Se Guds gåva! – Konfirmationspredikan i Terjärv, Andra söndagen efter pingst

Läsningen

2 Kor. 8:1-9

Jag vill tala om för er, bröder, vilken nådegåva församlingarna i Makedonien har fått av Gud. Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet. Jag kan försäkra: efter sin förmåga, ja, över sin förmåga har de gett. De kom självmant till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de heliga. Och de gav inte bara det jag hade hoppats – efter Guds vilja gav de först och främst sig själva, åt Herren och åt mig. Därför kunde jag be Titus fortsätta som han börjat och se till att även denna frikostighetens gåva blir fulländad hos er. Ni som har allt i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek som jag har uppväckt hos er, se till att ni också ger överflödande prov på denna nådegåva.

Det här är ingen befallning. Men jag vill pröva äktheten i er kärlek genom att ställa den mot andras hängivenhet. Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom.

Evangelium

Matt. 13:44-46

Jesus framställde en liknelse och sade:

Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.

Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.

Predikan

Det känns ofta som att man hamnar att förklara sig, då man ska predika åt en stor skara över texter som beskriver himmelriket som en skatt eller som en dyrbar pärla, så som dagens evangelium beskriver det. Vad är det egentligen som ger orsak till så stor glädje – att man säljer allt man äger för att få det? Det är klart att himmelriket inte kan köpas för pengar, det är fråga om en liknelse som beskriver den glädje och iver som en människa får, då hon upptäcker Guds gåva till oss.

Under gångna månader har vi i skriftskolteamet försökt förmedla något av detta åt er konfirmander. Det är inte lätt att systematiskt plocka fram den kristna tron på ett sätt som väcker det gensvar som dagens evangelium talar om. Nej, jag tror vi alla är medvetna om att lektioner och utantilläsning inte alltid är jämförbart med den glädje som dagens texter talar om. Liknelserna vi hörde, om skatten och pärlan, kommer som en överraskande upptäckt för människorna i berättelserna. De är ute på ärenden, en på en åker, den andra på en marknad, och de hittar något dyrbart, något som är meningsfullt och vackert i deras ögon. Så tror jag också det är med tron. Vi kan undervisa om den, tala om den, hålla lektioner om den, men verklig blir den först när vi överraskas av den. När vi märker att det finns djup och skönhet i den kristna tron som övergår våra tidigare uppfattningar om den.

I texten som vi läste ur Korinterbrevet talades om att ha olika saker i överflöd, bland dem fanns tal och kunskap. Jag är säker på att ni konfirmander har uppfattat att kyrkan har tal och kunskap i överflöd. Det finns inget slut på hur mycket vi kan och vill berätta om vår tro, om våra övertygelser, om hur vi ser på världen. Det att vi talar kanske har haft en effekt, kanske har någon av er fått upp ögonen för något i tron eller i livet genom våra ord, jag hoppas det i alla fall. Men framför allt hoppas jag att ni fått verktyg att känna igen skatten i åkern då ni finner den. Jag hoppas att ni fått sätt att tänka kring tro, som hjälper er att skilja det som är värdefullt, gott och vackert, från det som leder vilse och orsakar problem.

Vi lever i en tid då all slags andlighet och alla slags filosofier och politiska ideologier sprider sig fort och tar sig uttryck på många olika sätt. Tydligast är tankegångar där ens eget jag stiger fram som det viktigaste och centrala. Det är i oss själva vi ska hitta vår glädje och meningen med livet. Det kommer knappast som en överraskning för den samlade skaran att jag vill hävda att det är en bedräglig väg. Inte så mycket därför att människan är oviktig, syndig och eländig, utan främst därför att vi ensamma, i vår bristfullhet, inte räcker till för alla de krav som livet ställer på oss. Den verkliga andliga skatten hittar vi gömd i en åker, eller som en särskilt vacker pärla på en köpmans bord. Vägen till ett liv som känns meningsfullt och vackert är inte genom den egna duktigheten, utan genom att vi upptäcker de goda gåvor som redan finns runtomkring oss. Främst av dessa gåvor är Guds kärlek, nåd och trofasthet som vi har sett dem i Jesus.

Då Paulus skrev till Korinterna menade han att församlingen i Makedonien, trots svåra yttre omständigheter, ändå hade gett uttryck för en översvallande glädje och en stor kärlek. Det är tecken på att de hittat en skatt, en Guds gåva, som inte är beroende av deras omständigheter eller prestationer, utan som bara finns där. En skatt i en åker, värd att glädjas över, värd att ge allt för. Paulus beskriver det som, och jag citerar: “vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom.” Det är den yttersta skatten, den yttersta livsvisdomen och ledstjärnan – att Gud har gett sitt allt, för att vi ska få frid.

Idag då ni konfirmeras kommer ni fram till altaret och vi ställer er frågan om ni med Guds hjälp vill visa den kristna tron i era liv. Att svara: “Ja” idag betyder inte att ni just idag jublar över den skatt som vi talar om eller att ni just idag känner att ni har en stor passion för församlingens gemensamma liv. Ert jakande svar idag är däremot förhoppningsvis ett sätt för er att signalera att ni har hört om skatten, att ni har hört om nåden och om Guds kärlek, och att ni önskar ta del i den.

Då ni vandrar vidare härifrån hoppas jag att ni gör det med öppna ögon, så att ni ser de gåvor som Gud erbjuder er. Vi tror att Gud är god mot alla människor, att Han erbjuder sin nåd oberoende av vilken livssituation man hamnat i. Jag hoppas att ni kan gå vidare i livet med den glädje som kommer av att ha sett att Gud är god mot oss. Om det är något jag vill att ni skall minnas, så är det att den skatt som Gud erbjuder er kan finnas att hittas på de mest överraskande ställen och att Guds nåd och kärlek erbjuds er var ni än går fram.