Första läsningen
1 Mos. 3:8-15
De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: ”Var är du?” Han svarade: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.” Herren Gud sade: ”Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” Mannen svarade: ”Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Hon svarade: ”Ormen lurade mig, och jag åt.”
Då sade Herren Gud till ormen:
”Du som gjorde detta,
förbannad skall du vara,
utstött från boskapen och de
vilda djuren.
På din buk skall du kräla
och jord skall du äta så länge du lever.
Jag skall väcka fiendskap mellan dig
och kvinnan,
mellan din avkomma och hennes:
de skall trampa på ditt huvud
och du skall hugga dem i hälen.”
Andra läsningen
Gal. 4:3-7
Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: ”Abba! Fader!” Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.
Evangelium
Luk. 1:39-45
Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.”
Predikan
“Det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.” Vad är det Herren har sagt åt henne egentligen? Månne här finns en mening som kan öppna upp till en förnyad insikt i hur Herren leder och styrker oss i våra kristna liv.
Maria hade fått bud om att hon skulle bära ett barn som skulle ha avgörande betydelse för Israels folks framtid och hela världen. En ängel talade till henne om hur det skulle gå till och det bekräftades både av hennes man, Josef och av hennes kusin Elisabet, som bar på profeten Johannes.
Medan hon bar barnet fick hon inte så många ord om vilket barn det var. Eller i alla fall är de inte nedtecknade. Jag tror det säger oss något om hur vi skall förhålla oss till Guds ledning och agerande i våra liv.
Det främsta ordet som Gud talat till Maria kanske är hennes uppenbarelser. Men det säkraste, ur hennes perspektiv, är det ord som Gud talat genom Mose och profeterna. Mitt antagande är att Maria känner skrifterna, att hon har en aning om vad Gud redan lovat tidigare och vart Gud håller på att föra sitt folk.
Men direkta ord till henne – hur många får hon och hur ser hennes vardag ut medan hon förbereder sig på att vara Frälsarens moder? I slutändan tror jag att det som bär henne inte är det direkta tilltalet, utan insikten att hon är del i ett större sammanhang, att hon är inympad i Guds folks historia på ett unikt sätt.
Det är en insikt som alla kyrkans medlemmar har rätten att kräva. Du och jag, vi lever ett unikt liv inför Gud, inympade i Hans familj, med en särskild vandring att gå inför Hans ansikte. Maria är vår förebild, inte i att hon får en uppenbarelse utöver oss andra, utan i hennes villighet att ta emot den uppenbarelsen.
Den andra läsningen påminner oss om att vi får vara Guds barn genom tron. Det innebär att vi får ta emot Guds Ande i våra hjärtan och att vi får gå i hans ledning. Vi behöver inte vara slavar under alla de kosmiska makter som försöker dra oss än hit och dit, utan vi får följa Guds röst, då Han i mildhet leder oss och bär oss. Konsekvenserna av syndafallet behöver inte vara så dramatiska som de en gång var. Gud har hållit sitt löfte och gett oss en räddare i Jesus.
Och hur kan vi försäkra oss om att det är sant? Jo, lika som Maria gjorde. Genom de små och stora uppenbarelserna i vår vardag. Men främst genom att vi känner berättelserna, genom att vi vet att vi är inympade i samma folk som Maria, att Gud agerar i historien och att kyrkan är det folk som han börjar med då han gör det. Det är något av detta som menas då vi talar om att Skriften har auktoritet: inte att Bibeln är en bok som blivit slutgiltigt förseglad och vars berättelse har tagit slut, utan att vi idag lever i den samma berättelsen och förstår våra liv i ljuset av vad Bibeln säger.
Guds Ande ropar i våra hjärtan: “Abba! Fader!” Det är ett rop som hör åt Guds barn. Vi lever nu i en tid då Gud talar till oss som en god fader talar till sitt barn. Vilket är hans mål? Jo att vi skall mogna till att vara arvingar. Att vi skall mogna till att lita på honom, så att vi tillsammans med Maria kan be att Hans vilja ska ske. Så talar han till oss: i drömmar, i bilder, genom andra människor och genom olika tecken som vi begärt och längtat efter. Och Hans Ande som bor i våra hjärtan uppmuntrar oss att tro det.
Vår Gud visar sig ofta i tystnaden och stillheten. Han tvingar sig inte på. Han väntar på vårt: “Ske din vilja.” Inte för att Han behöver det, men för att det är Hans vilja för oss: att vi kan älska Honom och det liv Han ger oss. Bibeln är en samling av berättelser och utläggningar kring hur Gud gör just detta och då vi lär känna de människor som Bibeln talar om och deras livsöden, då kan vi också med säkerhet veta på vilka sätt Gud kan tänkas agera i våra liv.
“Det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.” Maria tog emot en uppenbarelse och en uppgift då Herren talade till henne. Men hennes frimodighet att ta emot den var grundad i det som hon hört om i Gamla Testamentets berättelser. Så skall också vi förhålla oss till de uppgifter vi känner att Gud sänder oss till. Ta emot dem med eftertanke och bön, och väga dem mot allt det som Gud redan har låtit oss veta genom sitt nedskrivna ord.
Då vi på det sättet lever i tro till Guds makt att leda idag och i tro till det ord som vi fått ta emot genom Bibeln, kan vi leva i både förtröstan och glädje.