Första läsningen
2 Mos. 16:11-19, 31, 35
Herren talade till Mose: ”Jag har hört israeliternas knot. Säg till dem: Mellan skymning och mörker skall ni få kött att äta, och i morgon bitti skall ni få så mycket bröd ni behöver. Då skall ni inse att jag är Herren, er Gud.”
Den kvällen kom det vaktlar i sådan mängd att de täckte hela lägret, och på morgonen låg det dagg runt omkring lägret. När daggen hade torkat låg det ute i öknen något tunt och frasigt, tunt som rimfrost på marken. Och när israeliterna såg det frågade de varandra: ”Vad är det här?” eftersom de inte visste vad det var. Mose sade till dem: ”Det är den mat som Herren ger er att äta. Och Herren har gett denna befallning: Samla så mycket av det som var och en behöver, ett omermått per person för samtliga. Varje husfar skall hämta till dem han har i sitt tält.” Israeliterna gjorde så, och några samlade mer, andra mindre. När de sedan mätte upp hade de som samlat mer inte fått för mycket och de som samlat mindre inte för litet, alla hade fått vad de behövde. Mose sade till dem: ”Ingen får lämna kvar något av detta till i morgon.”
Israeliterna kallade brödet för manna. Det liknade korianderfrö; det var vitt och smakade som honungskaka. Israeliterna åt manna i fyrtio år tills de kom till bebott land; de åt manna tills de nådde gränsen till Kanaan.
Andra läsningen
Apg. 20:32-35
Paulus sade i sitt avskedstal till efesierna:
”Och nu anförtror jag er åt Gud och åt hans nåderika ord, det som kan göra er till hans byggstenar och ge er arvslott bland alla dem som helgats. Jag har aldrig velat få silver eller guld eller kläder av någon. Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: Det är saligare att ge än att få.”
Evangelium
Matt. 6:19–24
Jesus sade:
”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.
Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Predikan
Vad vi väljer att göra formas av det vi längtar efter. Då vi i dagens liturgi kommer till evangeliet har vi redan mött flera uppmaningar att sätta vårt hopp till Gud och den stora gåva av nåd som han erbjuder oss. I Matteus evangelium finns ett återkommande tema i Jesu undervisning som är att vi måste akta oss för de materiella egendomarna, så att de inte riktar vår uppmärksamhet fel. Vi kan inte tjäna Gud och mammon. Vår skatt måste vara i himlen, för där som vår skatt är, där är också vårt hjärta. Vad vi längtar efter och vad vi tror, formar våra gärningar.
Vi är ju ofta ganska inriktade på sensation. Då man ser vad som vinner gehör på sociala medier eller i nyheterna, så är det inte den lilla vardagliga framgången som lyfts upp. Det som vår kollektiva uppmärksamhet riktas mot är det som är annorlunda, det som upprör oss, sådant som är kränkande – vad än som väcker starka känslor. Det är ju ett faktum att på grund av det sätt som de digitala medierna fungerar på, så förstärks denna effekt ännu mera eftersom vi serveras sådant material som har många delningar, som flera kommenterar på, sådant som en dator bedömer att är intressant för oss, baserat på väldigt ytliga definitioner som hur många klick något har fått.
Problemet med att vår uppmärksamhet riktas mot det sensationella är ju att det fort börjar kretsa kring ett ytligt tyckande om andras angelägenheter, samtidigt som många djupt meningsfulla och viktiga egna angelägenheter glöms bort. Vi läser inte i tidningarna nyheter om att någon äntligen betalat bort sitt huslån, eller att någon skulle ha förlåtit någon familjemedlem för tidigare felsteg, inte heller läser vi om att ett arbetslag har tro för framtiden eller om hur trevligt det är då någon bekant flyttat lite närmare, så att man kan umgås oftare. Det är ju ofta sådana saker som formar vår erfarenhet av livet och jag tror också att det är i sådana saker som den stora massan av Guds rikes arbete sker.
