Första läsningen
Dan. 7:9-10, 13-14
Sedan såg jag tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades.
Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.
Andra läsningen
2 Thess. 1:3-10
Vi måste alltid tacka Gud för er, bröder, det finns det goda skäl till, ty er tro växer ständigt, och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er. Vi kan med stolthet tala om er i Guds församlingar, om er uthållighet och er tro mitt under alla de förföljelser och lidanden som ni får utstå. De förebådar Guds rättvisa dom, att han skall förklara er värdiga Guds rike, som ni får lida för. Guds rättvisa innebär ju att han låter dem som plågar er bli plågade och låter er som nu plågas vila ut tillsammans med oss, när herren Jesus uppenbaras från himlen med sin makts änglar och i lågande eld, för att utkräva hämnd på dem som inte erkänner Gud och inte lyssnar till evangeliet om vår herre Jesus. Deras straff blir evigt fördärv, fjärran från Herrens ansikte och från hans makt och härlighet, när han kommer på den dagen för att förhärligas bland sina heliga och hyllas bland alla som har kommit till tro.
Evangelium
Matt. 25:31-46
Jesus sade till lärjungarna:
”När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’
Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”
Predikan
Jag har noterat att denna söndags teman är svåra för många. Det är som om vi har svårt att föra samman den nådige och kärleksfulle bilden av Gud som vi ser i Jesus med det faktum att vår tro utlovar en dom vid den yttersta dagen. Och kanske hamnar vi här i någon slags paradox. Något som vi som människor inte kan greppa fullt med vårt begränsade sinne. Något som vi inte har erfarenhet av. Nämligen att nåd och rättvisa inte är varandras motsatser, utan nödvändiga delar av Guds verk att skapa frid.
De domar vi ser här i världen känns för oss alltid i någon mån orättvisa. Den som har begått ett lagbrott har genom tiderna bestraffats på olika sätt. I vissa fall har omgivningen tagit saker i egna händer, skipat rättvisa utan domstol och fällt en dom som ofta visat sig ond. Jag tänker på lynchningar och sådant som sker i det lilla, som aldrig synas av en tredje part. För att förhindra saker som detta har vi ett domstolsväsende, som skyddar den svaga parten från folkets vrede. I andra fall har vi enkla lagar som: öga för öga eller tand för tand. Om du slår mig, då får jag slå dig tillbaka. För oss i en kristen kultur, vilket vi nog ännu är i vårt samhälle, ter detta sig barnsligt. Vi inser att det inte leder till något gott. Som ett tredje exempel kunde nämnas det system vi har nu, fängelse och rehabilitering eller ekonomisk kompensation. Men inte heller det kan återställa det som har gått fel. I grunden anar vi att den rättvisa vi har erfarenhet av egentligen bara är ett slags försteg till verklig rättvisa.
I dagens evangelium beskriver Jesus sig själv som kung första gången utanför sina liknelser. Han placerar sig själv i centrum för världsalltet. Varför? Är det för att han vill ha makt och ära? Eller för att han vill lämna efter sig ett segerrikt arv? För att han ska bli ihågkommen av massorna? Är han som vår tids herrar och diktatorer som är beredda att gå till krig eller etablera ett totalvälde för att få sin vilja igenom?
Jag tror inte det. Jag tror det är det naturliga språkvalet då man försöker beskriva hans roll i det som ska komma. Åt honom har getts all makt i himlen och på jorden. Det är inledningen till missions- och dopbefallningen. Och kyrkans mission är att peka på honom som centrum för kyrkan, men också som centrum för världen.
Hur ser det ut? Hurudan rättvisa kommer han att förverkliga vid domens dag? Vi har sett de många exemplen i evangelierna på hur långt han vill gå för att rädda oss. I mötet med de sjuka helar han. I mötet med syndare förlåter han. I allt, i allt, försöker han leda människor mot nåd och kärlek. Han arbetar för frid och fred. Därför kallas han också fridsfursten. Och han kommer till oss i ödmjukhet och härlighet. Båda två. Så lär oss adventstidens texter.
Det är han som står i centrum både för domen och för hela världen. Den orättvisa vi upplever idag kommer han att ställa till rätta. Men inte så som vi skulle göra det, utan med en dom som helt och fullt präglas av både rättvisa och nåd. För i Kristus har vi inte det ena utan det andra.
Så är dagens texter, där det finns en stark skiljelinje mellan dem som har tagit emot välsignelsen och dem som inte gjort det enklare att förstå. De som tagit emot välsignelsen är de som har valt att följa Jesus i det arbete han gör: för rättvisa, för det goda, för nåden och friden. Då vi följer honom leds vi in en väg som är välsignad. De som kallas förbannade är de som motverkat honom, som velat se orättvisa, krig, ondska och onåd i världen.
För oss som är här idag kan jag med säkerhet säga att Gud är nådig och god. Han möter oss där vi är och ger oss varje dag tillgång till hans rike. Var inte rädd. Guds rättvisa är inte som människors rättvisa. Inför honom behöver vi inte frukta. I allt söker han det som är bäst för dig och mig, oberoende vart livet har fört oss.