Första läsningen
Sak 9:9-10
Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände.
Andra läsningen
1 Petr 1:6-12
Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro – och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld – skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning.
Det var denna räddning som profeterna sökte och forskade efter när de profeterade om den nåd som ni skulle få. De ville utröna vilken och vad slags tid som Kristi ande i dem syftade på när den förutsade de lidanden Messias måste utstå och den härlighet som skulle följa. Det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Detta har nu kungjorts för er av dem som i helig ande, sänd från himlen, kommit till er med evangeliet, detta som änglarna längtar efter att få blicka in i.
Evangelium
Mark 11:1-10
När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den.” De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. Några av dem som stod där frågade: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!”
Predikan
Det är väldigt enkelt att snappa upp stämningarna som denna söndag är tänkt att väcka i församlingen. Vi får vara glada över den räddare som ska komma. Vi är tacksamma för att han visar sig vara annorlunda än de kungar och herrar som tidigare har gjort försök att ordna våra gemensamma liv. Vi får istället ta emot en herre som är ödmjuk, som ser till alla människor som om de var oändligt värdefulla och älskade.
Den kristna kyrkan tror på en Gud som kommer till sitt folk, inte för att styra och ställa över oss som en vanlig kung, utan för att leva med oss och genom det leda oss. Ni har i agendorna en bild på Jerusalem och en bild på en åsna, sådär lite för att inspirera er att använda er fantasi i förhållande till dagens texter. Tänk er att Gud själv kommer, på ett sådant djur som åsnan, ridande in mot det tempel som ni ser på bilden. Kanske är det många som inte ens skulle märka det, det är en stor stad. Flera är säkert glada, för de har hört om Jesus tidigare. Några är kanske till och med lite arga: “Nu kommer den där som ställer allt upp-och-ner.”
För det var just det som Jesus gjorde. Han fick människor att tänka om, och får oss att göra det ännu idag. Han lät folket kalla honom “Herre”, men ändå gjorde han inget större väsen av sig då han kom till Jerusalem. Liksom vid sin födelse, som skedde i avskildhet, kommer han också denna gång på ett väldigt enkelt sätt. Det visar att det värdefulla och det viktiga inte nödvändigtvis ligger i det märkvärdiga. Det visar, att vi också ska fundera på allvar på vad som egentligen är viktigt. Det känns särskilt angeläget nu då black friday och cyber monday, de stora shoppingdagarna, ramar in vårt första-adventsfirande. Hurudana beslut är goda beslut då det gäller vårt handlande?
Går vi djupare ner i texten hittar vi också en hel del klurigheter som man inte nödvändigtvis märker till först. Här finns nämligen några väldigt intressanta hänvisningar till både texter som finns i Bibeln och texter utanför den! Det står att Jesus var vid Olivberget då han skickade ut lärjungarna för att hämta åsnan. De många antydningarna i texten börjar redan här. 500 år tidigare har Sakarja skrivit, i det 14e kapitlet, att det är här som den utvalda ska stå då Herren ska komma. Han skriver att det är då som levande vatten ska strömma från Jerusalem och Gud ska bli kung igen. Och det finns också en utombiblisk profetia, från den så kallade egyptiska profeten, som Josefus skriver om, som säger att Gud ska uppenbaras på Olivberget.
Det är ju också hos Sakarja som vi hörde läsas om att konungen kommer på en åsna, vilket är det nästa som händer i texten. Denna idé kan tänkas gå tillbaka ända till 1 Mos 49:10, där Jakob välsignar sina söner. Han säger om Juda att “Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken lyder honom. Han binder sin ungåsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid den ädla rankan.” Här hänger alltså åsnan samman med den som kungaspiran tillhör!
Att sprida mantlar framför någon var att visa att den var kung. Det finns exempel på det i gamla testamentet, bland annat då Jehu görs till kung i 2 Kung 9. Folket bekänner alltså Jesus som kung nu då han rider in i Jerusalem. Palmkvistarna signalerar något liknande, det står om dem i 1 Mack 13:51. Och sen Hosianna-ropet – det är arameiska ursprungligen och är en slags jublande bön om räddning. Det är nedtecknat i Ps 118 och brukade sjungas vid de stora judiska högtiderna, bland annat påsken och lövhyddehögtiden. Men det får ett tillägg här, som inte finns i Ps 118, nämligen det om Davids rike. Det här tillägget förtydligar att de kallar Jesus kung och behandlar honom som en, inte i en vanlig bemärkelse, utan för att han är den Messias, den räddare, som de väntat på. Någon som är mera än bara en vanlig kung – de tror att han är sänd av Gud.
Så när Gud kommer till oss, så verkar det som att han inte gör det med stort väsen om sig till det yttre. Däremot kan den som förstår vad som händer och som har öppna ögon inse att Gud är här. Då vi idag inleder advent, vår väntan, så handlar det om att förbereda sig för att se hur Gud kommer till oss. Vi uppmanas att rikta våra blickar bort från det som annars uppfyller våra tankar och försöka se det verkligt viktiga. Vi uppmanas att vända oss bort från det som inte har något värde i slutändan och istället se det som har evigt värde. Låt oss nu direkt vända våra blickar bort från allt det som leder oss bort från det goda och istället se till den Gud som kommer till oss i ödmjukhet och enkelhet, med räddning för oss alla. Vi reser oss och bekänner vår gemensamma kristna tro!