Första läsningen
Mal. 4:5-6
Se, jag sänder profeten Elia till er innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer.
Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna, så att jag inte viger landet åt förintelse då jag kommer.
Andra läsningen
2 Petr. 1:19-21
Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud.
Evangelium
Matt. 11:11-19
Jesus talade till folket om Johannes:
”Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. Hör, du som har öron.
Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: ’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ’Han är besatt.’ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.”
Predikan
Gudstjänstgruppen (i Terjärv) gav mig några frågor inför predikan och en av dem räcker gott och väl för hela talet. Det är följande fråga: “Vad innebär det att någon försöker rycka himmelriket till sig med våld?”
Och fast jag brukar försöka undvika det i predikningar, för att jag inte är säker på att det hjälper församlingen särskilt mycket, så har jag blivit tvungen att gå till grundtexten. Och vad jag ännu mera sällan brukar göra, men som jag för predikans skull har valt att göra, är att jag översatt meningen i fråga själv, för att förtydliga just detta med våldet. I sak ändrar inget, men jag tycker själv det går att göra det tydligare än vad de svenska översättningarna gör. Bibel 2000 har en bra översättning i stort, men utelämnar ett ord för att göra det smidigare: nämligen ordet “våldsmän” eller “våldsverkare”, som beskriver vem det är som använder våld för att rycka åt sig himmelriket. Folkbibeln, däremot, gör något som Folkbibeln ganska ofta gör i sin översättning, de använder ett lite eget ord, som jag inte helt förstår varför de har valt. De talar om att våldsmännen förtrycker himmelriket. Ordet som finns här i botten arpazousin har inte, vad jag förstår, en sådan aspekt av förtryck som vi föreställer oss då vi talar om förtryck till vardags. Det är ett ord som beskriver hur något tas ifrån någon med kraft och på ett öppet sätt så att alla kan se det. Det är som att bli rånad på något mitt på ljusa dagen.
Så hur skulle jag formulera översättningen? Något i stil med: “Från Johannes döparens dagar, fram till idag, har himmelriket blivit utsatt för våld, och våldsverkarna har stulit det.” Översättning är ju inte en exakt konst och som vi vet finns det ingen översättning som är perfekt och felfri, även om de flesta är tillräckliga. Det viktiga verkar ändå vara att någon försöker göra sig till himmelrikets ägare genom våld.
För att förstå hela budskapet behöver vi ta ett steg bakåt. Vi läser ju detta i Matteus evangelium. Det är den tidiga kyrkans favoritevangelium och citeras ofta av kyrkofäder och andra som diskuterar kristendomen under de första århundradena. Det är det första evangeliet i Bibeln, antagligen därför att det var så uppskattat och utbrett i ett tidigt skede. Matteus har också den smidigaste övergången från de gammaltestamentliga texterna, vilket vidare motiverar beslutet att placera den först i Nya testamentet. Förankringen i Gamla testamentet är också stark i innehållet. Jesus jämförs ofta med Mose, med kung David och många av Jesu uttalanden i Matteus understryker den gammaltestamentliga läran. Gamla testamentet citeras och parafraseras ofta.
Utöver detta förankrar Matteus, genom den bild som evangelisten förmedlar oss, Jesus i en slags rabbinsk tradition. Jesus framställs som en sådan som använder klassiska judiska argumentationsmodeller för att nå nya och spännande slutsatser. Som ett par exempel kan nämnas då Jesus talar om fåglarna som Fadern tar hand och sedan frågar hur mycket mera Gud då inte ska ta hand om oss? Det är en argumentationsmodell som går från det lilla till det större, vilket också återkommer i frågan om trohet i det lilla som möjliggör trohet i det större. Den andra metoden Jesus använder är att föra samman bibelord som kanske inte ansetts höra samman tidigare. Då en skriftlärd frågar honom om skilsmässa, i enlighet med ett bibelord, svarar Jesus med ett annat och visar att Bibeln inom sig ger ett betydligt komplexare svar än bara ja eller nej.
Det är med detta i bakhuvudet som vi ska komma till den mening vi idag närmar oss. Evangelisten Matteus har en idé med sin text och de citat och händelser som han valt att lyfta fram i sitt evangelium. Eftersom vi tror att texten är inspirerad av Gud vill vi också tänka att ordvalen i förhållande till det stora hela spelar en roll. Så vilka är Matteus centrala idéer om våld?
Genom Matteus evangelium finns det tydliga ställningstagande i förhållande till våldsamhet. I hans inledande släktlista finns många sådana människor som vi inte skulle vänta, våldsverkare och sexuellt lösaktiga, som kanske skulle ha blivit redigerade bort av en annan författare. Men Matteus har kvar dem, kanske för att visa att det är från en sådan skara som Messias kom. Då Gud blir människa, blir han det i ett sammanhang i en släkt, som präglas av våld. Här har vi allt från Davids mord för att han älskade en annan mans hustru, till stridsmän och regenter som gick i krig. Så det är det första ställningstagandet: Människan är våldsam, men ur den skaran kan Gud själv träda fram.
