Första läsningen
2 Mos. 17:1–6
Hela Israels menighet bröt upp från Sinöknen och drog från lägerplats till lägerplats enligt de befallningar Herren gav. De slog läger i Refidim, men där fanns inget vatten att dricka för folket. Då anklagade de Mose och krävde att han skulle skaffa dem vatten. ”Varför anklagar ni mig?” frågade Mose. ”Varför sätter ni Herren på prov?” Men eftersom de var törstiga knotade de mot Mose och sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten? Vill du att vi själva och våra barn och vår boskap skall dö av törst?” Då ropade Mose till Herren: ”Vad skall jag göra med detta folk? Snart stenar de mig.” Herren sade till honom: ”Gå framför folket med några av de äldste i Israel och ta med dig den stav som du hade då du slog på Nilen. Jag kommer att stå framför dig på klippan vid Horeb, och du skall slå på klippan, och då kommer det vatten ur den, så att folket får dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel.
Andra läsningen
Upp. 22:16–17
”Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna. Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.” Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.
Evangelium
Joh. 4:5–26
Jesus kom till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen.
En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.” Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. Samariskan sade: ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) Jesus svarade henne: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Kvinnan sade: ”Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.”
Jesus sade: ”Gå och hämta din man.” Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.” Kvinnan sade: ”Herre, jag ser att du är en profet. Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.” Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” Kvinnan sade: ”Jag vet att Messias kommer” (alltså den Smorde) ”och när han kommer skall han låta oss veta allt.” Jesus sade till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”
Predikan
Har du någon gång kommit på dig själv med att ha druckit för lite vatten under en dag? Det händer mig ibland att jag missar mig på vätskemängden och så mot kvällen går jag och dricker vatten, väntar en liten stund, märker att jag är törstig igen, dricker mera – och så kan jag hålla på en ganska lång stund. Ibland händer det att jag märker att jag är törstig efter att jag gått och lagt mig och då hjälper det inget annat än att stiga upp. Ofta blir det flera turer mellan köket och sovrummet förrän situationen reder sig.
Den här bilden har levt med mig då jag funderat på dagens texter. De talar alla om människor som törstar. Och här finns några olika typer av törst. Israels folk i öknen, de törstar för att de inte får vatten. Och sedan ger Gud dem vatten. Andra läsningen talar om dem som vill dricka och har tillgång till livets vatten. Evangeliet talar om en kvinna som till först inte förstår vilket vatten som erbjuds henne.
Det är som en slags kategorisering, som kan vara hjälpsam för oss då vi tänker på våra liv. Är vi sådana som törstar? Förstår vi allt vad Gud erbjuder oss? Knotar vi och klagar över vår törst? Eller inser vi att den som vill fritt får dricka av livets vatten?
Vattnet är genom Skriften mycket laddat symboliskt. Vattnet renar, vattnet gör nytt, vattnet flödar och tar över. Vattnet har alltså många olika uppgifter, men nästan alltid talar vattnet om förnyelse. Profeten Hesekiel (Hes 47) talar om vatten som flödar ur templet. Det är ett löfte om frälsning och profetian beskriver det som att vattnet skall bli djupare och djupare, vidare och vidare. Vilken underbar bild av Guds nåd och kärlek! Som universum själv, som ständigt utvidgas, så söker Guds kärlek ständigt nya vidder. Det är detta outtömliga vatten som Jesus talar om i dagens texter. Vatten som, med Hesekiels ord, skall orsaka att träd växer fram som bär färsk frukt och vars blad kan användas för helande. Det är ett vatten som är gott och som inte tar slut.
Och Jesus bjuder in oss, lika som han bjuder in kvinnan vid brunnen, han säger “Kom”. Dricka av det levande vattnet! Jag står framför er, jag ser rakt igenom er, jag vet vad ni behöver – vet ni vad ni behöver? Om ni kommer till mig skall ni få dricka levande vatten!
