Första läsningen
4 Mos. 6:22-27
Herren talade till Mose:
Säg till Aron och hans söner: Med dessa
ord skall ni välsigna Israels folk:
Herren välsignar dig och
beskyddar dig.
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig
och visar dig nåd.
Herren vänder sitt ansikte till dig
och ger dig sin fred.
De skall uttala mitt namn över israeliterna, och jag skall välsigna dem.
Andra läsningen
Ef. 1:3-6 (7-10) 11-14
Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom – det var hans viljas beslut – till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son.
(I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser – så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss. Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden.)
I honom har vi fått vår arvslott, förutbestämda därtill av honom som låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut: vi skall vara Gud till pris och ära, vi som redan på förhand hade satt vårt hopp till Kristus. I honom har också ni, sedan ni hört det sanna ordet, evangeliet om er frälsning – i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga anden som ett sigill. Den är en borgen för vårt arv, att Guds folk skall bli friköpt och Gud få pris och ära.
Evangelium
Matt. 28:16-20
De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
Predikan
Som jag redan i samband med välkomstorden nämnde har jag idag valt att fokusera på den andra läsningens budskap i predikan. Den för fram ett flertal intressanta ordval och betoningar i förhållande till frälsningen, som jag vill rikta vår uppmärksamhet mot! Och som pedagogisk metod har jag valt att ta dem en i taget, bit för bit, vilket är ett beprövat knep för att få med allt det intressanta. Egentligen kan man se den här uttydningen av texten från Efesierbrevet som en slags kommentar till dop- och missionsbefallningen i dagens evangelium, eftersom frälsningen är det mest centrala budskapet i lärjungaskapet som vi är sända att uppmuntra alla folk till.
“Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek.”
Gud utväljer redan innan världens skapelse oss till att stå heliga och fläckfria inför honom i kärlek. Detta är frälsningens mål och den vandring som varje lärjunge behöver ta sig an, att sträva efter helighet och fläckfrihet i kärlek. Det är att leva välsignande varandra, i Andens kraft och i all den välsignelse som genom Kristus finns i himlen. Det finns alltså en välsignelse genom Kristus, som är i himmelen, men som blir given åt oss. Det är frälsningen, befrielsen från våra synders börda och erbjudandet att vandra den väg som leder till helighet och fläckfrihet i kärlek. Så, i kraft av den välsignelse som förmedlas genom Kristus, får vi frimodigt stå inför Herren, som Jesu lärjungar och som mottagare av den himmelska välsignelsen.
“Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom”.
Vidare har vi fått söners rätt. Vi får se oss själva som Guds barn och arvtagare. Och inte bara det, utan vi får förenas med Kristus. Tydligast sker detta t.ex. i nattvarden, där vi rent fysiskt tar emot Kristi kropp och blod, så att vi blir ett med honom. Att ha söners rätt innebär delaktighet i Guds familj, i Gud själv, och det innebär också barnaskap. Frälsningen innebär att vi får ta emot Gud som vår fader. Vårt förhållande till Gud blir alltså liknande som den som finns mellan Fadern och Sonen i treenigheten. Det innebär också att det finns en frihet i våra liv – vi lever i barnaskap, vi är inte bara tjänare och slavar under Guds vilja. Ni som lever nära inpå små barn kan förhoppningsvis se djupet av denna lära. En god fader springer inte hela tiden efter sina barn för att förhindra alla motgångar, en god fader ger inte allt som barnet frågar efter, en god fader förstår att barnet behöver pröva själv och genom motgång och utmaning lära känna livets vägar. Detta är också Guds förhållande till oss, han följer oss och leder oss, men det ligger inte i hans intresse att hindra varje motgång eller eliminera varje fara – barnets mål är ju att växa upp och lära sig hur man lever, det är inte möjligt om föräldrarna blandar sig i på fel sätt. Och lika som en jordisk fader kan glädjas storligen i sitt barns framgångar eller till och med i de små hyssen, så finns det en fadersglädje också hos Gud alltid då vi lär oss eller upptäcker något om livet. Frälsning är alltså att ha rätten att kalla Gud för Fader och att leva som hans barn.
