Första läsningen
Jer. 26:12-16
Jeremia sade till stormännen och till folket: ”Det är Herren som har sänt mig att profetera mot detta tempel och mot denna stad och säga allt det ni nu har hört. Ändra ert liv och era gärningar och lyssna till Herren, er Gud. Då skall Herren ångra sig och inte göra det onda han hotat er med. Själv är jag nu i händerna på er. Gör med mig vad ni finner rätt och riktigt. Men det skall ni veta: dödar ni mig, utgjuter ni oskyldigt blod och drar skuld över er själva och över denna stad och dess invånare. Ty Herren själv har sänt mig till er för att förkunna allt detta.”
Då sade stormännen och hela folket till prästerna och profeterna: ”Denne man förtjänar inte dödsstraff, ty i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss.”
Andra läsningen
Upp. 3:14-19
Skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia:
Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om!
Evangelium
Joh. 12:37-43
Trots att Jesus hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats? De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud.
Predikan
När Uppenbarelsebokens författare, Johannes, tar emot budskapet till församlingen i Laodicea (eller Laodikeia, som Bibel 2000 stavar det) är det inget enkelt budskap han får ta emot. Ja, i alla fall är det inget enkelt budskap för oss idag att dechiffrera, för det hänvisar till så många kulturella och historiska fakta på några få meningar att det är svårt att snappa upp allt på en första genomläsning.
Laodicea var en central ort i den västra delen av dagens Turkiet. Runtomkring den fanns städerna Hierapolis och Kolossai. Dessa tre var rika städer, de hade allt vad man kunde köpa för pengar. Laodicea var centrum för handeln. Hierapolis hade varma källor var man badade för hälsan. Vattnet ur dessa källor tog man till vara och lät rinna ner till Laodicea. Kolossai var en tidigare handelsort, som var känd för sina mörkröda tyger, men då Paulus kom dit hade den redan blivit en mindre betydlig stad i sammanhanget. Man tror också att Kolossai var det område varifrån Laodicea tog in sitt kalla vatten, sitt dricksvatten.
Då har vi kommit till den mängd fakta som behövs för att göra en första observation om läsningen från Uppenbarelseboken: “Om du ändå vore kall eller varm!” Det är som om budskapet skulle vara att de inte har något eget, de är bara en blandning av de olika andliga traditionerna som finns runtomkring dem, lika som stadens vatten kom från två olika källor. Vidare kan tolkningen dras längre: de är varken kallt uppfriskande livgivande vatten eller varmt vatten som man kan bada i för god hälsa. De saknar något eget.
Jag tror det finns en viktig djupare tolkning av denna saknad av det egna, som vi inte skall låta gå oss förbi. Det är viktigt att ha en egen tro, en egen uppfattning, en egen erfarenhet som man tolkar livet utgående från. Gud kallar oss till en egen relation till Honom, som stöds i församlingens gemenskap. Vi talar ofta om att tron är vägen till frälsningen – och också den tron behöver vara vår egen, det finns ingen garanti för den som lever på lånad tro. Vidare, vem skulle vilja leva på lånad tro? Tron är ju en källa till tröst och styrka, ledning och uppmuntran. Varför skulle vi inte vilja ha en egen sådan övertygelse? Det är ett vist val i livet, att bilda sig en egen uppfattning om hur saker och ting förhåller sig. Det är ett vist val att sätta sitt hopp till Herren.
Vidare, säger Laodicéerna om sig själva att de är rika, men Herren säger att de inte inser hur eländiga de är. Jag nämnde redan att Laodicea var en rik stad, ekonomiskt sett. Men deras andliga fattigdom riskerar bli deras undergång. Det som Herren erbjuder dem är rent guld, vita kläder och salva för helande. Här kommer igen några paralleller. Det rena guldet fås av Herren, det är Guds nåd och förlåtelse – det erbjuds som kontrast till deras världsliga rikedom. De vita kläderna kan de använda för att dölja sin nakenhet, kanske en hänvisning till syndafallet, men oberoende en bild av nåden – i motsats till den handel med tyger som försigick i området. Också Laodicea hade ett eget tyg, ett mjukt och mörkt tyg. Kontrasten med de vita, rena, kläderna verkar tydlig. Till sist erbjuder Gud dem salva som helar deras ögon så att de kan se. Bilden upprepas i olika former i Bibeln, men det är en bild av frälsningen, att se hur mycket gott Gud erbjuder, att se världens nöd, att se sanningen, att se allt det vi behöver se för att leva goda liv. Det kontrasterar det hälsogivande varma vattnet som strömmar in i staden från Hierapolis. Gud erbjuder verkligt helande.
Så visar andra läsningens text hur Laodicéerna har lagt sitt hopp till fel saker. Till världslig rikedom istället för Guds rikedom, till sina mörka tyger istället för den vita dräkten, till hälsosamma källor istället för Guds helande. Det är det samma som framkommer i evangelietexten idag. De har förblindade ögon och förstockade hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade. De ser inte att djupet av det mänskliga livet enbart finns hos Gud.
Det hänger också samman med slutklämmen i dagens evangelium. “De älskade äran från människor högre än äran från Gud.” Det är enkelt att älska den världsliga framgången, vare sig vi har den eller inte, för den ter sig så konkret och påtaglig. Vi tänker att livet skulle vara meningsfullare på något vis, om vi bara hade mera pengar, eller om vi hade mindre motgångar, men faktum är att också människor med mycket pengar och människor med mycket motgång kan leva ett liv som inte är meningsfullt.
I saligprisningarna räknar Jesus upp en stor skara människor som inte mänskligt sett har någon orsak att vara saliga. De har inga sådana rikedomar som Laodicéerna hade. Vad är det som gör dem saliga då? Jo, Jesus själv är nära dem. De har en egen relation till Honom. Han har gjort sig själv tillgänglig för sitt folk och i den tillgängligheten öppnas salighetens dörrar. Så idag, om du tar emot budskapet om att Jesus har öppnat vägen till salighet, till gemenskap med Gud. Stäng inte dina ögon för det, öppna ditt hjärta och kom i ödmjukhet inför din skapare. Han ser din kamp, din synd, ditt elände, men i kraft av Jesu gärning behöver du inte längre vara rädd. Vägen är öppen, vi behöver inte sträva efter världslig framgång för att leva ett meningsfullt liv. Gud erbjuder, av sin outgrundliga nåd och oändliga kärlek, förlåtelse och upprättelse, Hans namn till ära och pris.