Första läsningen
Jer. 3:21-25
Det hörs rop på de kala höjderna,
gråt och böner från Israels folk.
De har slagit in på villovägar
och glömt Herren, sin Gud.
Vänd tillbaka, ni trolösa barn,
jag skall bota er från er trolöshet.
”Nu kommer vi till dig,
ty du, Herre, är vår Gud.
Fåfäng var vår dyrkan på kullarna,
fåfängt vårt larm på bergen.
Endast hos Herren, vår Gud,
finns räddning för Israel.
Sedan vår ungdom har skamguden slukat
allt vad våra fäders arbete gav,
deras fårflockar och boskapshjordar,
deras söner och döttrar.
Låt skammen bli vår bädd
och vanäran vårt täcke,
ty mot Herren, vår Gud, har vi syndat,
vi och våra fäder,
från vår ungdom till denna dag,
och vi har inte lyssnat till Herren,
vår Gud.”
Andra läsningen
1 Kor. 4:1-5
Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter. Nu krävs ju av en förvaltare att han skall visa sig pålitlig. Men mig är det likgiltigt om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Inte heller dömer jag mig själv. Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren. Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud.
Evangelium
Matt. 11:2-10
Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar för att fråga honom: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull.”
När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig.”
Predikan
Denna dag är på ett särskilt sätt tillägnad Johannes döparen. Låt oss ta en stund att reflektera över vem han var och vad hans gudagivna uppdrag blev! Jesus själv säger ju att ingen född av kvinna är större än han!
Vi vet ju om Johannes att han föddes till en prästfamilj inom judendomen, hans far hette Zacharias och hans mor Elisabeth, de var släktingar till Maria, Jesu mor, och Lukas säger att de var rättfärdiga, att de levde enligt lagen. Redan hans tillblivelse kan ses som ett under, eftersom de tidigare hade bett om ett barn, men inte fått det. Det sades om Johannes, medan Elisabeth bar honom, att barnet skulle bli fyllt med Helig Ande. Om hans barndom vet vi att han växte till och blev stark i anden och att han växte upp i öknen, det var ju också där som han inledde sin tjänst!
Johannes är en nyckelfigur då det gäller att bana väg för Herren, Jesus. I Malaki läser vi om en budbärare som ska upplysa folket om att Messias kommer. Malakis profetia, om att Johannes är som profeten Elia, bekräftas i Nya testamentet först av ärkeängeln Gabriels budskap till Zacharias och sedan av Jesus själv. Evangelisten Johannes, som alltså inte är samma man som Johannes döparen, beskriver honom som en man sänd av Gud.
Johannes uppsyn beskrivs med hjälp av ord som ”kamelhår” och det är tydligt att hans livsstil var i skarp kontrast mot den judiska eliten, som klädde sig vackert och åt den bästa maten. Hela Johannes liv präglades helt tydligt av att han var väldigt annorlunda än de framgångsrika skriftlärda. Jesus noterar ju detta senare då han konstaterar att Johannes varken åt eller drack, men ändå anklagades för att vara besatt. Johannes levde alltså ett asketiskt liv, som var så utmanande för de judiska ledarna att de ansåg honom ha en demon i sig.
Men ändå kom hundratals, om inte tusentals för att låta döpa sig av honom. Det är det som Jesus talar om då han i dagens evangelium frågar folket vad de gick ut i öknen för att se. De mötte inte en finslipad fasad, utan en man som på de svagas och fattigas vilkor predikade omvändelse och förlåtelse. Folkets längtan efter frälsning fick ett påtagligt svar hos mannen som var sänd av Gud för att förbereda Messias ankomst.
Enligt kommentarerna har Johannes budskap har åtminstone tre centrala aspekter: 1) Budskapet om Messias, 2) Budskapet om Guds rike och hur man lever i det och 3) Budskapet om den kommande domen.
