Predikan, Familjemässa i Terjärv, Andra söndagen i fastan, Bön och tro

 

Ingen första läsning, familjegudstjänst.

Andra läsningen

1 Kor. 10:12-13

Den som tror sig stå stadigt skall se till att han inte faller. Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.

Evangelium

Mark. 9:17-29

”Mästare”, sade en i mängden, ”jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.” Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!” De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten, och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.” Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” Han svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.”

Predikan

Föreställ dig en helt vanlig dag. Du har varit ute på en längre promenad, längs vägen mötte du några andra bybor som helt tydligt hade varit med om något, men de ville inte berätta vad. Du funderar på vad som kan ha hänt, som så tydligt hade gjort dem upprörda. Då du går över ån och kommer in i byn så ser du att det är ovanligt mycket folk ute och alla är på väg ner mot sjön. Så fort du kommer över krönet och sjön börjar synas ser du en liten folksamling vid stranden.

Cesarea Filippi, där Jesus vandrar fram i dagens evangelium är en liknande plats som Terjärv. Ja, visst finns det mycket som skiljer, men det är en ort som är byggd vid vattnet, där vattnet spelar en stor roll. Och i dagens text hör vi hur en folkskara samlats, för att få möta Jesus. Vi fortsätter vår berättelse…

Då du kommit förbi gamla Terinit märker du att folksamlingen som uppkommit verkar kretsa kring en man och ett barn. Antagligen en man med sin son. De verkar spända, kanske lite nervösa. Då du kommer närmare får du reda på att de väntar på hjälp. De har hört att en profet, någon som kunde vara sänd av Gud, är på väg genom byn, ryktet hade gått att han orsakat en mindre uppståndelse tidigare på dagen.

Mannen och hans son hade kommit ut direkt som ryktet hade gått. Det var något fel med pojken, han var sjuk på ett sätt som de inte kunde förstå, men hans pappa hade ännu hopp. Han hoppades att den här mannen som var sänd av Gud skulle kunna göra något.

Vilken märklig berättelse, inte sant? Folk som samlas på byn på grund av ett rykte om en man sänd av Gud! Då Jesus började göra sina under hade det gått flera hundra år sedan Gud hade gjort något så tydligt bland sitt folk. Det måste ha varit utmanande för många som var där att tro på honom och på allt han gjorde. Men några hade hopp. De trodde på vad som berättats åt dem att Gud gjort i andras liv, i deras förfäders liv. Visst verkade Gud i folks liv, men det var länge sedan någon stor profet hade stigit fram.

Tillbaka till pappan och pojken. Plötsligt kommer ett följe längs vägen förbi stranden. Det kan inte vara någon annan än den som de väntar på. “Stanna, hjälp, vi har ingen annan att gå till!”, ropar de, och en man stiger fram ur folkskaran. “Det är något fel på min son! Vi vet inte vad det är som gör att han reagerar som han gör, läkarna står utan förklaring, kan du hjälpa oss?”

“Att ni inte kan tro! Förstår ni ännu inte vad Gud gör bland er? För honom till mig! Hur länge har han varit sjuk?” Pappan svarade: “I flera månader! Kan du hjälpa oss?” “Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror!” – “Jag vill tro, hjälp mitt tvivel!” Ännu mera folk hade kommit till platsen, ryktet går fort i en liten by och det är sällan som något som detta utspelar sig. Mannen talade med auktoritet och sade: “Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka!” Pojken föll ihop och alla blev förskräckta. Hur kunde någon orsaka något sådant bara genom ett talat ord? Vilken kraft är det han äger? Sen lyfter han ännu upp pojken: han mår bra, han är i liv.

Det förvånar mig hur mycket berättelsen ändrar då vi placerar den i vår egen kontext. Den känns overklig på något sätt. Ändå tror jag att den måste ha varit minst lika förbryllande för den folkskara som samlades runt Jesus för tvåtusen år sedan. En man som driver ut onda andar bara genom att tala till dem!? En man som är sänd av Gud!? Det är inte enkla saker att få sitt huvud runt.

Men det är berättelser som denna som vi samlas runt i gudstjänstlivet och i församlingen. Berättelser som tvingar oss att tänka igenom vad vi riktigt tror på. Berättelser som å ena sidan förmedlar det enkla: Jesus har kraft. Men som å andra sidan också har en djup sida: Hur förväntar vi oss att Gud skall agera i vår tid?

Direkt man återberättar en modern version av dagens evangelium blir det tydligt hur absurd den ter sig för någon som inte är van att höra till den på det sätt som vi gör. Redan den insikten är en övning i sig själv för oss. Hur kan vi hjälpa någon att tro? Mannen i berättelsen bekände också sin otro, fastän Jesus stod framför honom! Hur kan vi hjälpa någon att se förbi det som kanske känns konstigt och lyssna till vad Gud försöker berätta genom en text som denna? Hur kan vi beskriva vad det innebär att komma till Gud? Om det var svårt att tro för pappan i berättelsen, hur skall det då vara för någon som inte mött Jesus?

Idag vill jag lämna oss med bilden av den far och den son som sökte upp Jesus i sin förtvivlan. De sökte Honom och fick hjälp. De hade problem, de led av syndens konsekvenser, de hade otro och tvivel och sjukdom. Men Gud visar sig vara nådig och kärleksfull och Jesus visar sig ha den kraft som de längtade efter. Och vad de sökte fick de också ta emot.

Guds Ande verkar ännu idag i Hans församling. Varje gång vi samlas till nattvardsbordets gemenskap får vi fira en måltid där Gud själv lovat vara nära. I den gemenskapen, i gemenskapen med Gud och med skaran av de förlåtna som kommer till bordet, där kan vi finna vägar till tro. Pappan och pojken i dagens berättelse kom för att bli välsignade av Gud, likadant får vi göra då vi tillsammans kommer till nattvardsbordet. Gud har visat sig vara nådig och kärleksfull och då vi söker honom vid hans bord får vi också ta emot Hans nåd och kärlek.