Första läsningen
5 Mos. 10:12-13
Mose sade:
Och nu, Israel, vad begär Herren, din Gud, av dig? Bara att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar, älskar honom och tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och håller Herrens bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig, allt till gagn för dig själv.
Andra läsningen
1 Joh. 2:15-17
Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen förgår med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt.
Evangelium
Mark. 12:28-34
En av de skriftlärda som hörde dem diskutera märkte hur väl Jesus svarade och kom fram och frågade honom: ”Vilket är det viktigaste budet av alla?” Jesus svarade: ”Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.” Den skriftlärde sade: ”Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han. Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” När Jesus hörde att mannen svarade klokt sade han: ”Du har inte långt till Guds rike.”
Predikan
En poet vid namn Adrienne Rich skrev år 1975 att “varje hedervärd mänsklig relation – närmare bestämt varje relation där två människor har rätten att använda ordet ‘kärlek’ – är en process: ömtålig, våldsam och ofta förfärande för båda människor som är involverade, en process där man allt mera finner vilka sanningar man kan berätta för varandra.”
Det är väl ett faktum att vad man uppfattar som sanning till stor del påverkas av vem man umgås med. Våra relationer påverkar kraftigt vem vi är och hur vi tänker. Det har sagts att man med tiden blir medeltalet av de fem människor man umgås mest med.
I dagens texter möter vi uppmaningen att i alla våra relationer leva i kärlek. Teologiskt sett går denna uppmaning ända tillbaka till Guds eget väsen. Gud är treenig och demonstrerar genom sin treenighet sin kärlek för världen. Det är en central kristen övertygelse, som lägger grunden för all kristen etik och moral. Om Gud vore enbart en skulle han fort bli en himmelsk diktator, om han vore två skulle vi allt för kraftigt lockas att tänka i kontraster och motsatser, men då Gud är treenig, då inser vi att också det tredelade kärleksbudet kommer direkt från Guds egen varelse. Guds tre personer älskar varandra så fullständigt att det är omöjligt för oss att skilja dem åt. Deras kärlek är så djup att det inte är meningsfullt att kalla dem tre, utan de måste förstås som en.
Det är den kärleken som vi det dubbla kärleksbudet kallas att vara del i. En kärlek som har sin grund i Gud, som tar sin rot i oss, och som delas med vår nästa. Vägen dit innebär bland annat att förstå hur stor Guds kärlek är för oss. Och vi människor når den djupa insikten om Guds kärlek på väldigt olika sätt. För någon av oss talar offret på korset starkt, för någon av oss är det Guds gåva till oss i skapelsen, för andra kanske det är mysteriet i Treenigheten eller känslan av oändlighet som kan anas då man en mörk kväll ser ut mot himmelens stjärnor och universums ofattbara storhet.
Oberoende av hur vi personligen anar Guds kärlek så sätts vi in i ett kosmiskt perspektiv. Alla rymder, alla berg och hav i deras prakt vittnar om Guds storhet. De minsta av atomer visar hur noggrant vår värld är skapad. Och i grunden för all denna skönhet finns den treenige Guden. Hans helighet och kärlek, hans passion och energi, därifrån flödar allt liv och också alla de bud som han i sin vishet gett oss. Älska Gud över allt och din nästa som dig själv – med hela ditt hjärta, med hela din själ, med hela ditt förstånd och med hel din kraft. Det är det enda rimliga efter att vi lärt känna Gud som han är.
Det är mera än alla brännoffer att älska Gud på det sättet. För vad i skapelsen kan man offra som rätt skulle behaga den Gud som är grunden för allt vi ser? Inget annat än vårt hjärta, vårt innersta, vår drivkraft och vår vilja är ett offer som behagar honom – att vi älskar honom. Och nu ska vi inte göra Gud småaktig genom att missförstå ordet behaga. Inte har Gud sitt behag i att vi beter oss på vissa sätt eller bara rabblar tomma ord. Det som behagar Gud i vårt hjärtas offer är att vi tar del i själva treenighetens kärlek och helighet. Då vi frambär våra hjärtan inför honom, som Romarbrevet uppmanar oss, då är det en bön om gemenskap med den treenige, delaktighet i Guds egen kärlek.
Älska Herren av hela din själ! Ni vet väl att det hebreiska ordet för själ är samma som för “liv”? Låt hela ditt liv riktas mot att tillbe och ära den Gud som är livet själv, som är ursprunget för varje cell i din kropp, som i sin nåd har låtit dig leva. Låt hela din varelse veta att när din kropp är brusten, så har också Kristi kropp brutits för dig. Han som skapade dig, lider också med dig. Kristus är i din brustenhet, han har seger över synd och död i förvar för var och en som tror.
Och älska Gud av hela ditt förstånd. Gud kallar oss inte att lämna vårt förstånd åt sidan då vi kommer inför Honom. Hans gränslöshet kommer vi aldrig att utforska helt, men det är inte ett hinder för att med hela vår tankeförmåga glädjas och förundras inför honom. Det är genom förståndet som vi ordnar våra angelägenheter och då vi förstår att Gud också är förståndets Gud kan vi se nya möjligheter i livet.
Älska Gud med hela din kraft. Den treenige Guden är väldig i makt och i ära. Allt vad han gjort och gör är fantastiskt för den som har anat det. Det är ett rätt svar på vem Gud är att vi riktar all vår kraft mot att tillbe och älska honom. Om inte annat därför att det är gott för oss själva och vår nästa. Guds väsen är kärlek och helighet – de tre personerna i treenigheten älskar varandra i fullständig och helig kärlek. Att älska Gud med hela sin kraft är att sträva till en kärlek som är så kraftfull som Guds egen kärlek.
Och vad händer då man älskar Gud och människor på detta sätt? Det är, i det konkreta, som Adrienne Rich skriver en ömtålig, våldsam och ofta förfärande process av att söka de sanningar man vågar berätta för varandra. Det är att söka ett liv i en sådan gemenskap där kärleken allt mera får slå rot i våra liv och relationer. Om vi verkligen är medeltalet av de fem personer vi umgås mest med – hur kan vi då i den skaran av fem personer hitta sätt att sträva till kärlek? Hur kan våra hjärtan, våra själar, våra tankar och vår kraft gemensamt riktas mot att ta del i Gud själv – han som är livets, skapelsens och all kärleks källa? Och hur kan vi lära oss att inte dra oss undan den här processen? Att leva i kärlek är för oss människor en svår sak: ömtåligt, våldsamt, förfärande. Men samtidigt är det det enda livet som är värt mera än alla brännoffer. Det är det enda livet som är mera än finslipade fasader och polerade bilder av oss själva utåt. Det är, som det uttrycktes i första läsningen, till gagn för oss själva att leva i den kärleken.
Så, om pastorn tillåts en slutuppmaning, så är det denna: Ta din gemenskap, din familj och dina vänner, och släng er in i den här ömtåliga, våldsamma och förfärande processen som är att leva i kärlek. Gud kommer att välsigna den ambitionen, det är jag säker på, för den är i enlighet med hans vilja för oss. Och gå in i ett liv i kärlek med hela hjärtat, hela själen, hela förståndet och all kraft. Jag hoppas och ber att vår gemensamma tro, som vi till näst ska bekänna, skulle få ta sig uttryck på detta sätt i alla våra byar, i alla våra hem.
Vi reser oss…