Första läsningen
1 Kung. 19:8-13
Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb. När han kom fram gick han in i en grotta och stannade där över natten.
Då kom Herrens ord till honom: ”Varför är du här, Elia?” Han sade: ”Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.” Herren svarade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där.” En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.
Andra läsningen
Apg. 1:12-14
Lärjungarna återvände till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.
Evangelium
Joh. 7:37-39
På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
Predikan
Kristus erbjuder oss levande vatten, en djup och klar källa, gömd i vårt innersta, men uppenbar för den som smakat det livgivande vatten som flödar ur den. Detta är Andens verk i oss, det verk som vi väntar att få ta emot i sin fullhet vid pingsten nästa vecka.
Vi har ett sakrament som förmedlar detta vatten åt oss, nämligen dopet. Dopet binder oss samman med Kristus, till hans död och uppståndelse, till hans himmelsfärd och härlighet. Man kunde försöka fånga in det genom att beskriva en vigselring. Liksom ringen, är inte dopets vatten i sig det viktiga, utan det viktiga är den som vigselringen och dopet vittnar om och binder oss till. Det att vi bär en ring är inte i sig själv ett äktenskap, likaså är inte att bli doppad i vatten i sig ett dop. Äktenskapet blir ett äktenskap då det finns en annan part som man delar det med och förbinder sig till. Likadant är dopet i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn ett tecken på att Gud har förbundit sig till oss. Dopet talar om den källa som släcker vår andes törst, som väcker frid, ro, hopp och tro.
Under denna tid på kyrkoåret betonas Guds närhet hos oss i ordet och sakramenten. Rätt emottagna får vi genom dem ta emot livets friska vatten. Kyrkan har genom tiderna erfarit ett stort mysterium kring detta, ett djup att ösa ur som aldrig tycks ta slut. Den nåd som ordet och sakramenten vittnar om är en rik gåva som är svår att fånga i ord. Men i Anden, vid pingsten, uppenbaras ett ljus som ger hopp och tro. Alla dessa yttre former, allt det som Gud ger oss för att växa och glädjas i, handlar om Andens verk i oss. Andens verk att försäkra oss om Guds trofasthet och kärlek, Andens verk att helga oss och leda oss då vi lever som Jesu lärjungar. Anden påminner oss om vad det innebär att leva av det vattnet som är friskt och fyllt med liv.
Som kristna har vi tillgång till en sådan källa som inte är en självklarhet för alla. I det vatten som dopet handlar om ligger en stor kärlek till oss alla. Där vilar Guds helighet, som han vill dela med oss och bjuda in oss i. I Kristus ser vi att vi bjuds tillbaka till gemenskapen med Fadern. Vid pingsten får vi ta emot Anden som en försmak av vad det innebär. Den källan sinar inte. Vi behöver inte oroa oss för att vara för slösaktiga med dess vatten. Vi behöver inte oroa oss för att vi är för nådiga, för kärleksfulla, för heliga. Källan sinar inte. Vi får dagligen och med överflöd ösa ur den. Vi får klä oss själva i den vita dräkten som är renad i Lammets blod. Vi får erbjuda andra en måltid där bägaren flödar över. Vi får sträcka ut hjälpande händer, uttala nådiga ord, förverkliga kärleken i våra liv, utan att oroa oss för att hjälpen, nåden eller kärleken skulle sina. Jesus talar om ett levande vatten – ett vatten i rörelse. Jesus talar om att det finns inom oss – Anden utrustar oss och leder oss i hur vi ska ge uttryck för det.
Det berättas om en kinesisk ung man som kom till tro. Han skulle låta sig döpas, men fick ett hinder på vägen då han också blev beviljad ett stipendium för fyra år vid Universitetet i Hong Kong. Det fanns nämligen ett kriterium för pengarna: mottagaren måste vara konfucian. Man förstår ju att frestelsen var stor att inte låta döpa sig, men han stod emot och blev döpt vid utsatt tid. En bekant var nästa i kö för stipendiet. Då han hörde om vad mannen gjort blev han imponerad och sade: “Om den kristna tron är värd så mycket för min klasskamrat, kan det inte vara mindre värdefullt för mig. Jag vill också vara en kristen.” Han valde att sätta sitt liv i Jesu händer och lät, också han, döpa sig.
Det är ett så talande exempel på vad det levande vattnet symboliserar. Gud är inte i det vackra talet eller i de märkliga gärningarna. Han är i beslutet att välja ett dop istället för pengar. Han är inte i elden, utan i det stilla suset. Han är inte hos vissa få särskilt utvalda, utan hos var och en som lämnar sitt liv i hans händer. Kyrkan vittnar, tusen munnar talar i en gemensam själ om livet i Kristus. Ett liv med en himmelsk Fader, genom ett dop som renar oss alla. I varje gärning, i varje ord, ligger potentialen att låta friskt livgivande vatten strömma ut.
Vår livsvandring får präglas av sådana tongångar. Ja, vi lever i märkvärdiga och svåra tider. Visst fattas det oss alla att få samlas, att få ta varandra i hand, att få omfamna en vän… Men också i dessa tider söker Anden sätt att låta det levande vattnet flöda. Också i dessa tider får Guds församling vandra i hopp, i bönens förtröstan. Också i dessa tider får vi se framåt. I det vardagliga och enkla finns möjligheter att välja det liv där det levande vattnet får strömma fram. Var och en ställs inför frågan: Väljer jag idag att ge vidare det liv jag fått? Väljer jag idag att visa på källan? Eller väljer vi rädslans och hatets väg – den väg som hindrar hoppet och kärleken – den väg som hindrar strömmen från att gå fram?
För någon kanske dessa kvarvarande dagar innan karantänsbestämmelserna lättas kan liknas vid det som vi i andra läsningen hörde om lärjungarna. De var instängda, de var i bön, de var i en situation som präglades av rädsla och osäkerhet. Texten vi hörde läsas är uttagen direkt efter himmelsfärden och går fram tills Petrus fattar mod och börjar ordna med att välja en ny apostel istället för Judas. Direkt efter det infaller pingsten och kyrkan som vi känner den får en ny start. Kanske finns här något att lära för oss. De hade en tid av osäkerhet. De valde att använda den i bön och eftertanke. Petrus fattade mod och ordnade så att apostlaskaran skulle vara fulltalig. Och så inföll pingsten, nästan som om förberedelserna hade varit nödvändiga för att den skulle få önskad effekt.
Kanske finns det en motsvarande möjlighet för oss i dessa dagar? Kan vi komma tillbaka till källan av levande vatten, till Jesus själv? Kan vi komma tillbaka till dopets nåd och välsignelse? Hittar vi där något som kan hjälpa oss att förbereda oss för den pingst vi väntar? Låt oss be!
Himmelske Fader,
Du är livets källa och vår allas Fader.
Ge oss din Sons liv, så att vi lever av din nåd.
Vi ber att ditt levande vatten ska få gå som en ström genom vår vardag. Styrk och led oss, utrusta oss för dessa tider. Ge oss hopp och livsmod, så att vi förbereder oss väl för den tid som ska komma.
Sänd din Helige Ande att välsigna oss, så att vår tro får bli ett tecken för dem som behöver det.
Väck i oss en längtan efter din Ande, så att vi kan glädjas i att fira pingsten som stundar.
I Jesu namn. Amen.