Första läsningen
5 Mos. 8:10–17
Mose sade till Israel:
Då du äter dig mätt, skall du prisa Herren, din Gud, för det rika land han har gett dig. Akta dig för att glömma Herren, din Gud, och försumma inte att hålla hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig. När du äter dig mätt och bygger fina hus att bo i, när dina kor och får förökar sig, när du får mer av silver och guld och allt vad du äger förmeras, akta dig då för att i högmod glömma Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret, som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen med giftormar och skorpioner, ett förbränt land utan vatten, som lät vatten flöda ur den flinthårda klippan och lät dig äta manna i öknen, något som dina fäder inte kände till, allt för att tukta dig och sätta dig på prov och för att till slut visa dig sin godhet. Tro inte att du av egen kraft och förmåga har skaffat dig denna rikedom.
Andra läsningen
Jak. 3:13–18
Om någon av er är vis och erfaren skall han med sin goda vandel ge prov på den mildhet som hör visheten till. Men har ni bitter avund och självhävdelse i era hjärtan skall ni inte skryta och tala osanning. Sådan vishet kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk. Där det finns avund och självhävdelse, där finns också oordning och allsköns uselhet. Visheten från ovan däremot är ren, men dessutom fridsam, försynt och foglig, rik på barmhärtighet och goda gärningar, omutlig och uppriktig. Rättfärdigheten utsås i frid och bär frukt för dem som håller frid.
Evangelium
Matt. 20:25–28
Jesus kallade till sig lärjungarna och sade: ”Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”
Predikan
Jag vet inte hur starkt den här bilden av herrar och tjänare väcker reaktioner hos oss som är samlade här idag. För min egen del får jag arbeta ganska mycket för att nå just den här bilden. Min generation är en generation utan herrar och härskare, vi har inte upplevt det starka förtryck som består av att ha nationella ledare med envälde eller andra starka individer som lett landet. Eller, i alla fall har vi inte varit medvetna om det, ifall sådana har funnits.
I det lilla och vardagliga är ju dagens evangelium ändå lätt att ta till sig. Lev med en tjänande attityd, var alltid redo att hjälpa den som behöver det. Ha beredskap att göra dig själv liten, när stunden är inne. Men i det stora, i vårt gemensamma liv, det som styrs av politik och pengar, där verkar det vara svårare att tillämpa dessa läror.
Jag vill i dagens predikan rikta vår uppmärksamhet mot några väl kända, men mer sällan diskuterade fakta som rör både det psykologiska, det politiska och det andliga. Jag vill tala om hur det kan vara möjligt att vi, både inom kyrkan och i världen, allt mera kan läsa samma texter, genomleva samma situationer, diskutera samma fakta, men ändå landa i så motsatta tolkningar att vi kommer i luven på varandra. Den debattkultur som håller på att växa fram också i vårt land visar på hur stort inflytande t.ex. den amerikanska kulturen har på oss.
Det finns forskning som visar att då det kommer till fakta, vår kunskap och våra minnen, så är vi själva de sämsta att bedöma dess tillförlitlighet. Vi lever ju ofta i tron att våra hjärnor är någon slags hårdskivor eller uppslagsverk, varifrån vi plockar fram våra minnen och slutsatser. Verkligheten är betydligt mera fascinerande. Det visar sig att vi konstruerar våra minnen i stunden, att vi alltid bygger om våra slutsatser, baserat på information och stämningar som råder just nu. Lika, när jag predikar vissa ord härifrån predikstolen, så förstår vi inte orden för att vi har memorerat en lång lista med ord, utan vår hjärna tolkar och konstruerar ordens betydelse i nuet. Det betyder att om en av oss sitter i dagens gudstjänst och är nervös, så hör han mina ord på ett helt annat sätt och med en helt annan innebörd än någon som sitter i kyrkan och känner sig trygg och lugn.
Men det är inte nog med det! Forskning visar också att när vi då kommer fram till slutsatser, så är en av de kraftigaste faktorerna som formar våra tolkningar och slutsatser inte den fakta som finns tillgänglig, utan vår upplevde grupptillhörighet. Det vill säga att om vi till exempel är starkt associerade med en skara människor som håller vissa andliga eller politiska övertygelser, så tolkar vi det vi ser och upplever på sätt som stärker vår lilla innegrupps verkligshetsuppfattning. Det finns många politiska och andliga frågor var vi kan konstatera denna tendens – jag tänker på allt från frågor om främlingsskap till frågor om den egna identiteten. Det finns experiment som gjorts, som till och med visat att om man visar statistik åt någon så omtolkar hjärnan siffrorna så effektivt att passa ihop med ens egen världsbild, att till och med grundläggande matematikförmågor märkbart försvagas.
