Var frimodiga! – Nyårsdagen – Gudstjänst med radiering i Kronoby

Hela gudstjänsten finns att lyssnas på (under 30 dagar) här.

Första läsningen
Jes. 42:5-8
Så säger Gud, Herren,
han som har skapat himlen och spänt
upp den,
brett ut jorden med allt vad den alstrar,
han som gett liv åt människorna där,
livsande åt dem som vandrar på jorden:
Jag, Herren, har i min trohet kallat dig,
jag tar dig vid handen och skyddar dig.
Genom dig ingår jag ett förbund
med mitt folk
till ett ljus för de andra folken.
Du skall öppna de blindas ögon
och befria de fångna ur fängelset,
ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.
Jag är Herren, detta är mitt namn.
Jag delar inte min ära med någon,
inte min berömmelse med gudabilder.

Andra läsningen
Apg. 4:24-30
De började gemensamt be högt till Gud och sade: ”Härskare, du som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer, du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare:
Varför förhäver sig hedningarna,
varför smider folken fåfänga planer?
Jordens kungar träder fram
och furstarna gaddar sig samman
mot Herren och mot hans smorde.
Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt. Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord. Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.”

Evangelium
Matt. 4:12-16
När Jesus hörde att Johannes hade blivit fängslad vände han tillbaka till Galileen. Han lämnade Nasaret och slog sig ner i Kafarnaum, som ligger vid sjön, i Sebulons och Naftalis land, för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Sebulons land och Naftalis land ner mot sjön, på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen – folket som bor i mörker har sett ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga har ljuset gått upp.

Predikan
”Folket som bor i mörker har sett ett stort ljus”. Hur kan man veta att man sett ljuset, bildligt talat? Sätten är säkert lika många som det finns bröder och systrar som lyssnar på denna förkunnelse, men ett särskilt tydligt tecken finns i slutet av dagens andra läsning.

Mitt i det största av mörker, då jordens kungar gaddar upp sig mot Guds smorde, då själva församlingens existens hotas, då ber de tidiga lärjungarna en bön i nöd till Herren. Och vad de ber om är inte hjälp eller tröst, utan om frimodighet att förkunna Herrens ord. Då de utsätts för fiendskap av alla slag är inte deras bön om att fienderna ska utplånas, inte att Gud ska gripa in och magiskt lösa alla deras utmaningar, utan deras bön är om frimodighet – så att de själva kan göra det som Herren sänt dem att göra.

Jag ser den bönen som ett tecken på att ett ljus lyser i deras sinnen, som är mera än bara ett önsketänkande. De har sett ljuset gå upp, de har, i någon bemärkelse, mött Kristus, han som är världens ljus. De har erfarit Guds godhet och sett vad det innebär att vara en Jesu lärjunge. De ber om frimodighet, för att de har insett att Gud agerar i världen först och främst genom villiga hjärtan, genom händer, fötter och sinnen och tungor som är beredda att föra hans sak. Guds rike kommer inte med våld utan genom ödmjukhet och genom vår villighet att se världen bli en bättre plats.

Redan i den första läsningen ser vi spåren av ett sådant tänkande. Gud sluter ett förbund med Israels folk, så att de ska kunna ge uttryck för det ljus som finns hos Gud. På det sättet, genom att Gud väljer åt sig ett folk, ska blindas ögon öppnas och de förtrycktas bojor lossas. Men det är inte Gud som enväldigt tvingar fram en lösning, utan ett folk som lever i Guds vilja som gör sitt bästa att visa vad livet här i världen kunde vara om vi levde i enlighet med Guds bud – i kärlek till nästan.

Och så, då vi står inför ett nytt år och lämnar ett annat år bakom oss så ser vi att vi på många sätt lever i ett brytningsskede. Vi lever i verkningarna av metoo-kampanjen och i insikten att en stor del av befolkningen erfarit ett tyst förtryck. Vi lever i ett brytningsskede där en stor skara av fattiga i vårt samhälle ignoreras. Vi lever i en tid då alternativa fakta och politisk manipulation blir vardagsmat. Och mitt i allt detta står en kyrka full med brustna människor, som i vissa fall är del av problemet och i andra fall lyckats hitta sätt att vara del av lösningen.

Då vi ser på det kommande året är för oss en och var värt att ställa frågan: ”Vad ber vi om inför det nya året?” Vågar vi be om frimodighet? Vågar vi be, inte bara att Gud ska gripa in, utan att vi ska få göra en skillnad tillsammans med honom? Gud har valt att agera i historien genom oss människor – det fungerar inte alltid så bra, det har vi exempel på ända från gamla testamentets tid – men av någon orsak så verkar det klart att Gud vill att förändringen i världen ska ske genom vår medverkan.

Då kan vi komma tillbaka till den fråga jag inledningsvis ställde: ”Hur kan man veta att man sett ljuset?” Kanske är svaret individuellt, men jag tror att vägen dit är gemensam. Vi behöver varandra för att se vad som är sant, vad som är gott, och vad som är Guds vilja, som det uttrycks i romarbrevet. Men kan vi och vill vi inkorporera, förkroppsliga, lika som Guds ljus blev förkroppsligat i Kristus, det vi ser att behövs i vår omgivning. Vågar vi be om frimodighet att göra ljusets gärningar? Vågar vi be om frimodighet att vara en del av Guds räddningsagerande i vår tid idag?

Kristus kom till världen för att ge oss en bild av vad det kan innebära. Det är inte vår uppgift att göra om hans gärning, men nog att leva av samma Ande som han levde av då  i vår tid idag. Kyrkan må vara en samling människor som är brustna på samma sätt som alla andra, men jag tror att den tro, det liv och den nåd som ligger som grund för kyrkan som gemenskap kan lysa starkt också i vår tids mörker. Jag tror att en kyrka som ber om frimodighet att förkunna budskapet om Guds nåd och kärlek kan vara en avgörande aktör då vi riktar blicken mot ett nytt år med nya möjligheter.

Vi reser oss för att tillsammans bekänna den tro som genom århundradena förändrat hela liv och hela samhällen…