Texter
Första läsningen
1 årgången
Hos. 6:1-3
Kom, låt oss vända tillbaka till Herren!
Han rev, och han skall läka oss,
han slog, och han skall förbinda oss.
Han ger oss liv efter två dagar,
på den tredje reser han oss upp,
så att vi får leva inför honom.
Låt oss lära känna honom,
låt oss sträva efter kunskap om Herren.
Så visst som gryningen skall han träda fram,
han skall komma till oss som ett regn,
ett vårregn som vattnar jorden.
Andra läsningen
1 årgången
1 Kor. 15:1-8 (9-10) 11
Jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse – den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster.
(Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd som har varit med mig).
Jag eller de – så är det vi förkunnar, och så är det ni har lärt er att tro.
Evangelium
1 årgången
Minns Halleluja!
Luk. 24:1-12
Dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” Då kom de ihåg hans ord, och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.
Predikan
Vad är det som har hänt?
Uppståndelsen är något av det mest förvirrande som hänt i världshistorien. En grav är tom. Och inte nog med det. Den som låg i den visar sig på märkvärdiga sätt för sina vänner.
Sedan långfredagen har lärjungarna försökt reda ut det hela. Deras räddare är död. Vad ska de nu ta sig till? Som jag ser det fanns det två alternativ: ge upp och gå hem eller hitta en ny frälsare. Det var vad andra liknande rörelser gjorde då romarna röjde undan deras ledare.
Men, innan de hunnit fatta beslutet, får de bud. Graven är tom. Han lever!
Det sätter igång en helt ny rörelse. Vi måste berätta! Alla ska få höra! De är som nya människor. Och på ett förunderligt sätt är det just det som de är.
Jesus blir den förste att uppstå. Guds nya skaparverk har satts i rullning. Den nya himmelen och jorden som han lovat genom profeterna har nu vunnit sin första och avgörande seger. Dödens makt är bruten. Synden, som ligger som grund för hela dödens makt, är förlåten. Det finns inget som kan binda eller döma honom – och inte heller dem som hör till honom.
Hans lärjungar. Då och nu. Är livets budbärare. Inte längre bundna av mörkrets makt, utan för Jesu skull och i hans efterföljelse företrädare för den nya himmelska tiden som nu påbörjats. Den som vi ännu hoppas på.
Vi, liksom han, är förnyade genom tron. Vad vi är, är inte längre det samma. Vad vi tänker är helt nytt. Vad vi gör är annorlunda. Den värld som tidigare tycktes under mörkrets välde är nu full med möjligheter. Med hopp. Med liv. Så har Gud satt i verket den frälsningsplan, den räddningsaktion, som ska återta hela världen.
Graven är tom. Sådan är den kraft som det goda bär med sig. En kraft som nu bor i oss.
Nu behövs inga tempel, inga ritualer, inga offer. Vi får bara tro och följa Herren Kristus på den väg han kallar oss till. En väg fylld av ljus och glädje. Templet, det är vi, som tror på honom. Ritualerna har vi bara för att glädjas och minnas. Offret är redan utfört.
Det är gott. Uppståndelsens kraft går ut över hela världen. Tills den en dag fullkomnas då Herren Kristus kommer åter.