Första läsningen
5 Mos. 31:6-8
Mose sade till folket:
”Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig.”
Så kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna: ”Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!”
Andra läsningen
Kol. 1:9-11
Från den dag då vi fick höra detta har vi därför ständigt bett för er. Vår bön är att ni skall fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och på allt sätt behaga honom med alla slags goda gärningar när ni bär frukt och växer till i kunskapen om Gud. Hans härlighets kraft skall på allt sätt ge er styrka att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga
Evangelium
Luk. 10:1-12
Därefter utsåg Herren ytterligare sjuttiotvå och sände dem före sig två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. Han sade till dem: ”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. Gå, jag skickar er som lamm in bland vargar. Ta inte med er några pengar, någon påse eller några sandaler, och stanna inte på er väg för att hälsa. När ni kommer in i ett hus, så säg först: Frid över detta hus. Och om där bor en fridens man skall den frid ni kommer med bli kvar hos honom; annars skall den vända tillbaka till er. Stanna sedan i det huset och ät och drick vad som bjuds; arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram, bota de sjuka som finns där och säg till folket: Guds rike är snart hos er. Men har ni kommit till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: Till och med dammet som har fastnat på våra fötter här i staden stryker vi av – behåll det. Men så mycket skall ni veta: Guds rike är snart här. – Jag säger er att på den dagen skall det bli lindrigare för Sodom än för en sådan stad.”
Predikan
Det finns i vissa sammanhang i bruk en användbar tolkning av dagens evangelium, som tar fasta på det här uttrycket “en fridens man” som finns i texten. Man kan använda den här frasen för att förstå på vilket sätt församlingens, det vill säga vårt allas, arbete tar sig uttryck i samhället. Om någon tar emot den frid som ni hälsar honom med, stanna då kvar där och arbeta och tala om Guds rike.
Det är ett tacksamt sätt att förstå den uppgift som ges åt varje kristen att gå ut till alla folk. Om någon tar emot din fridshälsning, stanna då i det huset. Jag tänker att detta är en fungerande princip också för andra situationer än då de 72 skickas ut. Det ger oss en grund för hurudant vårt arbete ska vara. Vårt arbete i världen ska ske i frid. Om vi kommer till ett hus där friden inte tas emot, eller inte önskas, då är vi fria att gå vidare och vi får räkna med att den frid vi önskar dem kommer tillbaka till oss själva.
Om fridshälsningen tas emot, då ska vi gå in och äta och dricka det som bjuds. Såhär långt är det ganska klart och låter till och med lite trevligt. Vi får arbeta med dem som vill ta emot oss och vi får göra det vid köksbordet över en kopp kaffe med tilltugg. Då vi kommer vidare i texten börjar det förtydligas vilket vårt arbete är: bota de sjuka och förkunna Guds rike. Jag vet inte vad allt Jesus tänkte då han sade att bota de sjuka. Jag är säker på att det innebär bön och jag tror också att det innebär konkret hjälp, där vi kan. Att förkunna Guds rike är ju att beskriva på vilket sätt Gud är Herre över skapelsen och hur syndernas förlåtelse är en verklighet genom Kristus. Vårt jobb är i sin enkelhet att leva i Anden tillsammans med dessa människor som tagit emot oss.
Den andra läsningens text ger ändå orsak att ställa några frågor till oss själva. Där finns en bön om att vi ska uppfyllas med kunskap om Guds vilja, med andlig vishet och insikt. Jag tror det är en viktig del av att tala om Guds rike att förstå något av det, att känna till Guds vilja, i alla fall i sin enklaste form. Hur uttrycker du Guds vilja, om någon frågar dig? På vilket sätt svarar du, om någon frågar dig vad Guds vilja är?
Ibland har jag funderat på vad som ska förväntas av någon som inte är teolog till sin utbildning, men det jag har kommit till är att jag anser att var och en som kallar sig kristen behöver kunna ge uttryck för vad vi tror att är Guds vilja i stora drag. Nu menar jag inte vad som är Guds vilja i någon enskild detalj i ett liv, utan snarare vad som är Guds vilja i förhållande till mänskligheten: vad Gud vill angående vår frälsning och vad Gud vill angående våra gemensamma liv.
För hur ska vi kunna tala om Guds rike, om vi inte vet vad det är?
Och om vi förbiser de dokument och formuleringar som vi ämbetsbärare försöker hålla oss till i vår förkunnelse, så tror jag att vi utöver våra gemensamma bekännelser behöver individuella bekännelser, som är formade av vår egen erfarenhet av Gud.
För min egen del ställer jag en del frågor som startpunkt: Vad är ett rike? Vem regerar där? Hur kan man veta något om livet i tron? Guds rike är där som Gud är kung och Gud är kung där som människor vänder sig till Honom. Det betyder att Guds rike är nära alla dem som kommer till Gud med sina liv, det betyder också att Guds rike är där som folk strävar till att följa Gud. Guds rike är inte begränsat av lagar eller principer, utan är främst ett Andens verk i oss. Den bibliska lagen finns till som riktmärken för hur Andens folk får leva. Jesus är den som tydligast har demonstrerat hur Guds rike ser ut då det får ta sig fullt uttryck. Vidare är Bibeln vår överlägset säkraste källa till kunskap om Jesus och om Gud och är därför värd att läsas och tänkas på. Om man vill leva i Guds rike är det första steget att komma till Herren med allt vad ens liv är, både det brustna och det hela, både synd och rättfärdighet. Det andra steget är att söka Guds vilja, genom bibelläsning, bön, gemenskap och sakramenten. Det tredje steget är att gå tillbaka till steg ett. Som ni märker så elimineras här en del av det teologiska språket, men jag brukar tänka att det viktiga är livet, att ha “de rätta” orden för saker är sekundärt.
I våra personliga bekännelser ges svar på frågor om vem vi tror att Gud är, hur vi får veta saker om honom, hur vi ska närma oss honom, vad som är viktigt i hans rike osv. Till näst tänker jag ställa några frågor, som jag inte tänker besvara, utan ge er möjlighet att lite fundera hur ni egentligen tror och tänker. Ta den här stunden till att fundera över hur du egentligen ger uttryck för din tro!
- Vem är Gud? Hur ser han ut och vad vill han egentligen?
- Hur kan vi veta något om Honom?
- Varför ska vi läsa Bibeln och be? Varför delta i gudstjänst och nattvard?
- Hur vill Gud att vi ska leva? Och gör det någon skillnad vad Gud vill?
- Hur ger vi uttryck för vår egen övertygelse? Vad säger vi om någon frågar vad vi tror?
När vi möter sådana människor som vill ha den frid som vi hälsar dem med, så är det bra att veta vad man tror och hur man vill förmedla det. Ett säkert kort, om frågorna jag just ställde känns oklara, är att fundera igenom trosbekännelsen som vi till näst ska läsa tillsammans.