“I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser”
Det är i Kristus som som vi friköps och det är genom hans blod som vi friköps. Detta är ju en av de mest centrala betoningarna då man talar om nåden inom våra österbottniska traditioner. Kristi blod blir utgjutet för att vårt blod skulle sparas. Genom tron och dopet blir vi ett med honom och är således i honom, genom Anden. Eftersom våra synder skiljer oss från Gud så erbjuder Kristus ett fullkomligt offer som försonar oss med Guds helighet. Och eftersom vi är i Honom genom tron och dopet, så räknas hans död som vår död, och hans seger över synden som vår seger över synden. Detta är en viktig och användbar bild för frälsningen, men som vi märker i texten så är det inte den enda bilden. Frälsningen är ett komplext skeende som inte kan fångas av bara en bild. Vilket för oss vidare till…
“så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss”
I nåden flödar Guds vishet och klokhet över oss. Frälsning innebär en avgörande kunskap om något som hänt i skapelsen, nämligen att Gud har blivit som en av oss och lärt oss vad sann kärlek innebär. Frälsning innebär en avgörande kunskap om att Kristus har burit världens synder och vi därför inte längre behöver bära syndens börda. Frälsning innebär en avgörande kunskap om att den Helige Ande tar sin boning i våra hjärtan och enar oss med Gud och varandra. Detta leder till vishet och klokhet om det förvaltas rätt och således är frälsningens väg en vishetens och klokhetens väg.
För … “han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden.”
Vi får ta emot Guds viljas hemlighet, en vilja som fanns redan innan tiden och som var skapelsens mål också innan syndafallet, det var hans vilja från början, nämligen att sammanfatta allt i Kristus. Jag brukar säga att denna betoning av vad frälsning är antagligen skulle gå bra hem i sammanhang där österländska religioner är vanliga, medan det kanske är utmanande för oss i våra traditioner. Guds längtan är att allt ska sammanfattas i Kristus, både det som finns på jorden och det som är i himlen. Genom att nåden, kärleken, heligheten fullkomnas förs allt samman till ett i Kristus. Att vara i Kristus på detta sätt är i en viss bemärkelse att allt som vi nu ser och kan ana inkluderas i Guds frälsningsagerande. Hur detta ser ut och vad det konkret innebär vet jag inte, men det lockar oss att igen förundras över djupet av Herrens godhet – han är inte bara ute efter att frälsa en eller två, utan han är ute efter att sammanfatta allt i Kristus.
Och “I honom har vi fått vår arvslott”
Det är när vi är i Kristus och genom hans blod, som vi får ta del i det himmelska arvet som Gud lovat oss. Det ger oss all orsak till att prisa och ära Gud, för välsignelsen och arvet kommer inte av oss, utan av Kristus som vi får vara del i.
Vi har “hört det sanna ordet, evangeliet om er frälsning”
Budskapet om vår frälsning är ett gott budskap och det sanna ordet. Inte bara ett budskap eller ett ord, utan Guds eget ord, som ger uttryck för hans vilja, uttalat till välsignelse över oss, uttalat som ett gott budskap till varje människa. Det berättas för oss att Gud är god och förlåtande och att vi erbjuds gemenskap med honom, trots vår synd. Och i det blir det lätt för oss att sätta vårt hopp till honom, som texten också uppmanar oss!
Vi har “fått den utlovade heliga anden som ett sigill.”
