Första läsningen
Jes. 44:6-8
Så säger Herren, Israels konung,
han som friköper dem, Herren Sebaot:
Jag är den förste, jag är den siste.
Det finns ingen annan Gud än jag.
Vem är som jag? Må han ge sig till känna,
förklara och bevisa det för mig.
Vem har i förväg kungjort
det som händer?
Låt dem berätta för oss vad som skall ske.
Var inte förfärade, hys ingen fruktan!
Kungjorde och berättade jag
det inte i förväg?
Ni är mina vittnen.
Finns det någon annan Gud än jag,
någon klippa som jag inte vet om?
Andra läsningen
Jak. 5:7-11
Var tåliga tills Herren kommer. Jordbrukaren ser fram mot att jorden skall ge sin dyrbara skörd och väntar tåligt på höstregn och vårregn. Ha tålamod ni också, och visa fasthet, ty Herrens ankomst är nära. Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Domaren står utanför dörren. Ta profeterna som talat i Herrens namn till ert föredöme i att lida och visa tålamod. Ja, vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet, och ni har sett hur Herren lät det sluta, ty Herren är rik på medlidande och barmhärtighet.
Evangelium
Luk. 17:20-24
Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade Jesus: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”
Till lärjungarna sade han: ”Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont
till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag.”
Predikan
Det finns en berättelse inom den judiska hasidismen, om en rabbi som fick frågan om hur man vet att den nya dagen kommit. Som typiskt inom traditionen ställde rabbin frågan tillbaka “Berätta du för mig, hur man kan veta när den nya dagen kommit!”
“Kanske är det då tuppen gal?”, föreslog den som frågat.
“Nej”, svarade rabbin.
“Nå, möjligen då man kan se ett träds siluett mot skyn?”
“Nej. Det säkraste sättet att veta att natten är över och den nya dagen har kommit är att du kan se en främling i ansiktet, någon som är väldigt olika dig, men ändå se en broder eller en syster. Förrän den dagen kommer, är det alltid natt.”
Jesus talar om ett rike som inte går att se på ytan, men som tar sin plats i våra hjärtan. Den bild som rabbin lägger fram illustrerar detta på ett bra sätt. Guds rike handlar inte om tidens tecken eller om vilka yttre markeringar vi ser hos varandra. Guds rike handlar om något som sker i våra hjärtan, så att vi kan se en broder eller syster i varje människa vi möter. Så länge som vi inte kan göra det, är det säkert att den nya dagen inte kommit.
Och det är tiden innan den nya dagen gryr som Jesus talar om då han säger att vi ska längta efter en av människosonens dagar. Det är dagar då mänsklighetens slits hit och dit efter olika tecken, efter olika ledare, utan att det för oss mot den nya dagen.
Jesus säger till lärjungarna att människor kommer att varna för Herrens dag genom att tala om människor och skeenden. Men vi ska inte luras med i sådana lekar. Vi kommer att veta när Herrens dag kommer. Det ska vara som när blixten lyser upp hela himlen. Det går inte att missa. Och jag är säker att ett av de tecken som inte går att missa är att vi inte längre är rädda för den främling vi möter på gatan. Vi ska se en främlings ansikte och märka att en fullständig förändring skett i våra hjärtan, så att vi ser en broder eller en syster, inte bara en främling. Sådan är Herrens dag, den nya dagen som vi väntar.
Sådant tålamod och sådan fasthet ska vi visa, hörde vi läsas i Jakobsbrevet, som den bonde som tåligt väntar på skördens tid. Det är ingen vits att ta ut saker i förtid. Risken är att hela skörden går förlorad.
Och det är det som vår adventstid går ut på. En tålmodig väntan på Kristi födelse, på en ny dag för mänskligheten. Redan vid den första julen ändrades människolivets villkor på ett avgörande sätt och varje jul under de två tusen åren har liv förändrats igen. Kristus kommer, en ny dag kommer, inte bara i kyrkoåret, utan till var och en som väntar Herrens ankomst, till var och en som önskar ta emot Guds regerande i sitt inre.
Ty Guds rike innebär ett nytt sätt att förhålla sig till världen, ett sätt att se världen med Guds ögon, med Jesu eget hjärta. Det är att låta den nya dagen gry i ens eget liv. Adventstiden kallar oss att förbereda oss för en sådan omvälvning i vår vardag. Att sätta bort det onödiga och stilla oss inför den stundande julen.
Själv tänker jag på adventsljusen som små påminnelser om det himmelska ljus som den nya dagens gryning kommer att föra med sig. Guds rike bryter in i tiden, varje tänt ljus symboliserar något av det. Och i det lilla ljuset som vi tänder för varje söndag i advent blir gryningsljuset starkare. Plötsligt ser vi mer och mer av en broder eller syster i den främling som lyses upp av ljusen vi tänder. Och på juldagen möts vi av ett ljus av ett sådant slag, som vi inte kunnat ana. Kristus är världens ljus. Han öppnar våra ögon för hur våra liv ska levas, han själv är tecknet på att en ny dag gryr.
Så dessa dagar i advent, då vi egentligen lever i en fastetid. Stilla dig en stund inför de adventsljus som brinner. Lägg åt sidan något, fasta från något, och ta istället en stund i stillhet. Och låt ljusen vi tänder tala till dig om den kommande gryningen. En gryning i vars ljus vi får se en enad mänsklighet under Guds beskydd. En gryning var vi får se varandra som bröder och systrar, lika som Gud i oss ser sina älskade barn.