Första läsningen
Pred. 8:16-17
Jag föresatte mig att bli förtrogen med visheten, och jag såg hur människor arbetar överallt, både dag och natt, utan att få en blund i ögonen. Då insåg jag vad som gäller om hela Guds verk: människan kan inte fatta det som sker under solen. Hur hon än strävar och söker fattar hon det inte, ja, även om den vise säger sig förstå fattar han ändå aldrig.
Andra läsningen
Ef. 4:1-6
Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.
Evangelium
Joh. 15:1-10
Jesus säger:
”Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.”
Predikan
Gud är treenig. I dagens texter kallas vi också till enhet. Gud står över allt, skriver Paulus, och samtidigt kallas vi till gemenskap med Honom. Det är något förunderligt och stort i denna syn på Gud, som den kristna kyrkan bekänner. En Gud som är så stor att ingen människa kan fatta det, ja större än allt som sker under solen, men som samtidigt är så nära att vi kan vara i Honom, ha fullständig gemenskap med Honom genom Jesus, som i dagens evangelium beskriver denna symbios med hjälp av vinstocken.
Alla liknelser haltar ju på något plan, men här ser vi hur Sonen och Fadern arbetar mot ett gemensamt mål. Från andra texter kan vi anta att det i bilden finns utrymme för att tänka att också den Helige Ande spelar en roll i det arbete som Jesus här beskriver. Vinstocken har ju ett särskilt syfte, att bära frukt som kan förädlas till vin. Jesus beskriver sig själv som vinstocken och Fadern som vinodlaren. Han säger att vi ska hålla oss till Honom och att om vi inte håller oss till Honom så kommer Fadern att ansa oss, antingen så att vi blir bortskurna eller så att vi bär mera frukt.
Vinodlaren vill att hans odling ska bära så rik och god frukt som möjligt. Liknelsen anger tydligt att det finns en riktning för det kristna livet. Vi lär oss av Bibelns olika författare vilken den riktningen är. Jesus summerade lagen och profeterna i att älska Gud över allt och ens nästa som en själv. Paulus talar bland annat om förnyandet av den inre människan och glädjen i att få vara medborgare i Guds rike. Det handlar om att bära frukt. Inte bara frukt i allmänhet, utan den frukt som vinodlaren, det vill säga Gud, Fadern, önskar – och Han är själv med i processen att hjälpa oss bära den frukten, genom att Han vårdar vinstocken och dess grenar.
Jesus beskriver sig själv som vinstocken och oss som grenar, vi har alltså del i Honom och det är vår uppgift att förbli i Honom. Om vi inte förblir i Honom kan vi ingenting göra, för att uttrycka sig med Folkbibelns formulering. Det är en central insikt i det kristna livet att allt liv utgår från Gud och att vi behöver Honom för att leva och finnas till. Då vi vidare söker Honom och Hans vilja får vi bära rik frukt i kärlek till Gud och till nästan.
Det hela kretsar hela tiden kring att förbli i Jesus, att vara hos Gud. Den evige Guden, han som är större än allt vi kan förstå, större än allt som finns under solen, han bjuder oss att ha gemenskap med Honom. Det är ett grundläggande drag i Guds väsen. Han är treenig. Han ger sig till känna som Fader, Son och Ande. Jag tycker om att uttrycka det såhär: Gud är tre personer, vars kärlek till varandra är så fullkomlig, att det är omöjligt att skilja dem åt. De har olika uppgifter, de tar olika roller, de visar sig på olika sätt, men deras mål är det samma och deras samstämmighet fullkomlig. Då vi erbjuds nåd är det en inbjudan att ta del i den treenige Gudens liv. Den fullkomliga kärlek som Gud är, som han ger uttryck för genom sin treenighet, erbjuds oss. Den gemenskap som Fader, Son och Ande delar erbjuds oss.
Så blir det mystiska (i ordets rätta bemärkelse) uttalande som Paulus gör i dagens andra läsning, att Herren är en, att tron är en, att Gud är en och allas fader, sant. Och vidare att Gud som står över allt också verkar genom allt och finns i allt. Ibland har vi svårt att snappa upp vad såhär stora uttalanden egentligen innebär, men Paulus, som har erfarit något av Guds storhet, försöker klä Guds outgrundlighet i ord. Den ena Guden, som ändå verkar och finns i allt, den treeniga Guden, som ändå är en, Han bjuder oss att försonas. I Honom finns all harmoni i världen och kraft ännu utöver det, för den treenige Guden är ju större än världen. Paulus beskriver på ett annat ställe det som han här försöker fånga i ord genom att säga att det är i Gud som vi lever och rör oss och är till. (Apg 17) Den Guden, som är allt detta och ännu mera, bjuder oss nåd. Förlåtelse för allt vi gjort för att förhindra den fullkomliga harmoni som Han själv representerar. Han vill ta bort från oss allt som hindrar oss från att leva i enlighet med Hans vilja, allt som leder till död och elände. Den Guden, som är större än allt vad vi kan tänka, allt som sker under solen, ja och varför inte också allt som sker över solen, i ljuset av vad vi vet om universum, säger att vi får förbli i Honom. Det är därför vinodlaren ansar stocken.
Visst är det då ett faktum, det som Jesus talar om, att utan Gud kan vi ingenting göra. Gud är ju alltings källa och allt levandes livgivare. Men liknelsen om vinstocken stannar inte där. Det är inte bara ett universellt budskap om hur en ofattbart stor Gud ger liv åt allt. Dagens text är också en kallelse att ta del i det fullkomliga liv som finns i den treenige Gudens egna liv. Om ni vill bära rik frukt, förbli då i Jesus. Förbli i den som i en mänsklig kropp ger uttryck för allt det oändliga och outgrundliga som jag just har försökt skissa upp. Bli kvar i Hans kärlek, så att ni kan hålla Hans bud. Sök den Gud som vi alla lever av, som är grunden för själva varandet, och gör det på ett sätt där du låter Honom leda dig och undervisa dig om vägen framåt. Bli kvar i de treenige Gudens kärlek. Låt det sjunka djupt in i ditt medvetande att den kärlek som Gud själv lever i – den kärlek som Fadern delar med Sonen, den kärlek som Sonen delar med Anden och den kärlek som Anden delar med Fadern – också erbjuds dig. Låt det sjunka djupt ner i ditt medvetande att när Kristus dör för världens synder, så är det det yttersta tecknet på det djup av godhet och barmhärtighet som finns hos Gud.
Låt det sjunka djupt ner i ditt medvetande och låt det bli en grund för ditt liv. Så kan ditt liv bära rik frukt och den kärlek som du har fått ta emot av den treenige Guden själv kan flöda ut till din omgivning. Så förhärligas Gud, då den kärlek som Han själv är och lever i, också tar sig uttryck i våra liv. Det är att älska Gud över allt och sin nästa som sig själv. Det är vad det innebär att leva som en del av vinstocken, som är Gud själv.