Första läsningen
Job 37:21-24
Ingen kan se på solen
där den lyser klar
sedan vinden gjort himlen ren.
Från gudaboningen kommer
ett gyllene sken,
glansen kring Gud väcker bävan.
Den Väldige når vi inte.
Han som är stor i makt och rätt
och upphöjd i rättfärdighet,
han svarar inte.
Därför bävar människorna inför honom,
medan han inte ens ser åt de visa.
Andra läsningen
Ef. 4:1-6
Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.
Evangelium
Joh. 15:1-10
Jesus säger:
”Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.”
Predikan
Jesus säger: “Jag är den sanna vinstocken”. Som teolog skulle jag kunna konstatera att det finns ett eskatologiskt förverkligande i Jesu sanningsanspråk. Och därmed skulle predikan vara klar för denna söndag. Som pastor däremot behöver jag antagligen förklara mig för att kunna komma till predikans slut.
Jesus gör flera sanningsanspråk i evangelierna. Ett av dem är dagens. Vad innebär det att Jesus är den sanna vinstocken? Det bär med sig ett löfte om framtiden. Det är eskatologin, ordet betyder “talet om det sista” eller “det yttersta”. Och det bär med sig en bild av hur det löftet kommer till oss. Det är bilden med vinstocken. Jag sade att det ligger ett eskatologiskt förverkligande i detta uttalande, med det menar jag att Jesus visar oss på vilket sätt allting kommer att nå sin fullbordan, hur denna tid som vi lever i når sitt slut.
Så låt oss lite reflektera över dagens text och tema i ljuset av detta. Kolosserbrevet innehåller en reflektion på samma motiv, Paulus skriver i det första kapitlet : “Vi har hört om er tro i Kristus Jesus och om den kärlek ni har till alla de heliga, på grund av hoppet som är förvarat åt er i himlen. Om detta hopp har ni redan hört i det sanna budskapet, det evangelium som har kommit till er och finns i hela världen och växer och bär frukt.” (Kol 1:3ff) Här är samma element: tron på Kristus, kärleken till bröder och systrar och hoppet om en god framtid, genom ett (sant) budskap som redan finns och förverkligas i världen, den goda frukten.
Vi är alltså del av vinstocken, som är Kristus. Vi tillhör honom och får vårt liv från honom. Hans liv i oss bär rik frukt och utan honom bär vi ingen frukt. Den som är utan honom blir som grenar som skurits bort och kastas på elden. De arbetar förgäves, de ser ingen frukt. Liksom i Kolosserbrevets text handlar det om att det ord som Jesus har gett oss får förbli i oss. Det är, i denna tid, budskapet om Jesus som ger kraft till liv. Och vid tidens ände ska allting fullbordas i Jesus. Paulus fortsätter att lägga ut detta då han skriver: “[Gud] har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.”
Hela skapelsen, allt vad vi känner till, ramas alltså in av Kristus och görs synlig i Kristus. Då vi har sett Jesus och valt att leva med honom har vi alltså valt ett liv som redan nu riktar sig mot den himmelska härlighetens fullbordan vid den yttersta dagen då Gud gör allting nytt. Det vill säga: Gud har en god framtid i förvar för oss och i tron får vi redan nu ta del i den. Eskatologin, talet om det yttersta, beskriver hur det slutet ser ut. Dess förverkligande är genom Kristus. Och för den som är i Kristus, för den som tror på honom, är vardagen redan idag fylld av hoppet och förtröstan på det goda som ska komma. Paulus kallar det: “Kristus i er – härlighetens hopp.” (Kol 1:27)
Och Paulus förmanar oss: “Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus. Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter. I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda. Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.” (Kol 2:8ff)
Vi ska alltså välja Kristus, för han är den Sanning som hela skapelsen pekar mot. Om någon kommer med mänskliga filosofier och traditioner som inte riktar våra hjärtan mot Kristus ska vi vara varsamma så vi inte blir bortrövade. För allt sådant har Kristus gjort meningslöst i det stora hela. Utan honom, som är den sanning vari allt fullkomnas, hittas ingen mening. Utan honom bär vi ingen frukt. Jesus har, på korset, gjort det tydligt för oss att alla välden och makter som inte har sin rot i honom ytterst sett är maktlösa.
Så, såhär långt, vad har blivit konstaterat? Jesus är den sanna vinstocken. Det innebär att alla som är inympade som grenar i honom, alla som tror på honom, är del av ett sådant liv som bär också då denna världs makter (döden, synden, den onde, kaoset) kommer i vår väg. För att vara i Kristus, genom tron och genom dopet, är att vara del i den sanning som är ursprunget till och målet för skapelsen. Och vem får del i detta liv? Var och en som söker Gud och låter sig bli inympad som en gren i den sanna vinstocken. Gud vill göra det känt för alla folk, Gud har ett budskap till oss alla, att Kristus har gjort oss levande, strukit vårt skuldebrev och blivit härlighetens hopp i oss!
Vad innebär detta i praktiken? Det innebär, än en gång, försäkran om syndernas förlåtelse. Vi har det väl ställt med Gud! Det innebär hopp, vi är rotade i ett liv som inget i skapelsen kan ta ifrån oss! Det innebär omvändelse (vilket, för övrigt, är en positiv sak), vi får leva ett liv som bär frukt. Därför hörde vi också läsas i dagens andra läsning om att vi ska leva i kärlek och ödmjukhet, att vi ska sträva efter enhet, att vi ska vara nådiga med varandra. Inte är detta tunga och svåra bud som läggs på oss. Att inte välja nåd och tålamod gör i regel saker värre, inte bättre. Vi har fått ta emot kunskap om livet. Väljer vi att göra det svåra på förhand eller i efterhand? Väljer vi att förlåta eller att leva i ilska? Väljer vi nåd eller bitterhet? Att vara inympad i Kristus, att låta hans ord och undervisning leva i oss, innebär att vi minns att vi har rätten och privilegiet att få välja det goda. Vi behöver inte dras med i det meningslösa som allt för ofta är standarden här i världen: att välja strid istället för försoning, att välja att gå runt och sura istället för att reda upp saker. Ja, det kan vara tungt att välja kärleken, men det är inget jämfört med den börda som hatet, föraktet och rädslan bär med sig.
När vi väljer Kristus, när Kristus väljer oss, blir vi del av den yttersta sanningen. Det är en sanning som präglas av ett gyllene sken av helighet och rättfärdighet som väcker bävan, men också en kärlek och ett hopp likt det vi sett hos Jesus.
I psalmen som vi ska sjunga inför nattvarden, nummer 224, knyts detta samman med en motsvarande bild. Nattvardsbordet beskriver hur vi blir inympade i vinstocken, Kristus. Vi får ta emot hans livgivande gåva, nåden, honom själv, i brödet och vinet. Vi samlas kring altaret, bristfälliga men i längtan efter helighet och kärlek. Vi söker den enhet som kommer av tron, som denna världens makter och välden så fort bryter ner. Men redan idag bekänner vi, genom att knäböja vid altaret, att vi hoppas på den dag då alla folk böjer knä och får ta del i den frukt som kommer av att tillhöra Kristus. Nattvarden, liksom gudstjänstfirandet i överlag, vittnar om den sanna vinstocken, den källa till liv som erbjuds oss alla, som är hela skapelsens ursprung och mål, den treenige Guden, gjord känd genom Jesus Kristus.