Första läsningen
4 Mos. 6:22-27
Herren talade till Mose:
Säg till Aron och hans söner: Med dessa ord skall ni välsigna Israels folk:
Herren välsignar dig och
beskyddar dig.
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig
och visar dig nåd.
Herren vänder sitt ansikte till dig
och ger dig sin fred.
De skall uttala mitt namn över israeliterna, och jag skall välsigna dem.
Andra läsningen
Apg. 4:8-12
Petrus fylldes av helig ande och svarade dem: ”Ni äldste och folkets ledare, när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. Jesus är stenen som ratades av er husbyggare men blev till en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.”
Evangelium
Dagens evangelium finns i Lukas 2:21 och vi kommer in i texten direkt efter herdarnas lovprisning i julevangeliet. Det handlar om Jesu namn, men också om att Jesus uppfyller lagens krav, för att kunna fullborda lagen. Vi reser oss för att lyssna till dagens heliga evangelium!
Luk. 2:21
När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.
Så lyder det heliga evangeliet!
Predikan
Dagens evangelium bjuder ju inte i sig själv in till hemskt långa utläggningar. Det är kort och gott och noterar egentligen bara ett par saker som vi inte redan har färskt i minnet efter julhelgen. Det är att 1) Jesus fick sitt namn och att 2) han skulle omskäras. Varken det första eller det andra är särskilt förvånansvärt i sitt sammanhang.
Rent teologiskt händer här ändå något intressant. I och med omskärelsen blir Jesus gjord delaktig i det förbund som lagen handlar om. Det är en bekräftelse för oss som kristna på att lagen är något gott och att lagen pekar oss mot livet i den välsignelse som vi också hört läsas om. I Galaterbrevets femte kapitel (Gal 5:4-5) får vi läsa att Gud sänder sin son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Det är detta som omskärelsen här hänger samman med. Genom att bli omskuren blir Jesus del i det folk som lagen gäller! Men det är också ett löfte för oss! Tidigare i Galaterbrevet (Gal 3:13) har vi läst att Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse. Vi vet ju från Paulus brev till romarna att det som var gott i lagen blir en börda för oss på grund av synden. Därför behöver vi bli befriade från den förbannelsen. I det att Jesus blir född och låter omskära sig binder han sig alltså till oss som människor, som Guds folk, för att visa på det goda och för att befria oss. Han ödmjukade sig och blev lydig, ända till döden – döden på korset. (Fil 2:8). I hans lydighet mot lagen får han alltså, i någon bemärkelse, makt över den.
Det är en sådan makt som ligger i Jesu namn. Det är känt att någon som tecknar en annans namn, eller agerar i en annans namn, i någon bemärkelse har tillgång till den personens auktoritet och inflytande. Vi vet ju att den som går till posten för att hämta en annans försändelse kan lyckas med det, förutsatt att rätt papper och rätt underskrifter finns med. Det kanske kan fungera som en liknelse för oss, för vad det innebär att gå i Jesu namn. Hans inflytande är med oss och vi får rätten att agera på hans vägnar, men det betyder ändå inte att vi får obegränsad tillgång till att leva ut den makten. Pappren behöver vara i skick, det behöver finnas underskrift på rätt ställe. Det måste finnas en rätt ordning, för att välsignelsen ska kunna levas ut – det är en direkt följd av hurudan vår värld är. Man kan inte samtidigt göra det som är ont och det som är gott. Man kan inte samtidigt riva ner och förstöra, som man agerar i Guds namn. Jesu omskärelse lär oss att det krävs en trons lydnad för att man ska kunna leva ut den kärlek till medmänniskan som Jesu namn representerar. Det är därför Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet (Joh 14:6). Det går inte att vandra längs någon annan väg och samtidigt förvänta sig all den välsignelse som Skriften lovar åt den som agerar i Jesu namn.
Det som skiljer Jesus från många andra lärare är att han predikar ett budskap för alla folk. Jesus är vägen, den enda vägen, men alla är välkomna att vandra den. Alla är välkomna att leva och be i Jesu namn, men det innebär ett lärjungaskap, ett liv i omvändelse och bättring. Att leva i Jesu namn handlar inte bara om att inleda möten med “Välkomna i Jesu namn” eller att avsluta böner “i Jesu namn” utan det handlar om att lära känna Guds vilja, så att vi kan leva hela våra liv i enlighet med hans vilja. Det är ingen vits att gå till posten med någons underskrift om den inte vill att vi ska hämta ut paketet i fråga. Vi måste känna och kommunicera med den andra, så att vi vet att vi gör väl i att hämta ut ett paket i deras namn. Det är lite liknande med att leva i Jesu namn. Det är lätt hänt att uttalandet av Jesu namn blir någon slags ritual eller formell som vi tänker att bär någon kraft i sig själv, men i förhållande till ett sådant tänkande blir vi förmanade redan i Apostlagärningarna (Apg 19:13) då några judiska andeutdrivare försöker använda Jesu namn, utan att känna Jesus. Den onde anden som de skulle driva ut svarade dem: “Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?” och efter det blir de besegrade av anden i fråga. Att leva i Jesu namn hänger på ett avgörande sätt samman med att känna Jesus och att leva i tro på honom.
Då vi agerar i vårt eget namn finns det begränsningar, saker som vi inte kan påverka. Att leva i Jesu namn handlar om att bli befriad från de saker som begränsar oss och hindrar oss från att leva liv i frid, kärlek och välsignelse. Jag vill också notera att det är fullt möjligt att tala och tänka i teologiska termer utan i sitt liv ha den strävan och den längtan efter Gud som livet i Jesu namn handlar om. På teologiskt språk talar vi om omvändelse, om att bli befriad från lagens förbannelse, om att lära känna Guds vilja. I praktiken handlar det ofta om lyhördhet och ödmjukhet inför det okända, det som ligger i framtiden. Vid ett nytt år har folk som vana att planera om olika delar av sina liv. I någon mån är det det som livet i Jesu namn handlar om. Vi kallas att vandra på den smala vägen, att sträva efter det goda tillsammans med Gud. Våra egen ambition, livet för vår egen skull, är ett begränsat liv, ett liv som är bundet av många av syndens konsekvenser. Men ett liv i Jesu namn innebär ett liv som inte låter sig begränsas av synden, ett liv som inte låter sig begränsas av något annat än Guds vilja, ett liv i den välsignelse som Gud har önskat för alla som tror på honom. Då vi går i det namnet får vi tro att varje stund bär med sig möjlighet till kärlek och frid.
Så inför detta nya år. Må vi söka det livet, livet i Jesu namn, som spränger alla de begränsningar som synden lägger på oss. Vare sig det är rädslan, föraktet, besvikelsen, avundet eller högmodet som binder oss – låt oss omvända oss, låt oss vända oss till den Gud som ger oss rätten att be och leva i hans namn. Och låt oss tillsammans sträva efter att bli en sådan församling, en sådan gemenskap, som inte enbart ser hindren, utan som i tron ser hur Jesu namn har kraft att föra oss genom alla utmaningar till ett liv i välsignelse och kärlek!