Predikan, Påsksöndagen, Familjegudstjänst i Terjärv

Första läsningen
Hos. 6:1-3 (samma text som i första årgången)

Kom, låt oss vända tillbaka till Herren!
Han rev, och han skall läka oss,
han slog, och han skall förbinda oss.
Han ger oss liv efter två dagar,
på den tredje reser han oss upp,
så att vi får leva inför honom.
Låt oss lära känna honom,
låt oss sträva efter kunskap om Herren.
Så visst som gryningen skall han träda fram,
han skall komma till oss som ett regn,
ett vårregn som vattnar jorden.

Andra läsningen
1 Kor. 15:12-22

Om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår. Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.
Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.

Evangelium
Joh. 20:1-10

Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Lärjungarna gick sedan hem igen.

Predikan
Här missar ni igen några dramatiska illustrationer som jag gör under predikan i kyrkan… //N

Vad säger man efter texter som dagens? Vad kan en predikant tillägga då församlingen redan unisont har utropat att Han sannerligen är uppstånden? Har inte allt som behöver sägas redan blivit sagt i andliga sånger och psalmer, genom folkmängden som samlats här? Något avgörande har hänt och denna dag får vi minnas det och glädjas.

Då Jesus gick till korset blev all ondska, allt lidande, allt som är fel i världen tydligt. Det är det vi tänker på då vi talar om synden. Korset visar oss förutom hur mycket Gud älskar oss också hur Guds kärlek tar sig uttryck. En bjälke pekar mot himlen och den är grundad i jorden. Guds kärlek ges oss “från ovan”. Men den andra bjälken ligger tvärs över, den pekar från människa till människa. Kärleken kan aldrig vara något annat än konkreta välgärningar mot de människor vi lever med. Så visar korset som symbol vad kärlek innebär. Att älska och bli älskad av Gud. Att älska och bli älskad av bröder och systrar, människor.

Men korset är inte allt som vår tro handlar om. Kärnan av det hela är mycket djupare än så. Vi tror på uppståndelsen. Det är ett budskap om hopp, ett budskap om hur Gud vinner tillbaka den jord som han skapat. Det är ett budskap om nytt liv. Ett nytt sätt att vara människa som – också när det är otrevligt och vi har motgångar, när saker inte går som vi vill – vet att se djupare. Också i lidandet finns Guds kraft till uppståndelse, till nytt liv. Det är vad vi menar då vi talar om att omvända sig varje dag. Inte främst att vi alla är eländiga och usla, även om det säkert på något plan är sant, utan att vi får rikta vår blick mot korset, som ytterst sätt blir en väg till något nytt, vackert och heligt. Jesus bär vår börda, så att vi kan få liv i överflöd.

Korset och uppståndelsens nya liv är Guds sätt att inte godkänna nej som ett svar. Det är som när en mamma eller pappa bestämt sig att det är dags att städa. På något vis blir det alltid städat, fastän ungdomarna i huset inte alltid är inne på samma linje. Korsfästelsen är det yttersta “jag tänker inte städa.” Människan driver den som kommit för att reda upp det mänskliga tillståndet till döden, men Gud låter sig inte stoppas. “Här skall göras fint.” Och så uppstår han, för att göra rent också bland dem som inte vill ha det rent.

På förvånansvärt många sätt ger den bilden verktyg för att förstå vår värld idag. Vi har politiskt kaos i många länder, strid och elände. Ändå vet vi alla att något borde göras. Vi vet också att mycket gott händer runtomkring. Städningen har helt tydligt påbörjats, men då alla inte är intresserade av Guds städprojekt, så blir det en lång och utdragen process istället för ett snabbt och enkelt ordnade av det mänskliga tillståndet.

Men Jesus lever. Synden är besegrad. Och fastän vi ännu håller på och städar upp våra liv, så har Gud visat sin trofasthet. Bakom korsets mörker döljer sig strålande ljus och liv i överflöd.