Guds omsorg – Sextonde söndagen efter pingst – Kronoby kyrka

Första läsningen
1 Kung. 17:1, 8-16
Elia, en man från Tishbe i Gilead, sade till Achav: ”Så sant Herren lever, Israels Gud som jag tjänar, under de närmaste åren skall det varken falla dagg eller regn annat än på min befallning.”
Herrens ord kom till Elia: ”Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.” Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved. Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.” När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du ta med en bit bröd också?” Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.” – ”Var inte rädd”, sade Elia. ”Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.” Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.

Andra läsningen
Fil. 4:10–14
Jag har glatt mig mycket i Herren över att er omtanke om mig äntligen har kunnat skjuta nya skott. Omtanke hade ni ju förut också, men inte tillfälle. Inte för att jag har lidit någon nöd. Jag har lärt mig att klara mig med det jag har. Jag kan leva fattigt och jag kan leva i överflöd. Jag har verkligen erfarenhet av allt: att vara mätt och att hungra, att leva i överflöd och att lida brist. Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. Men ni skall ha tack för att ni ville bistå mig i mitt svåra läge.

Evangelium
Luk. 10:38–42
Medan de var på väg gick Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

Predikan
Marta och Maria har ju kommit att bli något av ett motsatspar för dem som på ett felaktigt sätt strävar och arbetar och dem som förstår att stilla sig inför Gud. Det är en förståelig läsning av dagens evangelium och säkert är det inte långt från sanningen heller. Men vad är egentligen det nödvändiga som Jesus talar om? Är inte omtanke och strävan att tjäna nödvändigt? Inte kan väl Jesus heller mena att det räcker med att bara lyssna till Guds ord, så kommer resten att ordna sig själv? Det ter sig tydligt för mig att fastän jag stillar mig inför Guds ord så behöver jag ändå äta och dricka, sova och återhämta mig regelbundet.

Nej, här är fråga om två goda ting. Att arbeta och att stilla sig. Båda behövs, men bekymret och oron över saker som egentligen inte är så viktiga – det behövs inte. Valet är mellan det som är bra och det som är bättre. Så tror jag också livet kan te sig för oss många gånger. Det är inte lätt att veta vad vi egentligen behöver för att växa i vår tro eller bli bättre människor. Få av oss kanske ens ställer oss själva frågan om det goda livet på regelbunden basis. Det är fullt upp med familjens angelägenheter, arbetets krav och andra borden och måsten. Vad är det goda för dig? Hur ser det ut att välja det som är bäst av alla dina alternativ? Har du tänkt på var du behöver planera om, det vill säga, omvända dig? Vågar du tro på evangelium, att det finns något bättre, ett gott budskap om hur ditt liv kunde gå vidare?

Jesus säger att Maria har valt det som är bäst och att det inte ska tas ifrån henne. Hur skulle någon kunna ta evangelium ifrån henne? Hur skulle någon kunna ta budskapet om förlåtelsen och hoppet ifrån henne? Hon har valt något som är bättre än något i denna värld.

Vi måste vara försiktiga så att vi inte börjar jämföra tron med vardagens hets och stress. I våra strävanden att förstå tron måste vi akta oss för att måla en bild av livet med Gud som präglas av det drama och den självcentrering som våra liv så ofta börjar kretsa kring. Då vi väljer det som är bättre väljer vi en annorlunda väg. Att ta emot evangelium, frälsning, innebär att ett djupgående förändringsarbete börjar i oss. Våra ögon öppnas för det som är bättre än det som världen erbjuder. De flesta av oss kan inte, och ska inte, helt välja bort det vardagliga, men vi kan stilla oss för att lyssna in var vi behöver tänka annorlunda om våra liv. Att tro är inte bara att föreställa sig att vissa saker är sanna. Att tro är att leva i relation till Gud och hans kyrka genom Kristus.

Det sägs att man i Algeriet jagar apor genom att fylla en pumpa med ris och att aporna sedan fastnar med händerna i dessa då de försöker ta ut riset. Man har alltså lämnat ett sådant hål som handen ryms in genom, men inte ut (om den håller i något). Det är något liknande som händer oss. Vi fastnar med handen i pumpan och går miste om det verkliga livet, för att vi vill ha riset. Apan har inget perspektiv annat än begäret och det blir dess fall. Då den står där med handen i pumpan kommer jägaren och fångar den.

Att leva i den tron handlar på ett avgörande sätt om att stilla sig. Att sätta sig vid Jesu fötter. Om att inte låta mina egna begär, mina inbillningar om vad som måste göras på vissa sätt (eller mina idéer om vad andra tycker) prägla min tro och mitt liv på fel sätt. Att tillåta Gud att vara Gud och bara komma inför honom en stund. Det är det enda sättet att lära sig vad det bästa är. Vi behöver stillheten för att kunna lyfta blicken från det som är inför oss, så att vi kan se om vi fastnat med handen i en pumpa.

Det är ju tydligt att Jesus inte föraktar arbetet som Marta tar sig an i sig själv. Innan dagens evangelium ligger texten om den barmhärtige Samariern. Där upphöjs ju den som gör väl. Den som agerar istället för att gå förbi, den som visar medkänsla istället för att hålla sig till de rådande lagarna och restriktionerna. Timo Saitajoki predikade på den texten vid sin avskedspredikan och lyfte fram att en orsak till varför prästerna och leviterna gick förbi kunde vara den rituella renheten. Det är nästan som om dagens text skulle fortsätta på den berättelsen. Jesus understryker igen att lagens syfte inte är lagen i sig själv, utan den kärlek till nästan som den försöker beskriva. Lagen kan inte fullkomnas utan kärlek. Låt er inte luras av det goda som ni har förelagt er, det finns något bättre. Behöver ni stilla er? Behöver ni planera om era liv? Har ni hört det goda budskapet? Vet ni att det finns mera än en pumpa med ris i livet?

Gud är nådens, kärlekens och helighetens Gud. Han lär oss att inte bekymra oss för något annat än det som han vill erbjuda oss. Vad än världen möter oss med, vad än vi frestas av, vilken risfylld pumpa som än kommer i vår väg, erbjuds oss möjligheten till stillhet inför Gud. Till en nyplanering av vår vardag, ett bättre liv (hur klyschigt det än låter), ett frälst liv. Räddade från allt som inte är det bästa. Räddade från att sätta vårt hopp någon annanstans än hos Gud.

Det är en Gud som erbjuder oss en sådan nåd som vi näst får bekänna!