Första läsningen
Jes. 24:14-16
De höjer glädjerop
och jublar över Herrens majestät,
de ropar högt i väster.
Ära Herren också i öster,
ära i kustländerna
Herrens, Israels Guds, namn!
Från jordens ände hör vi lovsång,
en hyllning till den rättfärdige.
Andra läsningen
2 Kor. 9:6-15
Kom ihåg: den som sår snålt får en snål skörd, och den som sår rikligt får en riklig skörd. Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare. Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål. Det står ju skrivet: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning. Ni blir rika på allt och kan visa en gränslös frikostighet, som framkallar tacksägelser till Gud när jag förmedlar gåvan. Den tjänst som ni fullgör med denna insamling fyller inte bara de heligas behov utan får också tacksägelserna till Gud att överflöda. När ni genom denna tjänst visar er pålitlighet kommer de att prisa Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och frikostigt delar med er till dem och till alla. De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. Gud vare tack för hans oerhörda gåva.
Evangelium
Joh. 5:1-15
Vid en av judarnas högtider gick Jesus upp till Jerusalem. Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: ”Vill du bli frisk?” Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.” Jesus sade till honom: ”Stig upp, ta din bädd och gå.” Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.
Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till honom som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd.” Han svarade: ”Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå.” De frågade: ”Vem var det som sade åt dig att ta den och gå?” Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen. Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: ”Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.” Mannen gick då och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
Predikan
Judarna säger åt den botade mannen att han begår en synd, då han bär sin bädd på sabbaten. Ur deras perspektiv kanske det kan te sig som en logisk slutsats, profet efter profet har ju stigit fram, och en gemensam kritik som alla profeter haft mot Israels folk är att de inte håller den sabbat som Herren instiftat. Det är tydligt att sabbaten är en viktig sak för Gud och judarna gör sitt bästa att försöka leva upp till det.
Hur kommer det sig då att Jesus, som ju har kommit för att uppfylla hela Guds vilja, uppmanar mannen att bryta mot det som judarna anser att är det rätta sabbatsfirandet? Varför säger Jesus åt mannen att bära sin bädd fastän han vet att judarna inte tillåter det?
Jesus har ju såklart en avgörande kunskap om Gud som skiljer sig från judarnas gudsbild. Jag vill betona just det här uttrycket “avgörande kunskap”. Det är inte bara en vetskap om hur saker och ting förhåller sig, utan en kunskap som på ett avgörande sätt ändrar hans förhållningssätt till judarnas seder och bruk. Avgörande kunskap är sådan kunskap som är särskilt viktig för en människa på något sätt.
Vilken är då den avgörande kunskapen som Jesus har, som leder honom till att uppmuntra mannen att bryta mot sabbatstraditionerna? Det är en kunskap om Gud och om sabbaten, som är djupare än vad lagen har kunnat uttrycka och som är mera i enlighet med sabbatens ursprungliga syfte än det regelverk som judarna lagt upp. Jag kommer att använda söndagens tema, tacksamhet, som ett sätt att närma sig det här djupare syftet med sabbaten.
När Gud på den sjunde dagen i skapelsen vilade från sitt verk står det att han välsignade den. Det han skapat var gott och värt att glädjas över. Det är här som tacksamheten stiger in i bilden. Människan tar emot en skapelse som är en stor källa till tacksamhet och att människan första dag sker i vila, i en fullkomlig skapelse, lägger också grunden för hur vi ska närma oss sabbatsbudet.
Jag hävdar att det inte handlar om huruvida man bär en säng eller inte, då det kommer till sabbaten. Frågan är fel ställd om den behöver svaras på på det viset. Sabbaten är inte en fråga om yttre regler att följa, utan om en inre resa, som de yttre reglerna i bästa fall kan stöda. Då den helade mannen går iväg med sin säng, tror jag att han gör det i tacksamhet. Tacksamhet för sitt helande och tacksamhet för förmågan att kunna bära en säng. Om han under sin vandring har en filosofisk stund, så kanske han också visar sin tacksamhet mot Gud, mot den underbara skapelse och den underbara upprättelse som han varit med om. Att bära en säng på sabbaten, med hjärtat fyllt av tacksamhet är inte att bryta mot sabbatsbudet.
