Första läsningen
Sak. 14:7-9
Det skall vara en ständig dag – Herren vet när den kommer – och ingen växling mellan dag och natt, utan när kvällen kommer skall det vara ljust. Den dagen skall friskt vatten strömma ut från Jerusalem, hälften mot östra havet och hälften mot västra havet. Sommar och vinter skall det vara så. Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda.
Andra läsningen
Ef. 1:15-23
Jag upphör aldrig att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner, sedan jag nu har hört om er tro på herren Jesus och er kärlek till alla de heliga. Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt lät verka i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan, som är hans kropp, fullheten av honom som helt uppfyller allt.
Evangelium
Joh. 17:18-23
Jesus bad och sade:
”Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.
Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.”
Predikan
Enhet – i nåd och i sanning. Jesus talar om att vi blir sända till världen. Han förbereder oss för det genom att göra sig till ett offer – det är nåden. Sedan säger han att vi helgas genom sanningen. Och det gäller inte bara de lärjungar som Jesus hade runt sig i stunden, utan alla som kommer till tro genom deras ord, det vill säga oss. Så sänds vi, att gå i nåd och sanning ut i världen, och i det ska vi helgas. I det att vi helgas knyts vi samman till att bli ett, lika som Fadern är i Sonen ska vi vara ett. Det är inga små ambitioner Jesus har för oss i den bön han ber i dagens evangelietext.
Efter allt annat som vi hört Jesus undervisa borde detta ändå inte förvåna oss. Otaliga är de bilder som kyrkan använder för att förmedla denna enhet. Kristus är som solen och vi bär hans ljus. Kristus är vinträdet och vi är grenarna. Lågorna är många, ljuset är ett. Eller, som i dagens läsningar, bilder där Gud är kung och vi är ett folk under honom, eller budet att samma oerhörda kraft som väckte Kristus ur graven verkar i oss och att Jesus är huvudet som ger oss, som är kroppen, dess fullhet. Löftena är stora, hoppet är stort!
Så får vi ta emot en kallelse att som del av något större, sträva till nåd och sanning på olika sätt. Vi får påminnas om enhetens vikt i församlingens verksamhet, men också, och kanske främst, i gemenskapen i familjen och bland vänner. Och säkerligen har många av oss också erfarenhet av den särskilda gemenskap som finns bröder och systrar i tron emellan. Jag vill uppmärksamma oss på att det ligger något viktigt i strävan efter enhet och gemenskap. Psalmbokens psalm 160, som vi sjunger senare, talar i andra versen om att förnya ett förbund och jag tolkar det som ett förbund oss emellan med Kristus i centrum. Det är beslutet att samlas i tro och kärlek, för att genom sång och bön hitta en fördjupad gemenskap.
Det är också beslutet att lära av Jesus vad det innebär att leva i enhet. Vi får se djupet av hans kärlek och vi får ana den kraft som verkar då Anden tar sin boning i församlingen. Lågorna är många, men ljuset är ett. Allt ljus kommer från Gud, men det är i församlingen som lågorna brinner. Vi kallas att leva i tro på Herren Jesus och i kärlek till alla som genom nåden har gjorts heliga. Och i församlingens gemenskap påminns vi om vad som är all enhets grund – nåden och sanningen. Vi tar emot nåden av Gud och delar den med varandra. Vi lär oss av Kristus om sanningen och vi uppmuntrar varandra att leva i den. Det är i detta ordpar som mycket av det kristna livet får sin form – nåd och sanning.
Det är när vi lever i enhet, i nåd och sanning, som vi kan uppnå det som Jesus kommer till i mitten av den bön vi just fått höra: “Då ska världen tro på att du har sänt mig.” Vi är ett, lika som Sonen och Fadern är ett. I vår enhet syns något av Guds härlighet, i vår enhet demonstreras den kraft som vi får ta del i då Anden kommer till oss. I vår enhet får världen erfara nåd och sanning på ett sätt som den inte kan erfara någon annanstans. Det är också därför som den tredje trosartikeln så kraftigt betonar enheten – en helig allmännelig kyrka, de heligas gemenskap, i kraft av syndernas förlåtelse. Det är i den gemenskapen som vi erbjuds frid och när vi lever ut den friden så vittnar det om vem Kristus är – den stora fridsfursten, den som enar ett syndigt släkte genom nåd och sanning.
Att leva ut den enheten kan ta sig så många olika uttryckssätt. För någon är det att sträcka ut en hand åt den som har det svårt ställt, för en annan är det att dela en tanke eller erbjuda en bön. Men i var och en som tror finns den väldiga kraften som uppväckte Kristus från det döda. Inte nödvändigtvis i spektakulära gåvor och tjänster, men alltid i det vardagliga. I det att vi ser varandra, i det att vi bryr oss om varandra, i det att vi väljer våra ord väl och i det att vi strävar att bygga upp istället för att riva ner.
Det är sådana till synes små saker som vi gör för varandra i vardagen som i stillhet och enkelhet vittnar om den väldiga kraften som evangeliet är för den som tror. Vi lever här på jorden, i en söndrig värld, men så att vi med våra små handlingar lite städar upp här och var. Vi vandrar genom mörker, men vi bär med oss en låga av ett stort ljus. Vi ser torka, men vi har våra rötter i vinträdet som står rotat i det eviga livets vatten. Och så starkt talar våra enkla handlingar av nåd och sanning, när de görs i kärlek och vishet, att världen tror att Jesus är sänd av Gud.
Amen.