Frälsningen innebär ett liv i Anden. Det innebär både att vi tar emot den Helige Ande och låter oss formas av hans närvaro i våra liv, men det innebär också att vi i Anden har fått en borgen, ett tecken på att Gud har frälst och friköpt oss. Nu behöver det kanske understrykas att Anden kan tas emot på många olika sätt, genom att bli döpt eller genom ett trosbeslut eller kanske på något annat sätt, och att vi människor inte står att döma om någon tagit emot Anden eller inte. Det som är säkert däremot är att den som tror och är döpt har tagit emot Anden, för det är alltid Anden som väcker tron i oss! Har vi alltså tro, behöver vi inte bekymra oss för frågan om vi har Anden eller inte – och har vi dessutom dopet så kan vi vara dubbelt säkra.
Så kommer vi till det sista i texten, att “Guds folk skall bli friköpt och Gud få pris och ära.”
Frälsning innebär att vi friköps och att Gud genom det får pris och ära. Att ära och prisa Gud för den frihet han gett oss från syndens välde är både befriande och glädjande för oss då vi kan göra det av hjärtat. Och i frälsningen ges oss genom evangeliet och genom den avgörande kunskapen om hur saker och ting står till stor orsak att prisa och ära Gud. Vår frihet är från ett förtryck under mörkret till att kunna stiga ut i ljuset i innerlig glädje över dess skönhet.
Detta håller redan på att bli en mycket längre predikan än jag vanligtvis brukar tycka att är lämpligt, men denna gång vill jag ännu föra samman dessa trådar till något mera vardagsnära. I det att vi sänds ut att göra alla folk till lärjungar är det avgörande att förstå vad lärjungaskapet innebär och hur man stiger in på den väg som lärjungaskapet är. Jag anser att det är viktigt att vi förstår att frälsningen inte bara är en sak i sin enkelhet, utan snarare ett så stort skeende att vi inte någonsin kommer att kunna beskriva det med ord. Bara mina plock ur texten ovan beskriver frälsningen på nio olika sätt.
Så vad av detta kan vi ta med oss? Jo, i mötet med någon som tänker annorlunda än oss själva så finns det flera olika sätt att förklara vad frälsning är. För någon som kommer från ett sammanhang där de österländska religionerna är populära kanske talet om att Gud vill sammanfatta allt i himmelen och på jorden i Kristus är det enklaste sättet att beskriva vem Jesus är. Kanske är det enklaste sättet att förklara varför Jesus är så viktig, i ett sådant sammanhang, att anknyta till det stora och universella i frälsningen, som kan kännas bekant för dem från tidigare. Eller kanske kan vi ta med oss en utmaning, hur många bilder för att förklara frälsningen känner du? Frälsning innebär ett historiskt skeende vid korsfästelsen och uppståndelsen, men det slutar inte där – frälsning är också då Gud ger oss Anden, frälsning är då Gud ger oss sin kyrka, frälsning är då han ger oss Dopet, Nattvarden, Gudsfolkets historia i Skriften osv. Frälsning innebär något vi får av Gud, men också något vi lever ut efter att vi fått det.
Vidare, om en församlingspastor i en predikstol skulle utmana dig att framställa en liknelse om vad frälsningen innebär, skulle du då kunna beskriva det på ett sätt som t.ex. en ungdom idag skulle förstå eller som skulle tilltala någon som kommer från ett afrikanskt land? Det är inga lätta utmaningar, men någon gång måste vi väl utmanas också. Frälsning innebär allt från att ta emot en viss kunskap, till att leva som Guds barn, till att genom Anden ta emot Guds vilja, till att Kristus har dött för våra synder.
I dagens evangelium sänds vi ut att göra alla folk till lärjungar – och det kräver nog lite tankearbete ibland att vara del av den rörelsen. Men vi kallas också att själva leva i frälsningen, i insikten att Jesus är med oss och att vi genom Anden får vara i honom. Och det är det som är det avgörande elementet i vår vandring och i vår sändning. Att vi förstår att det handlar om att leva i överlåtelse till Kristus. Att vi förstår att det handlar om att på olika sätt, genom handling och genom ord, göra hans vilja känd, den vilja som går att beskriva på så många sätt, men som i grund och botten är frälsningens budskap, att Gud önskar välsigna – att Gud önskar försoning.