Hesekiels profetia talar om hur vattnet flyter ut åt alla håll över alla länder. Hur frälsningens bud sprider sig. Hur Guds renande bad erbjuds oss alla. Jesus bekräftar det i dagens evangelium. “… den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. … alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning.” Genom dopet, genom Anden som skall ges åt alla folk, skall man kunna tillbe Gud var man än är. Det är inte längre ett särskilt berg eller ett särskilt tempel det handlar om, utan Gud kommer till sitt folk. Han flödar som vattnet, han når överallt, hans nåd täcker allt, hans kärlek är så stor att vi inte kan komma över den. Gud möter oss. Vi behöver inte komma till honom, för han har kommit till oss. Och vi får dricka av det livgivande vattnet. Var vi än är. Vem vi än är. Vad vi än kämpar med.
Jag har i veckan lärt konfirmanderna att ställa frågan “Vad säger detta om livet med Gud?” åt en text då de läser något i Bibeln. Vi kan göra samma övning med dagens texter. Berättelsen om Israeliternarna i öknen säger oss att Gud hör vår bön, känner våra bekymmer och möter dem. Detta gäller också då Guds svar på våra bekymmer är annorlunda än vi väntar. Ingen av Israeliterna hade väl kommit på att slå på en sten för att få vatten? Uppenbarelsebokens text lär oss att livet med Gud handlar om att höra hur Gud säger “Kom” och sedan upprepa den samma inbjudan åt dem vi vandrar med. Kom, livets vatten är tillgängligt. Och evangelietexten berättar åt oss om hur Jesus ser oss och känner oss. Den berättar om hur tiden är förbi då vi behöver söka Gud på vissa tider eller platser. Gud är nära oss, hans nåd börjar just där vi är.
Den andra frågan som jag lärde konfirmanderna fråga inför en bibeltext är “På vilket sätt är detta ett gott budskap?” I alla tre texter idag återkommer temat med den överflödande nåden, det levande vattnet som strömmar ut från Gud över hela skapelsen. Det är ett gott budskap, för det betyder att en ny start i livet är tillgänglig just nu. Att vi med kung David (Ps 51) får be om ett nytt hjärta och ett stadigt sinne. Att vi med Timoteus får lära oss att leva i gudsfruktan, i sann kärlek till Gud och vår nästa (1 Tim 4). Att vi tillsammans med Paulus får lämna oss själva inför Gud och be om förändring (Rom 12). Det finns ett evangelium, ett gott budskap, för oss alla i dagens texter. Gud älskar och hans nåd flödar ut över alla länder, till alla folk – och budet gäller var och en som vill ta del i det, det gäller var och en som tror.
Då vi nu talar om konfirmanderna kan det ju noteras att vattensymboliken finns också där. Dopet är ett bad i vatten och Ordet som renar oss och frälser oss. Konfirmationen är att svara på Jesu kallelse: “Kom!” Medan man går i skriftskolan får man fördjupa sig i tron och lära sig vad det handlar om att låta sig renas av Gud dagligen, vad det betyder att dricka av det vatten som aldrig tar slut.
Ibland känns det kristna livet som de där nätterna då jag ligger törstig. Om och om igen tvingas jag stiga upp och dricka mera vatten. Men texterna vi läser idag lär oss att det alltid kommer att finnas vatten. Vidare lär de oss att det vatten Gud erbjuder kommer till oss. Vi behöver inte hämta det. Israels folk fick vatten ur klippan. Kvinnan vid brunnen mötte Jesus som är källan till det levande vattnet. Han bjuder oss alla att dricka. Hans nåd flödar ut över hela världen. Vi får tro att Gud möter oss där vi är, med de problem vi bär, med den synd vi har och bjuder livets vatten. Han vill rena oss från det smutsiga och ge oss det som är rent. Han gör det genom dopets bad och genom att vi dagligen ger honom utrymme i våra liv. Vill vi dricka det eviga livets vatten? Det är tillgängligt, det är renande och det är gott. Herren Jesus har erbjudit det åt oss.