Att bryta mot sabbatsbudet skulle vara att bära en säng för att man måste eller för att tjäna pengar. Då sabbaten förklaras i de gamla skrifterna är det knutet till Guds försyn. Att vila var sjunde dag är ett vittnesbörd om att Gud tar hand om en och en glädje över att man kan lita på Herren i allt. Att bära något bryter inte mot det, men att försöka förtjäna och prestera gör det nog. Sabbaten ges oss av nåd, med löfte om att Gud sköter om den som vilar på den sjunde dagen. Sabbaten var ett tecken på att Guds folk var utvalt – där som de andra folken arbetade ihjäl sig sju dagar i veckan, så kunde Guds folk vila och ändå nå samma resultat.
Som många av oss vet har vi ju också i vetenskapen kunnat nå hjälpsamma insikter om vila och tacksamhet. Den andliga regel som sabbaten erbjuder oss: regelbunden vila och tacksamhet över det liv man fått, visar sig vara en hållbar tumregel också för den som vill bygga ett gott liv, oberoende av tron. Att öva sig i tacksamhet, i motsats till att låta sig slitas hit och dit av ens begär, leder enligt vissa forskare till en större känsla av välmående och glädje. Denna övning innebär ju inte att man ska se bort från allt det onda som sker i världen eller att man ska ignorera den sorg man själv känner över något, utan den innebär ett skifte av tänkande, så att vi kan se det mänskliga livet på ett mera djupgående sätt. Övningen i tacksamhet innebär att man nog ser världens mörker, men att man också kan uppmärksamma de klickar av ljus som man har i sin vardag. På det viset kan vi genom tacksamheten öva oss att se världen som den verkligen är.
Vilan är också en av orsakerna till sabbaten. Lika som tacksamhet har studerats allt mer, så har också vilan börjat studeras allt mera. Vi vet till exempel att stor del av vår inlärning sker då vi vilar, vi vet också att mycket av vår hjärnas kreativa arbete sker bäst i vilan. Många gånger löser vi problem effektivare då vi ligger på soffan än då vi om och om igen försöker arbeta oss igenom problemet.
Det finns en välsignelse i att följa sabbaten, men det som den botade mannen i dagens evangelium gör utesluter inte honom från välsignelsen. Hans liv är i ett brytningsskede, han går i tacksamhet och han går i vilsam glädje, han har befriats från sin sjukdom genom Jesu ingripande. Sabbatens välsignelse är åtminstone tvåfaldig: 1) den är inbyggd i oss, rent fysiskt och vi får del i den då vi vilar, då vår kropp och vår hjärna arbetar i en annan växel än då vi aktivt strävar och 2) sabbatens välsignelse är också att vi får rikta vår uppmärksamhet mot det vi har att vara tacksamma för och på det viset växa i både glädje och frid.
Den avgörande insikten som Jesus har är att sabbaten finns till för att välsigna människan. Den är inte en Guds regel som vi ska uppfylla, utan en Guds gåva som vi får njuta av. Människan blir så lätt stressad och utmattad, men sabbaten är för oss en välsignelse, en god gåva, som hjälper oss att stiga ur det ekorrhjul som annars bryter ner oss. Synden är inte så mycket att göra vissa otillåtna saker på sabbaten, som det är att avvisa välsignelsen i sabbatsbudet. Då Gud ger oss gåvan att vi får vila en dag i veckan och då han själv demonstrerar den vilan i skapelseberättelsen, vem är då vi att säga att vi klarar oss utan sabbaten? Men samtidigt, låt oss inte göra det fel som judarna gjorde i dagens evangelium, att vi begränsar sabbaten till ett upphörande. Sabbaten är mera, den är både vila och tacksamhet, och för någon av oss kan det innebära att vi tar vår säng och går.