Första läsningen
Jes. 9:2-7
Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig
som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska
bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
för Davids tron och hans rike.
Det skall befästas och hållas vid makt
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Herren Sebaots lidelse
skall göra detta.
Andra läsningen
Hebr. 1:1-6
Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. Han har blivit lika mycket mäktigare än änglarna som det namn han har fått i arv är förmer än deras. Ty aldrig har Gud sagt till någon ängel:
Du är min son,
jag har fött dig i dag,
eller:
Jag skall vara hans fader,
och han skall vara min son.
Och när han låter sin förstfödde son träda
in i världen säger han:
Alla Guds änglar skall hylla honom.
Evangelium
Luk. 2:1-20
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han
har utvalt.”
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.
Predikan
Det här med herdarna… Det finns två olika tolkningar av vem och vad herdarna egentligen var i samhället på den här tiden. Vissa menar att herdeskapet var ett yrke som vilket som helst annat, kanske till och med ett uppskattat sådant, medan andra menar att herdarna ofta var brottslingar och sådana som samhället inte ville behöva se. Vilkendera tolkning som är rätt kan vi knappast få någon slutgiltig klarhet i.
Den tidigare nämnda, synen där herdarna skulle vara respektabla invånare i samhället, bygger främst på ett inombibliskt resonemang. Man säger att eftersom det har funnits kungar och profeter som var herdar så måste herdeskapet vara något positivt. Man säger att Jesus kallar sig för den gode herden och att han inte skulle tala om herdar och får till så stor del, om det inte var ett yrke för goda människor.
Den senare synen, där man antar att herdarna var lite utstötta ur samhället, bygger på kommentarer av judiska skriftlärda under Jesu tid och på vissa grekiska tänkares texter. Problemet här är att dessa inte i tid träffar exakt på den första julen, utan källorna är mycket äldre eller från andra områden.
Men om vi ändå följer den senare tolkningen en stund, för att se var vi kan landa med den, så tror jag vi kan nå en intressant och uppbygglig serie resonemang. Föreställ er en värld, där vissa yrken ses ner på. Där det finns jobb som vissa människor är för fina för att göra. Där det finns arbeten som ges åt invandraren, främlingen, den svaga eller brottslingen, för att ingen annan vill göra dem. Föreställ er en värld där du, på grund av omständigheter du inte kan rå för, hamnar i en situation där du är så gott som fastbunden vid sådana jobb. Talar jag nu om vår tid eller om Jesu tid?
Tänk dig vidare att en sådan människa skulle anförtros budskapet, eller snarare bekräftelsen på att frälsaren är född. Budskapet om att världen nu kommer att förändras på ett avgörande sätt och att något har förverkligats som människor hoppats på i årtusenden. Hur tas det emot?
Vi har ju ofta herdarna med i julspel och motsvarande och där kommer de in och går ut ganska snabbt. Men i dagens evangelium får de en förvånansvärt central plats, särskilt om vi håller oss till att de skulle vara sådana människor som av någon orsak inte får plats bland de finare människorna. Det händer sig ett par gånger åtminstone i evangelierna att det kommer oväntade budbärare. Herdarna får ta emot budskapet om Jesu födelse och det är kvinnorna som får ta emot budskapet om Jesu uppståndelse. Ljuset lyser som starkast där som det finns mörker.
Den svagaste får ta emot det mest stärkande budskapet. De som i världens ögon är närmast bortglömda får ta emot sådan information som på ett avgörande sätt förändrar deras, och hela mänsklighetens liv.
Det är klart att yrkens popularitet går i vågor. Ser vi till gamla testamentet så finns det flera passager där herdeskapet helt tydligt är något bra – ett hederligt yrke, ett riktigt arbete. Men, om vi igen fortsätter på hypotesen att yrket under Jesu tid kunde vara i något av en svacka, kanske finns det ännu mera vi kan lära oss här?
Jesus talar ju under sitt liv om hur han är den gode herden. Möjligen är det han gör här dubbeltydigt. Han hänvisar till den kända herdepsalmen, men kanske han också gör något liknande som han gjorde med den barmhärtige samariern? Möjligen väljer Jesus herdeyrket som exempel just för att lyfta upp också dessa. Vad hade vi tänkt om Jesus hade gått bland oss och gett liknande exempel från sådana branscher där vi idag ser många utsatta eller åsidosatta? [tankepaus] Det var ju alltid i Jesu intresse att se de svaga och lyfta upp dem som kämpar.
Guds agerande i julnatten, då han sänder sina änglar till en herdeskara, då han sänder sin Son till världen som frälsare är för alla folk ett budskap om befrielse. Men möjligen väljer Gud, genom att välja ut just herdarna, att understryka att det gäller de mest desperata, dem som inte har något hopp i världens ögon, dem som är bortglömda, på ett särskilt sätt. Världen får ta emot sin frälsare och de som längtat efter befrielse och förändring känner en särskild glädje över detta glädjebud.
Vi reser oss och går tillsammans med herdarna för att bekänna vår tro på julnattens barn, världsalltets herre och frälsare.