Första läsningen
Ps. 110:1-4
Så lyder Herrens ord till min härskare:
Sätt dig på min högra sida,
medan jag lägger dina fiender
som en pall under dina fötter.
Din kungaspira sträcker Herren ut
från Sion:
härska nu bland dina fiender!
Villigt samlas ditt folk
i dag då makten blir din.
På heliga berg har jag fött dig
som dagg ur gryningens sköte.
Herren har svurit en ed
som han inte skall bryta:
Du är präst för evigt
i Melkisedeks efterföljd.
Andra läsningen
Apg. 1:1-11
I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, ”det som ni har hört mig tala om”, sade han. ”Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar.”
De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. ”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.”
Evangelium
Mark. 16:14-20
Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. Han sade till dem: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.”
När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
Predikan
Det finns många löften i dagens texter. Löftet om Anden, löftet om att Jesus nu är upphöjd till att vara hos Fadern, löftet om kraft att vittna, löften om tecken och under och löftet att Jesus ska komma åter. En predikan räcker inte för att täcka alla dessa. Idag är det tema jag valt för oss den spänning som kan tänkas finnas mellan att Jesus å ena sidan säger att det är gott för oss att han går till Fadern och mellan att vi ändå uppmanas leva i förväntan på att han ska komma åter. Det är alltså något tillfälligt i den tid vi genomlever då vi möter Gud genom Anden istället för att rent fysiskt vara hos Gud.
Då Jesus inledde sin tjänst var det med orden: “Guds rike är nu nära. Omvänd er och tro evangelium!” Budskapet var då och genom hela hans tjänst att Gud vill komma nära oss människor, vill dela liv med oss och vandra med oss. Oberoende om vi kommit långt bort från det som är rätt och gott eller om vi lever i strävan att göra det som är rättfärdigt så längtar Gud efter gemenskap med sin skapelse. Det är det goda budskapet: att Gud och hans välde är nära oss. Vi behöver inget annat än vända oss från vår egen inkrökthet och hopplöshet för att kunna se det. Vi behöver bara vända våra hjärtan till Gud så möter han oss i Anden.
Då Jesus i kyrkoårets texter för denna tid på året talar om det som ska hända: att han dör och uppstår. Så upprepar han många gånger att hans frånvaro kommer att vara bra för oss. Hur kan det vara så? Dessutom märker den observanta läsaren av evangelierna att han är frånvarande två gånger. Först under sin vistelse i graven, innan uppståndelsen, sedan i och med sin himmelsfärd. Hade det inte varit bättre att Jesus hade stannat kvar, fortsatt att inspirera och uppmuntra människor han mötte? Att han fortsatt att hela och befria?
Båda gånger som Jesus blir fysiskt frånvarande orsakar det en viss yrsel hos lärjungarna. Vid långfredagen möter vi Kristus som blivit övergiven av alla. Idag möter vi Kristi lärjungar förvirrade. De står och ser upp mot himlen, de liksom frågar sig: “Vad är nu detta? Vad ska vi nu ta oss till?” Två män visar sig och understryker vad Jesus just försökt lära dem. “Han ska komma åter. Nu är inte tiden att bara stå och stirra mot himlen.”
Med tiden och i kraft av Anden tar lärjungarna till sig dop- och missionsbefallningens budskap och går ut i hela världen. De döper, undervisar, ber och leder. De etablerar utposter för det rike som Jesus lovade. De förkunnar för folken att Gud inte är långt borta från någon av oss, utan att han är nära. “Jag är med er alla dagar till tidens slut”.
Det är här vi finner oss själva som lärjungar till Herren Jesus i denna tid. Han är fysiskt frånvarande. Vi kanske önskar att han vore med oss på ett tydligare sätt. Vi kanske önskar att han skulle komma åter snart. Vi kanske önskar att han valt ett annat sätt att hjälpa oss i våra liv. Det finns mycket vi kanske önskar att Gud gjort annorlunda. Av någon orsak har Gud ändå valt denna väg. Det är bättre för oss att Jesus går bort, det har att göra med löftet om Anden. Han har inte lämnat oss vind för våg, men han har bytt sätt som han verkar i världen.
