Första läsningen
Mal. 3:13-18
Ni har använt starka ord om mig, säger Herren. Då säger ni: ”Hur har vi talat om dig?” Ni har sagt: ”Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad har vi för nytta av att rätta oss efter vad han har befallt och gå i säck och aska inför Herren Sebaot? Nej, nu är det de fräcka vi skall prisa lyckliga: de handlar orätt men frodas ändå, de klarar sig fast de sätter Gud på prov!”
Så har de som fruktar Herren talat sinsemellan. Men Herren har lyssnat uppmärksamt och låtit göra en förteckning, för att ingen som fruktar Herren och aktar hans namn skall glömmas. Den dag jag griper in, säger Herren Sebaot, skall de vara min dyrbara egendom. Jag skall måna om dem som en far månar om den son som tjänar honom. Då skall ni återigen se skillnad på rättfärdiga och gudlösa, på den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.
Andra läsningen
Upp. 22:10-17
Han sade till mig: ”Försegla inte orden i denna boks profetior, ty stunden är nära. Den som gör orätt skall fortsätta att göra orätt och den som är oren fortsätta att orena sig, och den rättfärdige skall fortsätta att leva rättfärdigt och den helige att helga sig.
Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet.
Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar. Men utanför är hundarna och trollkarlarna och horkarlarna och mördarna och avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och lever i den.
Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna. Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.”
Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.
Evangelium
Mark. 13:33-37
Jesus säger:
”Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!”
Predikan
Var vakna.
Vakna för vad? Vad är det vi ska vara uppmärksamma på egentligen? Läsningen ur Uppenbarelseboken beskriver Jesus i härlighet, som ska komma åter med lön åt var och en enligt våra gärningar. Saliga är de som tvättat sig rena, de ska få tillgång till livets träd och få gå in i staden. Men de andra, de som älskar lögn och också lever i lögnen, de stannar utanför.
Var alltså vaken så att du inte lever i lögnen, utan i sanningen.
Sanning är ett svårt ord i vår tid. Vad är sant? Vem har sanningen? Som kristna är vår övertygelse att all sanning finns hos Gud och att allt som är sant också är i enlighet med det vi vet om Gud. Inom vissa områden har vår tro större inverkan på vad vi tänker att är sanning än inom andra. Till exempel gör det inte så stor skillnad vad vi tror inom matematiken. Logiken är vad den är oberoende av vår tro. Däremot i vår uppfattning om historien påverkar vår tro väldigt kraftigt vår uppfattning om sanningen. Vi tror ju att Jesus var Gud, att han kom med ett budskap som har sina rötter utanför tiden. Sådan tro påverkar kraftigt vår uppfattning om historien.
Vi behöver alltså vara vakna för vad vi tror och vad vi tror att vi vet.
Moralen är ett område som på något vis landar mittemellan matematiken och historien. Det finns något logiskt i moralen, något som går att resonera sig till. Samtidigt verkar det finnas något givet, något som är inkodat i vårt sätt att fungera som människor. Då det gäller sanningen om moralen så spelar vår tro in. Å ena sidan tror vi på och känner till de lagar och bud som Bibeln ger, men samtidigt utmanas vi av skrifterna att själva avgöra vad som är gott. Kyrkan har traditionellt lärt att dessa båda borde stå i samklang.
Det krävs alltså en vakenhet i hur vi lever våra liv.
Vi behöver vara skärpta i både tanke och gärningar, så att vi inte slumrar. Det finns en plats för att tänka väl och det finns en plats för att leva väl. På sikt kan vi inte ha det ena utan det andra.
Jesus beskriver sig själv som början och slutet. I honom finns all sanning och i honom finns allt liv. Det är vad kyrkan lär om Gud, att han är livgivaren och skaparen av allt vad sanning är. Var alltså vakna, så att ni tar emot det livet, så att ni förstår sanningen. Jesus kommer åter, för att “döma levande och döda” som vi säger i trosbekännelsen. För att knyta samman början och slutet. För att, när tiden är inne, ge livets vatten åt alla som törstar.
Vad betyder det för oss? Allt detta vackra språk, dessa djupa bilder och abstrakta tankar om sanning, liv och vakenhet, vad betyder det egentligen? Det handlar om hopp, om tröst, om tro.
Trots all falskhet, all manipulation, all förvirring och allt elände som finns i världen, så finns det något som är utöver världen. Det finns någon som fanns före världen och som kommer att finnas efter världen. Hos denna någon, som vi kallar Gud, finns frid, helighet, nåd och kärlek. Kristus kom till världen för att vi skulle veta om detta, för att vi skulle få trygghet genom kunskap om Gud. Kristus demonstrerade att starkare än denna världs brustenhet är den helhet som finns hos Gud. Starkare än vår synd är Guds förlåtelse. Gud själv bär våra bördor, Kristus tar på sig världens synd, av nåd, av kärlek.
Så vi får vara vakna. Vakna till att se bortom det som på ytan kan te sig hopplöst, till att se in i djupet av hopp som vi fått se en glimt av i Kristus. Vi får vara vakna till att se det eviga, där som allt omkring oss känns förgängligt. Vi får vara vakna att se det nya livet, det eviga livet, som kommer från bortom tiden, från Gud, också då våra egna liv så ofta kan kännas korta och meningslösa.
Att vaka är att vara uppmärksam på det hopp som genom Kristus finns i världen. Att leva i tron att Gud en dag återställer allt. Det är hopp om rättvisa, om upprättelse, om kärlek och om sanning. Att vaka är att glädjas över att det finns en djupare sanning, den sanning som kyrkan kallar Gud och att den sanningen är personlig och sträcker sig ut till var och en som längtar efter den. Att vaka är att låta sig förundras över allt det som Gud gjort genom historien, över allt det som han fastställt i skapelsen, att i innerlig glädje tillbe honom över lagbundenheter och system som världen är full av. Att vaka är att inse att allt vi ser är Herrens, att inse att Kristus är hans son och att vi genom Anden kan ana Guds härlighet i allt vi ser omkring oss.
Att vaka på detta sätt, är som att sitta uppe sent med goda vänner, för att man inte vill gå hem. Kristus är frälsare, hos Gud finns sanning – och det är så gott att man inte vill riskera gå miste om något av det. Att vaka är att inse att salighet erbjuds var och en som tror och att tro öppnar våra ögon för Guds sanning, som är en sanning fylld av frid, helighet, nåd och kärlek.