Första läsningen
Sak 9:9-10
Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände.
S Så lyder Herrens ord.
F Gud, vi tackar dig.
Andra läsningen
1 Petr 1:6-12
Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro – och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld – skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning.
Det var denna räddning som profeterna sökte och forskade efter när de profeterade om den nåd som ni skulle få. De ville utröna vilken och vad slags tid som Kristi ande i dem syftade på när den förutsade de lidanden Messias måste utstå och den härlighet som skulle följa. Det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Detta har nu kungjorts för er av dem som i helig ande, sänd från himlen, kommit till er med evangeliet, detta som änglarna längtar efter att få blicka in i.
S Så lyder Herrens ord
F Gud, vi tackar dig.
Evangelium
Mark 11:1-10
När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den.” De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. Några av dem som stod där frågade: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!”
Predikan
Det är festlig stämning i dagens evangelium. Berättelsen om då Jesus rider in i Jerusalem har förutspåtts av profeterna. Det som vi hörde i de två första läsningarna. “Ropa ut din glädje! … Han ska förkunna fred för folken.” Eller som i Petrusbrevet: “Detta som änglarna längtar efter att blicka in i.” och “Därför kan ni jubla”.
Adventstiden är en fasta. En tid då vi väljer bort något av det vanliga för att förbereda oss på något som ska komma. Adventsfastan är särskilt effektfull, då vår trakt omsluts av mörker och vi tänder ljus i väntan på Jesu födelsedag. Varje ljus vi tänder visar allt mera att mörkret inte kan övervinna ljuset. Till och med det minsta ensamma ljus lyser upp det största mörker.
Jesus kommer till oss. Och det budskap som följer honom är fred. “Krigets vapen ska förintas.” “Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden bland människorna som han älskar.”
Så möter vi honom i dagens evangelium. Ridande på en åsna. På ett enkelt riddjur. Inte kungars och herrars fordon, utan något som var och en hade kunnat rida på, om de ville. Jesus kommer inte till oss i limousin och med tjänare. Utan han kommer med sina vänner i en Transit med 500 000 på mätaren. I ödmjukhet.
Och ändå är alla så glada då han kommer. Vad gör det för skillnad att han rider på en åsna. Det är ju Jesus. Vi har hört om honom så många gånger. Om allt han gjort. Om vem han är.
Hans ankomst signalerar fred och frid. Mellan Gud och oss. Men också mellan dig och mig. En fred som bygger på ödmjukhet. Sann fred, en sådan som inte har att göra med det yttre, utan som handlar om det inre.
Det är det som änglarna vill blicka in i. Den fred som han för med sig. Det ljus som lyser i mörkret. Det som inte kräver pompa och ståt. Men som i sin enkelhet väcker glädje och förundran. Och som vi vet att förändrade hela världshistoriens gång.
Detta får vi minnas i veckorna fram till advent. Att fred och försoning inte är något som börjar i det yttre, utan något som börjar inne i oss. Gud sänder oss Jesus för att ge oss den freden. Då vi följer honom och lär av honom, då får också vi känna frid.
Låt adventsljusen vi tänder påminna om att allt annat är onödigt. Jesus kommer till oss. Allt stök och ordnande i julförberedelserna är sekundärt. Julens budskap är fred – i det enkla och vardagliga, liksom i det festliga. Och den kommer till oss, på oväntade sätt. På en åsna, i en transit, i sådant som vi kanske annars skulle glömma bort.