Istället för de ytliga tingen och de världsliga rikedomarna, så uppmanar Jesus oss att rikta vår uppmärksamhet mot Gud. Inom kyrkan finns ett återkommande tal om att i allt tjäna Gud och rikta vår uppmärksamhet mot honom och hans rike. Men vad menas? Hur ser det ut då vi tjänar Gud framom mammon? Begår vi synd om vi tänker på något annat än Gud? Är tanken att vi inte får ha någon egendom alls? Får vi aldrig vara nyfikna på sådant som händer runtomkring oss som är lite sensationellt?
Som vanligt tror jag det är sunt att läsa dessa texter med våra verkliga liv i åtanke. Ingen av oss fattar medvetet beslutet att tjäna mammon. Ingen av oss vill slitas med i det ytliga, ingen vill bli vilseledd… Men som en följd av synden och på grund av vår egen mänskliga brist blir det lätt så. Vi söker framgång, glädje och harmoni för våra liv – men det är lätt hänt att vi söker på fel ställe. Vi vet alla hur lätt uppmärksamheten dras in i smarta telefoner eller andra liknande sammanhang. Vi lockas in i ett lätt, men ytligt, utforskande av saker som egentligen inte har med våra liv att göra. Det djupa arbetet och det meningsfulla arbetet med våra egna inre liv och de saker som bär verkligt värde i våra liv får “vänta en stund.”
När Jesus kallar oss att tjäna Gud, att ha vår skatt i himlen, att inte låta vårt öga grumlas, är uppmaningen att orientera oss i våra liv utgående från det vi vet om Gud och hans rike. Att förbli klarsynta i vilken typ av liv, med vilken typ av prioriteringar som Gud kallar oss in i. Det är att minnas att det ytliga inte är det viktiga, utan att det verkliga livet är det viktiga.
Vi har blivit en kultur som uppskattar celebritet. Det syns till och med i de kyrkliga kretsarna hur vissa namn samlar stora skaror – ofta nog av god orsak. Men vad har hänt åt att ge uppskattning och uppmärksamhet åt alla de hjältar som i vardagen hämtar sin traktor för att lyfta upp någons bil då vi kört i diket, eller som städar en lägenhet medan dess invånare är på sjukhus? Vi får inte glömma att Guds rike är ett människonära rike, ett rike som handlar om vår vardag mera än om sådant som syns på långt håll och väcker vår uppmärksamhet. Att tjäna Gud sker inte genom att ha åsikter i saker, utan genom att leva i kärlek till ens nästa.
Det är alltså viktigt att vi stannar upp inför den lära som kyrkan bekänner: att Faderns kärlek till oss är så stor att han utgav sin ende Son för att sona våra synder, och att vi i den helige Ande får kraft att leva det liv som Fadern önskar för oss, så som vi har sett det levas av Sonen. Då vi tar tid för det djupa arbetet, det som ofta får vänta på grund av dagens sensationer, så får vi lära oss att möta världen fast förankrade i den nåd som bjuds oss genom Kristus. Då vi bygger våra liv på den nåden, då vi låter våra tankar och begär formas av Gud, så blir livet där vi tjänar honom framom mammon ett självklart alternativ. Samtidigt blir det också tydligare för oss vad som är viktigt i våra liv.
Där din skatt är, där kommer ditt hjärta att vara. Jesus talar i ett annat sammanhang om hur vi ur våra hjärtans skattkammare hämtar gott eller ont beroende på vad vi har samlat där. Då vår skatt är i himlen, det vill säga, inte i det ytliga och sensationella, utan i det sanna och goda som finns hos Gud, då kan också våra liv formas av det. Då vi inser att Jesu liv inte bara befriar oss från syndens börda, utan också befriar oss in i ett nytt djupt och meningsfullt liv i Anden, så tror jag att vi av Gud får det vi behöver för att rikta vår uppmärksamhet på det som leder till kärlek till Gud och vår nästa. Det är inte nödvändigtvis en förändring som går snabbt, men som vi hörde i förra söndagens evangelium så får vi vandra under samma ok som Kristus själv. Hans ok är milt och hans börda är lätt, och då vi lär oss att leva under det så vinner vi vila för våra själar.