Första läsningen
1 Kung. 19:8-13
Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb. När han kom fram gick han in i en grotta och stannade där över natten.
Då kom Herrens ord till honom: ”Varför är du här, Elia?” Han sade: ”Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.” Herren svarade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där.” En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.
Andra läsningen
Apg. 1:12-14
Lärjungarna återvände till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.
Evangelium
Joh. 7:37-39
På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
Predikan
Vad är Andens verk i församlingen egentligen? I dagens predikan vill jag för en stund stanna upp inför trosbekännelsens tredje artikel, den som handlar om Anden. För Jesus säger att han vill erbjuda oss levande vatten och evangelisten förtydligar att det levande vattnet är ett sätt att beskriva vem Anden är och vad Anden gör.
I trosbekännelsen samlar vi ihop några av Andens uppgifter. De hänger samman med församlingen och enheten i kyrkan. Det handlar om hur nåden förmedlas oss och hur vi ska tänka på oss själva som kristna.
I vår kyrkas katekes sägs att Anden ger oss nådegåvor, tro och kärlek till nästan. Vi menar alltså att det är omöjligt för någon att bekänna Kristus som Herre, utan att Anden utfört ett verk i dennas hjärta. Kyrkan är en gemenskap av dem som bekänner Kristus som Herre. Det är den bekännelsen som gör oss till en helig och allmännelig kyrka, som trosbekännelsen uttrycker det. Allt för ofta luras vi att dras med i dispyter och debatter om vem som är den sanna kyrkan och vem som inte är det. I slutändan är det enbart Herren som vet var gränsen går. Men Andens verk är att kalla till bekännelse: Jesus är Herre.
Vidare är det Andens verk att binda oss samman till att vara “de heligas gemenskap”. Jag tror alla som vandrat en tid i Jesu efterföljd vet att vi inte är särskilt heliga i oss själva, även om vi så klart lever i en ständig möjlighet till bättring. Det är Anden som gör oss till en helig gemenskap. Varje Kristen har den helige Ande i sitt hjärta och det betyder att Gud kan förverkliga sina goda planer i våra liv och genom våra liv. Inte så att Gud skulle “kapa” oss och leda oss dit vi inte vill gå, utan så att den helige Ande, lika som han uppmuntrar oss att tro, uppmuntrar oss till goda, heliga, gärningar, som är i enlighet med Guds goda vilja. Det är ett liv som flödar ur en inre verklighet, inte ett liv som dikteras av yttre lagar och bestämmelser. Det är därför kyrkor runtomkring i världen, med olika gudstjänstformer och varierande uttryckssätt kan bekänna sig vara samma kristna kyrka, en gemenskap av heliga som inte är bunden av tid eller rum.
Och det är i denna gemenskap som Anden på olika sätt förmedlar åt oss syndernas förlåtelse, vilket är nästa punkt i trosbekännelsen: genom nådemedlen, som Ordet och sakramenten, genom små tilltal i vardagen via bröder och systrar i tron. Vi vet att vi dagligen behöver den förlåtelsen och att det är en god grund att bygga sitt liv på. Vi behöver alltså inte förlora hoppet då vi märker att vi brister i tro eller medmänsklighet. Anden påminner oss om nåden och om att Gud varje dag erbjuder oss ett hem i sin kyrka, som är en allmännelig kyrka, en gemenskap av heliga, av förlåtna.
Så i kraft av förlåtelsen kommer vi till “Kroppens uppståndelse”. Då vi dör återgår vi alla till stoftet. Av jord är vi komna och till jord skall vi åter gå. Anden påminner oss om hoppet om uppståndelsen. Vår tro är att Gud en dag skall uppväcka alla människor, lika som han uppväckte Kristus. Vid vår uppståndelse skall vi få nya odödliga kroppar som liknar Jesu uppståndelsekropp, säger katekesen.
Anden undervisar oss redan idag om hurudant livet efter uppståndelsen kan vara och uppmanar oss att redan idag vända oss bort från synden och leva för rättfärdigheten. Vad betyder det? Jo, att vi redan i denna tid är sända att älska och tjäna, att bära varandras bördor. Det handlar om att vi redan idag har möjlighet att se något av den kommande härligheten förverkligas bland oss. Det sker, som katekesen säger, genom nådegåvor, tro och kärlek till nästan.
Så kan vi förstå det som brukar undervisas, att det eviga livet börjar redan nu. Gud skall en gång skapa en ny himmel och en ny jord. Men redan idag får vi lära oss att leva där. På många sätt uppfattar jag Andens verk i oss som en förberedande verksamhet för den kommande härligheten. Vi får redan idag träda in i tillbedjan, i tro och glädje. Vi får redan idag bygga gemenskaper som inte drivs av maktanspråk och manipulation. Vi får redan idag vända oss bort från allt det som förstör och bryter ner. För Anden har tagit sin boning i oss.
Så ser vi att trosbekännelsens tredje artikel, inte bara är ett upplistande av Andens egenskaper, utan också ett profetiskt ord till oss om hur vi har rätt och möjlighet att leva. Och när vi lever ut det som här lovas oss blir det verklighet som dagens texter har talat om. Vi möter Gud enskilt i stillheten. Vi kan samlas som lärjungarna i bön och åkallan. Vi blir människor som tar del i det levande vattnet och som låter det rikligen flöda ut i vår omgivning. Genom kyrkan, som är gemenskapen av förlåtna, skall var och en som är törstig få del i livets vatten och Kristus bli förhärligad. Så tar sig Andens verk uttryck i oss.