Förlåtet, obundet, framåt – Nyårsaftonens predikan – Terjärv kyrka

Första läsningen
1 Sam. 7:12
Samuel lät resa en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser (Ebeneser). Han sade: ”Ända hit hjälpte oss Herren.”

Andra läsningen
1 Petr. 1:22-25
Ni har renat era själar genom att lyda sanningen och kan leva i uppriktig kärlek till era bröder. Älska då varandra av hela ert hjärta. Ni är ju födda på nytt, inte ur en förgänglig sådd utan ur en oförgänglig, Guds levande och bestående ord, ty:
Människan är som gräset
och all hennes härlighet som blommorna
i gräset.
Gräset vissnar och blommorna faller av.
Men Herrens ord består i evighet.
Det är detta ord som har förkunnats för er.

Evangelium
Luk. 13:6-9
Jesus gav lärjungarna denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’”

Predikan
Historien förtäljer inte vad som hände med fikonträdet efter det. Vad tror ni? Bar det frukt eller inte? Kan ett träd bära frukt om det inte kommit något alls på tre år? Kan en människas liv vändas på ett år om man lagt ner tre år på att göra något ofruktsamt?

I tiderna då jag sysslade mera med idrott och träning brukade jag påminna nybörjare som jag hjälpte att om ens kropp blivit styv och långsam under flera år så går det inte nödvändigtvis att bygga upp den igen på en kort tid. Dagens liknelse kallar oss till att fundera över vart våra år har fört oss och vart vi ämnar gå från denna punkt.

Då Samuel reste stenen var det för att påminna sig om att Herren varit med dem på vägen. Så är det också för oss. Var och en av oss vaknar upp varje morgon till ny nåd, till nya möjligheter. Kanske inte de möjligheter vi velat ha, men var dag kommer med sin egen nåd och också sin egen möda.

Andra läsningen lyfter fram hur vi är födda av en oförgänglig sådd. Det betyder att då vi i tro söker vägar framåt är inte våra kommande år bundna av de gångna. Liknelsens tre dåliga år symboliserar kanske ett förflutet som är en börda för oss. Vi låter oss så enkelt bindas av det förgångna. Jag tror att Jesus berättar liknelsen med ett öppet slut för att vi ska stanna upp för att fundera vad som händer näst. Låter vi året som gått, med coronarestriktioner och ensamhet, med dess motgångar och usligheter binda oss för det år som kommer? Hurudan är vår tro?

I Kristus behöver vi inte vara rädda för att bli borthuggna, för tron talar om en oförgänglig sådd. Ett sådant liv som lever i uppriktig kärlek till ens medmänniska. Vårt förflutna ska inte hindra oss från att ha en framtid, inte i trons dimension. Vi behöver inte bli naiva och bara tänka positiva tankar. Nej, det vi kallas till är en nykter och mogen insikt om vad nåden egentligen innebär. Vår frälsare kallar oss att leva förlåtelsens liv, ett liv som inte låter sig bindas av det förflutna, ett liv som söker vägar framåt. I det perspektivet är de tre dåliga åren en skola, en erfarenhet, men inte en boja.

Jesus själv, i evangelierna, förlåter och helar de människor han möter. Sådant är hans arbete också idag. Frälsningen innebär inte att det onda tas bort från våra liv, utan innebär att vi har ett sätt att handskas med det. Vi kallas in i ett år av förlåtelse och helande. Till ett år då vi kan säga att Herren hjälper oss, dag för dag.

Ibland kanske det känns som ett ögonblick i sänder. Som att varje dags börda är stor nog. Men då får vi säga som Samuel. “Ända hit hjälpte oss Herren”. Och vi får förtrösta på att han hjälper oss framöver också.

För vilken motgång vi än möter vill Jesus leda oss längs den väg som kommer. De tre dåliga åren är bakom och vägen framåt är öppen. Vandrar vi den tillsammans med Jesus eller vandrar vi den bundna av de tidigare år vi har haft? Här finns att lära sig, här finns att böja sig, att renas och helgas. Men varje dag vill Gud hjälpa. Hjälpa så att vi befrias från snaror och undgår faror.

Och det är en sådan Gud, som vill ge oss hopp och ledning, som vi till näst ska bekänna med trosbekännelsens ord.