Säg alltså att någon av oss har en passion för kylskåpskalla tomater. Om jag då skulle lägga fram ett papper som visar på hälsofördelarna med tomater som förvarats i rumstemperatur, så är det inte säkert att mina siffror skulle kunna tas emot på ett neutralt sätt, eftersom hjärnan hos den som vill ha kalla tomater automatiskt tolkar om vad som står på mitt papper, så att det passar dennes övertygelse. Det skulle antagligen krävas handledning och många samtal för att kringgå denna funktion i hjärnan, tills verklig konsensus är uppnådd. Om vi då ännu antar, att det finns flera bland oss, som bildat en grupp, låt oss kalla dem “kalla tomaters vänner”, så skulle vi dessutom behöva övertyga personen i fråga om att hela gruppen nog har en för skev bild av verkligheten. I detta skede börjar vi kanske redan märka vilket stort arbete det är att nå enhet, om enheten ska byggas på en gemensam förståelse av fakta.
I det rådande politiska klimatet är det enkelt att konstatera dessa två psykologiska tendensers påverkan. När vi lever i tider som vi uppfattar som osäkra söker vi trygghet i gemenskapen av likasinnade. Inget ont med det i sig själv. Däremot, när denna lilla skara får oifrågasatt tolkningsföreträde av all fakta som presenterats, så får vi problematiska tendenser. Det uppstår grupperingar som på fullt allvar kan påstå att jorden är platt, eller som ifrågasätter medicinska fakta, eller som bygger konspirationsteorier av de vildaste slag. Men det finns också mildare versioner av det, sådant som sipprar ut i vår vanliga och sociala media i små mängder, lite ifrågasättande av någons motiv här, lite lögn för att pryda talet, lite förenklingar för att få fram ens egen poäng… Detta är oerhört problematiskt!
Låt oss då ännu vända oss till den andliga aspekten av detta. Pastorn Henri Nouwen (Nauen) talar om varje människas erfarenhet av ensamhet. Han beskriver å ena sidan den ensamhet som kommer av isolation och avståndstagande till andra, och å andra sidan en existentiell ensamhet, som handlar om insikten att varje människa i slutändan måste lära sig att handskas med att vara en individ. I den kultur som jag nyligen målat upp är det enkelt för en isolerad människa att söka sig till en åsiktsgemenskap och där styrkas i sin övertygelse, utan att bli ifrågasatt. En sådan människa, som saknar det andliga djupet för att handskas med livet väl, kan till och med bli applåderad och uppmuntrad för sina starka och tvära åsikter, ofta kryddade med ett stort mått ilska och besvikenhet på livet. I vissa av dessa grupper är det till och med så, att det är omöjligt att representera en mera nyanserad och sund ställning till saker.
Vi har inom kyrkligheten också exempel på detta, som samme pastor Nouwen beskriver. Han talar om en ung pastor som håller starka brandtal med svartvita framtoningar och som blir mycket uppskattad där han predikar. Alltså fattas beslutet att skicka ungdomen till ett teologiskt seminarium, för att fördjupas i tron. Den pastor som kommer tillbaka talar däremot med ödmjukhet och mildhet och förlorar därmed den stora uppskattning han tidigare haft. Varför? Jo, för att kunskap ökar ödmjukheten. Den som under flera år konfronterats med andra människors tankar, andra människors sätt att handskas med sin ensamhet och rädsla, kommer att märka att saker inte alltid är så svartvita eller så enkla. Det väcks ett djup i tanke och ande, som inte längre verkar för att skapa separation mellan dem som är del i ens egen innegrupp och de andra. Det är denna andliga princip som vår skrift talar om då den uppmanar oss att gå vidare från mjölk till fast föda, då Jesus själv säger att vi ska älska våra fiender.
Så vilken är den riktning som vi som församling ska söka? Kristus kommer till oss, vi inväntar under advent hans ankomst, att han blir människa. I hans människoblivande ser vi också den väg som vi behöver gå, vi behöver söka sanning, söka det liv som gör det möjligt för oss att älska våra fiender, söka ett liv som är öppet för alla människor och som inte bara intresserar sig för den egna lilla bubblan. Vi ska alltså leva ut det som vi i dagens evangelium får höra, men inte bara i konkreta välgärningar, utan också i vårt tänkande och i vår andlighet. Var varandras tjänare, hjälp varandra framåt i livet, visa på vägar fram till en sådan insikt om livet som befriar från isolation in i kärleksfull gemenskap med Gud och varandra. Det är bara på den vägen som vi kan fortsätta leva i välsignelse. Den konung vi väntar på kommer inte med krigshärar för att med våld och manipulation omkullkasta det som råder, utan han kommer i ödmjukhet och hans rike tar plats i ödmjuka hjärtan, hjärtan som alltid är redo till tjänst.
Låt oss bekänna denna Gud!