Första läsningen
1 Mos. 28:10-17
Den första läsningen är från Första Mosebok kapitel 28, verserna 10 till 17.
Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran. Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där.
I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. Och Herren stod framför honom och sade: ”Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.”
Jakob vaknade upp ur sömnen. ”Sannerligen”, sade han, ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte!” Och han greps av bävan och sade: ”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.”
Andra läsning
Upp. 5:11-12
Den andra läsningen är från Uppenbarelseboken, kapitel fem, verserna elva och tolv.
Jag såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen, och de sade med hög röst:
Lammet som blev slaktat är värdigt
att ta emot makten
och få rikedom och vishet och styrka
och ära och härlighet och lovsång.
Evangelium
Matt. 18:1-6, 10
Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.
Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.
Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.
Predikan
Vad gör en ängel egentligen? Vi vet ju inte så mycket om änglarna. Men det är tydligt att en ängel är någon som går i Guds ärenden. Ser till så att saker går mera enligt Guds vilja.
Charlotte Frycklund berättar om ett möte med en pojke som stod och tittade på en tavla med änglamotiv. I samband med det kom de att prata om änglar. “Man vet att det finns änglar när det finns kanelbullar”, sade han. “Alla är snälla mot alla … när änglar är med”, sade han.
Sådant är Guds rike. Här i världen var det ännu finns mörker behöver vi kanelbullar och påminnelser om att vara snälla. Liksom Jakob i dagens första läsning glömmer vi lätt att Gud är nära oss och vill hjälpa oss.
Därför sänder han änglar. Änglar som påminner oss om det riktigt viktiga. Änglar som vet att kanelbullar och snällhet är vad vi behöver. Änglar som hjälper oss att be “Tillkomme ditt rike”. Änglar som öppnar våra ögon för Guds godhet och att vi får ta emot den när som helst.
För oss vuxna kommer igen en påminnelse om att bli som barnen. Ibland gör vi saker för svåra. I församlingen vill vi ordna verksamhet och stora samlingar, vilket är roligt och givande. Men då vi inte orkar med det kanske kanelbullar och snällhet är det vi behöver. Där hemma ska det ofta vara väldigt städat och ordnat innan någon får komma på besök. Men igen: kanelbullar och snällhet. Vad mera behövs för att Guds rike ska vara nära?
Det är kanske en sak. Förlåtelse. Församlingen samlas i Jesu namn. I det liv som han visar oss. Hans nåd är inte konstlad och kräver inget av oss. Hans förlåtelse kräver inte långa böner och djupa insikter. Då vi lever med honom lever vi på förlåtelsens grund. Det är väl ställt mellan oss och Gud. Gud vill ge oss allt det goda och han vill ta ifrån oss allt det onda.
Men månne inte utflödet av det, i denna tid, många gånger ändå är just kanelbullar och snällhet.