dessa episka spektakel som litteraturen och annan underhållning målar upp. Men ändå talar dagens texter om budskap från änglar, om änglar som går i strid, om det himmelska, om det goda och det onda. Vad är det som händer här? Varför beskriva verkligheten på detta sätt?
Som kristna tror vi att det finns en värld, med en skapare. I den världen finns det fysiska: det som vi kan se, röra, dofta och höra. Och här finns det icke-fysiska, som vi ibland kallar det andliga: våra relationer, våra tankar, vårt medvetande, vår vilja, det som ger oss mening och riktning i livet. Nu vet jag att detta är att förenkla och att någon av er kanske redan vill lägga upp ett ifrågasättandets finger – men i grund och botten kan vi konstatera att det som händer i oss då vi ser på vacker konst eller tar del i en episk berättelse inte på ett enkelt sätt kan förklaras med andra ord än sådana som vi idag tar del i. Det krävs lite fantasi för att beskriva det som på djupet är sant.
Änglarna är varelser som i skrifterna ges väldigt tydliga uppgifter. De för bud mellan Gud och människor och de strider för och beskyddar det goda. De står på de svagas sida och för deras sak. Det är bara det att i vår vardag är det inte många av oss som är riddare, hårt ansatta av svartklädda fiender i vilda ansiktsmålningar. Det är få av oss som rider på lejon och skjuter med båge mot dem som vill röva bort det godas seger. Våra liv handlar mycket mera om vad vi ska handla till middag på tisdag kväll. Eller om vilken moped man vill köra med. Eller hur man ska orka upp på morgonen då man suttit uppe för länge. Vardagsänglar ser väldigt annorlunda ut än fantasins änglar. Vardagsänglarna för bud om att det ska vara soppa, att alla mopeder som för en fram kan duga och att man kanske skulle må bäst om man går och lägger sig lite tidigare. Det är svårt att måla upp väldigt dramatiska och känsloframkallande bilder om detta. Det är svårt att nå fram med ett budskap som formuleras så. Därför tar också texterna fasta på det dramatiska. Det får oss att tänka om.
Det är något motsvarande som händer i dagens evangelium. En skara människor har samlats kring Jesus för att höra honom undervisa om att vara stor i himmelriket. Man liksom hör undertonen i uppmaningen: “Jesus, berätta åt oss om en mäktig krigare för det goda!” Och Jesus lyfter fram ett barn. Såhär måste ni bli. Oskyldiga, nyfikna, fyllda med liv. Det är bättre för er att leva det barnsliga livet, än att leva ett liv som krigare och herrar. Det är bättre för er att vara måna om att de små har det bra, än att vara måna om att ni ska vinna framgång och ära. Det är bättre för er att älska den lilla människan i er vardag än att låta er luras att något annat skulle kunna vara mera värdefullt. Förakta inte den som är liten eller det som är litet. För ert liv är i det lilla.
Så som vi spenderar våra dagar lever vi våra liv. Om vi väljer det onda i de små sakerna, då riskerar vi välja det onda i det stora. Om vi inte, likt barnet, väljer nyfikenheten och det lekfulla i det lilla – då erfar vi det inte i det stora. Om vi inte i vår vardag vill ha nåd, sanning och godhet – då är risken stor att vi inte vill ha det i vår tro heller.
Änglarna vakar över det goda, som så ofta handlar om det lilla. Vi tänker ofta att vi nog skulle göra det goda om möjligheten skulle ges oss – och säkerligen skulle de flesta göra det. Men väljer vi det goda regelbundet? Jesus lyfter fram barnet, som lever i nuet, från stund till stund. I dagsläget, då det är 81 dagar till julafton, är det gott att påminna sig om hur julaftonen ofta utspelar sig i hem med barn. Barnen öppnar sina paket under tjut och skratt, med stor passion och iver. De vuxna sitter bredvid och njuter av showen. Sen då de öppnar sina egna presenter görs det med stor moderation och självkontroll. Inte visa besvikelse. Inte visa förvirring. Kom ihåg att tacka. Kom ihåg att se glad ut. Den som inte firar jul som ett barn missar något!
Tron är ett enkelt koncept. Men ibland är vi dåliga på att tänka på den. Det icke-fysiska, det som ger oss mening och glädje. Det handlar om det lilla. Om vi glömmer att njuta av de vackra höstlöven då vi kör till kyrkan, då är det lätt hänt att vi i kyrkan också glömmer att njuta av den liturgi och de texter som delas den dagen. Om vi glömmer att det är meningsfullt att ge någon en kärleksfull blick eller ett leende, då kanske vi också glömmer vad det är att vara goda vänner eller äkta par. Tron handlar om att vara vaken för det som ger mening och riktning i livet.
Och som centrum för den kristna tron står Jesus, som vi läser om idag. Han som om och om igen flyttar vår blick från det som vi så enkelt fastnar i till något nytt. Genom alla evangelierna ser vi hur Jesus vänder upp och ner på förväntningar. I alla liknelser, i alla undervisningar, i hans böner svänger han på perspektivet, så att vi kan hitta tillbaka till det som är verkligen gott. Jesus valde det goda, till och med med lidande som pris. Korsets och uppståndelsens budskap når oss. Striden mellan det goda och det onda är avgjord, men inte slut. Det goda kommer att segra. Efter påskens morgon är världen fylld med godhet. Ljuset lyser i mörkret. Vägen till Gud är öppen. Och från det episka och mäktiga som vi kanske bara får möta i fantasins värld, ända ner till det lilla att sitta och peta i sanden eller bara ta ett djupt andetag på soffan, är världen fylld med den segerns efterdyningar. Från den största till den minsta, alla njuta himmelrikets glädje.
Vi ska resa oss för att bekänna tron på en sådan Gud, som möter oss i både smått och stort!