Långfredagens budskap är ett som kyrkan kämpat med egentligen under hela sin existens. Redan de tidiga fäderna började utveckla olika teorier kring vad det som vi nyss har tagit del i kan tänkas betyda.
Också i vår tid ställer många frågor om varför detta ska krävas. Hur kan en god Gud agera på detta sätt mot sin egen son? I värsta fall blir gudsbilden en där Gud liksom har en stor vrede i sig, som han inte kan slippa av med på något annat sätt än genom att få klappa upp någon.
Vi behöver skilja på det som hänt, den berättelse vi tar del i, och alla de tolkningar vi gjort av den. Skrifterna är tydliga med att det var för vår skull Jesus gick korsets väg. De är inte lika tydliga med hur Jesu lidande och död egentligen fungerar.
Antagligen är det därför att inte ens evangelisterna och apostlarna helt och fullt kunde förstå det som långfredan förde med sig. Tydligt är oberoende att Jesu lidande för in något helt nytt i världen. Förlåten, som skiljer folket från Gud och håller det heliga separerat för vissa utvalda, den brister. Vägen till Gud är öppen.
Det är det avgörande budskapet. För vi som människor räcker inte till för att nå det gudomliga. Då Gud kommer till jorden som människa samlas till sist all ondska runt honom. Och vi människor agerar i ondskans ärenden. Att skjuta bort det goda. Att bryta ner.
Vi har två aktörer i detta, mänskligt sett. Judarna och Romarna. Båda dessa är, för sin tid, långt utvecklade nationer, med tydliga och rättvisa lagar och regler. Från Judarnas heliga skrifter kommer visdom i sådana mått att vi knappast kan greppa hur kraftigt de format vår värld. Likaså ligger Romarnas bruk av lagar och förordningar högt uppe bland de mest sofistikerade för sin tid. Men problemet ligger inte i de yttre sakerna. Problemet ligger i våra hjärtan. Så, går avundet och högmodet till en vredesfylld attack mot det goda. Kristus lider under syndens konsekvenser, för att människan, då hon känner sig pressad, faller till att göra det onda. Vi ensamma är inte tillräckliga.
Man behöver bara vända blicken ut i världen idag för att se exempel på detta. Då vi söker vår egen vinning kan vi vara beredda att ta till de mest fruktansvärda handlingar. Det mörker som finns i ett mänskligt hjärta blir sällan lyft fram och diskuterat.
I dagens budskap är det däremot tydligt. Endast den vars hjärta var fyllt av Guds kärlek stod kvar i att göra vad som är gott. Endast Jesus gick hela vägen till korset, då mörkret hopades kring honom. Endast Jesus hade makten att segra över detta. Men det kräver ett kors.
Har ni tänkt på rövaren på korset. Varför lyfts han fram i berättelsen? Jag menar då den som omvände sig, inte den andra. Men det kanske ni räknade ut. Det är inte många som tänker på den som inte omvände sig. Ibland tänker människor om honom att han visar att man kan lämna det till sista stund att ge sitt liv i Jesu händer. Och visst verkar det vara något som han lär oss. Men jag tror det finns en viktigare poäng med hans berättelse. Nämligen att det krävs ett kors för att leva i Guds rike.
Som kristna är vi döpta till Jesu död och uppståndelse. Det är aposteln Paulus tydlig med. Vi är korsfästa tillsammans med Kristus. Vi är alla som rövarna. Genom tron och förtröstan på honom får vi också ta till oss det budskapet som rövaren får. Redan idag. Redan nu är vi med honom i paradiset. I lidandet och i framgången. Där är vi med honom. Guds rike är nära. Det är inte av denna världen. Och ytterst sett har denna värld ingen makt över Jesus och inte heller över någon som följer honom.
Sett ur ett perspektiv där man inte förstår Guds agerande verkar det som att Jesus och hans efterföljare medvetet väljer att begränsa sig själv till ett svårt liv eller ett begränsat liv. Vi bär vårt eget kors, i stället för att lämna det bakom oss. Och visst är det så, om man inte vill se allt det som Gud gör för oss. Som kristna tror vi att Gud ger oss kraft och ledning för alla motgångar. Att den korsfäste lider med oss och bär sjukdomarna med oss. Och därför kan vi frimodigt hålla fast vid det goda också i mötet med det onda. Vi behöver inte överge det goda, för vi vet att Gud vandrar med oss på den vägen. Inte ens då lidande hotar. Och skulle vi brista och välja det onda. Då är vi igen som en av rövarna på korsen. Vi behöver bara vända oss till Jesus och be att han ska tänka på oss. Då vet vi att vi möter nåd och åter nåd.
Vad är det som händer på korset? Matematiken kan jag inte förklara. Jag tror inte någon kan. Men tydligt är att korsets händelser blir början på en rörelse av liv och godhet, av kärlek, som ännu går ut över världen. Guds rike är nära. Omvänd er och tro evangelium. Redan idag är vi i paradiset med honom.