Johannes budskap om Messias kretsar kring att han själv ska bli mindre och Jesus större. Det är Johannes som beskriver Jesus som Guds lamm som tar bort världens synder, ett uttryck som återkommer i liturgierna ända till vår tid. Det är Johannes som först antyder Jesu död. Det är också Johannes som beskriver Jesus som en frälsare för alla folk.
Johannes säger också att Jesus var före honom, även om han själv är äldre till åldern än Jesus. Evangelisten talar också om att Jesus fanns hos Gud innan världen blev till. Johannes får se Jesus bli döpt och den Helige Ande komma ner över honom, och då blir det slutgiltigt klart för honom vem Jesus var.
Johannes förkunnade också, liksom Jesus, att Guds rike var nära. Omvändelsen handlade för honom om att börja leva i enlighet med att Gud är nära sitt folk. Det innebar en övertygelse om Guds regerande och försyn som går så djupt att ens livsval på djupet formas om i enlighet med det.
Johannes tal om domen hade liknande motiv som de andra bibliska karaktärernas. Det handlar om att Gud ska skapa ordning och skilja mellan de rättfärdiga och de orättfärdiga. Det finns två intressanta drag som är värda att nämna, men som jag inte kan kommentera mera här, nämligen, att Johannes låter förstå att yxan redan är satt till roten – det vill säga att domen redan är aktuell, och att Jerusalems förtörelse kunde tänkas vara väldigt nära.
Då kommer vi till själva dopet, det som Johannes fått sitt namn från. Ursprungligen betydde ordet baptizo att sänka ner eller dränka. Omvändelsens dop, så som Johannes förkunnade det handlade om att helt förnyas, helt bli ren. Han talade om att man behövde tro på den som kommer efter honom, nämligen Jesus. Han underströk att det var ett omvändelsens dop och att dopet skulle ske i samband med en bekännelse av synd. Allt som Johannes gjorde var för att förmedla syndernas förlåtelse, i kraft av det som Jesus skulle göra. Det fanns alltså en tro på nåden, redan innan korsfästelsen och uppståndelsen hade ägt rum.
I dagens evangelium möter vi Johannes som fängslad. Han sänder bud till Jesus för att säkerställa sig om vem han är. Det är värt att fundera på varför Johannes nu plötsligt behöver ställa denna fråga, i ljuset av att han tidigare beskrivit Jesus som Messias. Personligen tror jag det har att göra med att Johannes kanske också hade hoppats på en politisk Messias, som skulle omkullkasta väldena. Då han sedan ser hurudant Jesu liv blev, så måste han försäkra sig om att Jesus verkligen var ute i Messias-ärenden. Jesus svarar genom att beskriva den befrielse som han förmedlade åt folken, det är ett sätt att beskriva sådana Messias-gärningar som Johannes tänkt sig, även om de såg väldigt annorlunda ut än vad folket hade förväntat sig.
Johannes blev ju sedan dödad i samband med sitt fängslande, efter att Herodes lovat en stor belöning åt sin styvdotter efter att hon dansat så vackert för honom. Herodes hustru, styvdotterns mor, fick henne att be om Johannes huvud på ett fat, vilket sen kom att bli verklighet. Jag har tidigare i predikningar riktat vår uppmärksamhet mot Herodes släkte, som är korrupt på en nivå som är svårt att förstå – här ser vi igen ett exempel på det!
Johannes liv blev kort, men inflytelserikt. Han lade grunden för allt som Jesus kom att göra och fick igång en folkrörelse som kunde ta till sig Jesus som frälsare. Jesus själv vittnar om Johannes i mitten av Matteusevangeliet då han säger att ingen född av kvinna är större än Johannes. Men citatet fortsätter med att till och med den som är minst i himmelriket är större än han. Det säger ju sen något om det djupa och stora värdet av ett liv i Guds rike, det liv som vi alla fått ta emot genom vårt dop och som vi kallas att leva i var dag. Men det får bli en annan predikan.
Nu ska vi resa oss för att bekänna den Gud som Johannes har banat väg för!