Sen beskriver han Herodes, som genom våld tvingar Jesus att fly, då han i rädsla för att förlora sin makt låter döda alla barn under två år i Betlehem. Vi möter Herodes släkt senare igen, då Johannes blivit fängslad. Här verkar finnas ett andra ställningstagande: Det finns dem bland oss, som fullständigt förlorat sitt samvete och som tar våldet i sina händer utan att tänka på andra.
Så kommer vi till Jesu lära om våld i Bergspredikan, som ju är en av de mest centrala texterna i Matteus. Här uppmanar Jesus sina efterföljare att lämna våldets väg. Låt er inte luras att tro att våld kan leda till välsignelse. Vänd andra kinden till, gå en extra mil, ge mera än vad någon kräver dig på. Dessa är inte uppmaningar att bli passiv i förhållande till våldet, utan uppmaningar att bli vis och listig. Bygg inte hus på en sandig strand, säger Jesus, utan bygg på en stadig grund. Hur ser den grunden ut? Jo, då någon slår dig på den högra kinden, vänd då den vänstra till. Det finns en utmaning till den som slagit här, att slå sin motståndare “som en man” och inte som en slav. Slaget på den högra kan nämligen tros vara en slags daskning i nedvärderande syfte. Då man blir slagen på riktigt är sannolikheten stor att slaget kommer på vänster sida. Då slåss man som jämlikar. Likaså med de andra exemplen här, jag hinner inte gå genom dem alla, var listiga. Löna inte ont med ont, men se om ni utan att använda våld kan försätta den andra i en position som hindrar deras ursprungliga onda avsikt. Så bygger man livets hus på en god grund. Så det tredje ställningstagandet är att inte löna ont med ont, inte löna våld med mera våld.
Och dessa tre poänger fortsätter att köras in, då Jesus bekräftar sin lära genom tecken och under, då vi läser om Herodes ageranden framöver, då vi ser hur till och med lärjungarna frestas till att agera i våld. Ett centralt motiv på vägen fram till korsfästelsen är att livet är värdefullt och att varken lagar eller yttre hot ska få vara hinder för det goda livet. Det är mitt i det som vi kommer till dagens evangelium. Å ena sidan meningen om att rycka till sig med våld och å andra sidan det som följer: Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ’Han är besatt.’ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.” Det är som om Jesus skulle säga att det finns något i folkets hjärta som hindrar dem från att ta emot livet, oberoende i vilken form det kommer. Visheten säger att det finns flera vägar framåt, men dårskapen säger att allt är elände. Johannes duger inte för att han är avhållsam – Jesus duger inte för att han gläder sig och umgås med alla.
Och så fortsätter det ända fram till korsfästelsen. Jesus möter människor som är omringade av våld, som bär våldet i sig och som agerar i våldets konsekvenser genom hela sin tjänst. Ända fram till korset, då han själv utsätts för de yttersta våldshandlingarna, som leder till hans död. Men inte ens då har våldet någon verklig makt över himmelriket. Då våldet har gjort allt sitt, så uppstår ändå fridens furste till nytt liv. Låt er inte luras, bygg inte hus på en sandig strand, sträva till frid och inte till våld. Himmelriket går inte att vinna över genom våld och inte heller kan himmelriket hittas genom våld. Endast i strävan efter frid och kärlek kan himmelriket hittas. Endast hos Kristus, som själv är allt det.
Människor som ännu låter sitt hjärta styras av våldet försöker alltså stjäla himmelriket till sig. Så uppstår sekter som bryter ner människor fast där talas om tron (på tal om att inte tyda en profetia i skriften på egen hand). Så uppstår församlingar som inte välkomnar den som tänker annorlunda. Så uppstår manipulation och lögn, då man tänker att det kan föra evangeliet framåt. Det kan inte. Varje gång vi låter våldets ande leda våra gärningar, istället för den Ande som fridens Gud sänder oss, så leder det till sorg. Varje gång. Jag tror att det är det som Matteus försöker förmedla i den text vi har fått ta emot. Att alla människor bär denna börda, denna frestelse till våld, och att vi genom det riskerar stjäla himmelriket från oss själva och varandra.
Så låt oss idag, ännu stilla oss till bön och bekännelse, innan vi bekänner den Gud som vill ge oss alla frid.
Fader,
Vi kommer inför dig i insikt om våra egna brister och tillkortakommanden.
Vi tackar dig för att du inte undvek korsets väg, fastän världens våld riktades mot dig.
Sänd oss din Ande, så att vi renas från våldets frestelser och istället strävar till frid och kärlek,
Detta ber vi om, dig till ära och oss till uppbyggelse,
för Jesu skull. Amen.