Vår trosbekännelse talar om Anden och lyfter fram att Anden påminner oss om och stöder oss i att vara en allmännelig kyrka. Det är en kyrka som är öppen för alla som önskar se Guds godhet, för alla som vill ta emot hans nåd. Anden påminner oss om gemenskapen mellan de heliga. Det är inte vår stora vishet eller vår lära som knyter oss samman, utan den kärlek och enhet som Guds Ande lär oss leva i. Likaså påminner Anden oss om syndernas förlåtelse. Ingen av oss fattar framgångsrikt beslutet att vända sig till Fadern utan att vandra på förlåtelsens väg. Vi påminns om Guds kärlek för oss trots vår synd och vi försäkras i Kristus om att Gud är nådig mot oss. Vidare talar trosbekännelsen om kroppens uppståndelse. Vissa läser ju här att det skulle handla om Jesu uppståndelse, men det är redan behandlat tidigigare i bekännelsen. Detta handlar om vad vi hoppas i Anden, nämligen vår egen kropps uppståndelse. Liksom Kristus uppstod och upphöjdes får varje kristen vänta sig att kroppsligen uppstå, för att kroppsligen gå till det himmelska, liksom Jesus gjorde. Det är den vandring som det eviga livet handlar om. Den sista raden i trosbekännelsen lägger riktningen: vi går mot det eviga. Omvändelsens liv handlar om att vända sig från det som bryter ner till det som har ett evigt och gott värde. En sådan längtan efter Guds rättfärdighet, en sådan tro, bär oss på vägen till den himmelska härligheten bortom all tid.
Så istället för att själv stanna bland oss och utföra alla gärningar som han gjorde som människa väljer Jesus att sända oss Anden. Anden som utrustar oss till att tro och verka i denna värld på ett sätt som för ut det goda budskapet till alla folk och länder. Som kyrka har vi så klart organiserat oss och institutionaliserat oss. Vi har etablerat tjänster och anställningar för människor som arbetar med det på ett särskilt sätt. Men det är inte det som är kärnan av Jesu budskap – det är inte det som är trons natur. Kyrkan måste vara sådan att den överlever också utan personal. Därför går Jesus till Fadern, därför sänder oss Jesus Anden. Nu kan vi alla leva omvändelsens liv. Nu kan vi alla erfara att Gud är nära och att vi har privilegiet att få omvända oss. Och det är där som vår tro skiljer sig från många andra religioner. När vi avslutar gudstjänsten idag sänds vi alla ut att leva fridens och tjänstens liv i Anden. Det är inte bara vissa utvalda, inte bara en religiös elit, som får ta del i Guds nåd och kärlek. Vår tro är en var mans tro. En var dags tro.
Idag ser vi Jesus upphöjd och om några dagar firar vi pingsten och Andens gåva. Där hittar vi alltså oss själva som lärjungar till Herren Jesus idag. Vår väntan på att Jesus ska komma åter är inte för att vi då ska kunna leva ett kristet liv. Det får vi redan göra idag i kraft av Anden. Och det är i kraft av Anden som vi lär oss vad det innebär att vänta på Jesu återkomst. Den dagen kommer det vi nu längtar efter att fullkomnas, den dagen kommer det vi nu strävar efter i Anden att bli verklighet. Men av nåd har Gud gett oss en tid då vi får omvända oss och lära oss det goda livet hemlighet. Av nåd har vi fått en Hjälpare som förbereder oss för den dag då Herren kommer åter. Låt oss alltså idag ta emot den hjälp som Herren har gett, så att vi kan leva i enhet och kärlek, så att vi själva och de människor vi livet med ser vad en helig gemenskap, i syndernas förlåtelse och i Andens kraft, innebär.