Första läsningen
2 Mos. 33:18-23
Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet!” Herren svarade: ”Jag skall låta min höghet och prakt gå förbi dig, och jag skall ropa ut namnet Herren inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.” Han fortsatte: ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” Sedan sade Herren: ”Här bredvid mig finns en plats, ställ dig här på klippan! När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”
Andra läsningen
1 Tim. 6:13-16
Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen – håll ditt uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst, som den salige och ende härskaren skall låta oss uppleva när tiden är inne, han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten, amen.
Evangelium
Luk. 2:22-33 (samma text som i första årgången)
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.
I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse
åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.”
Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom.
Predikan
Not: Detta är en predikan i en familjegudstjänst, så den har en del språkliga förenklingar som jag annars inte skulle använda.
När Symeon fick se Jesusbarnet var det annorlunda än då vi får se Gud idag. Jesus var ju ett helt vanligt litet barn, som blev buren av sina föräldrar till templet. Han var påtaglig och väldigt konkret närvarande.
Då Mose fick se Gud var det också annorlunda än idag, men inte lika annorlunda. Mose fick se en del av Guds härlighet, men han kunde inte se allt, för det skulle antagligen ha varit skrämmande och för mäktigt för en människa att stå ut med. Så Gud, smart som han är, lät Mose se en liten del. Tillräckligt för att Mose skulle få det han behöver för att fortsätta tro, men inte för mycket så att Mose skulle bli rädd. Gud gav Honom bara det han klarade av i den stunden.
Jag tror berättelsen om Moses försök att se Gud förmedlar oss något om hur vi kan se Gud idag.
(Tar fram en ballong.)
Vi säger att Gud är osynlig. Men det betyder inte att han inte finns. Vad finns inne i ballongen? Luft, jo, och luften är osynlig, inte sant? Men vi vet alla att luften finns. Gud är som luften i ballongen. Han finns överallt. Han gör det möjligt för oss att leva och finnas till. Han ger oss liv. Gud finns i oss. Gud behövs, på samma sätt som luften behövs.
Vi vet att luften är full med små små partiklar, som vi andas för att leva. Sen går en del av alla dessa partiklar ut i vår kropp och ger oss det vi behöver för att kunna leva. Så är det också med Gud. I varje cell, varje fiber, i varje minsta del av dig och mig, av hela skapelsen, där finns Gud och ger liv. Lika som luften ger liv åt oss.
Man kunde säga att vi är lite som ballonger. (Tar fram en tom ballong.) Är detta en ballong? Visst är det det. Men känns det inte som att den här ballongen inte riktigt lever upp till allt vad den kunde vara? Gud är osynlig, och han finns överallt. Också den tomma ballongen har luft överallt omkring sig. Men den som är fylld med luft, den verkar på något sätt vara ballong på ett annat sätt än den tomma ballongen. Jag tror det är lika med Gud och människor. Alla människor är människor, värdefulla, skapade av Gud, menade för spännande och kärleksfulla liv i Guds skapelse. Men inte alla tar vara på det som Gud erbjuder. Ibland känner vi oss som tomma ballonger. Ibland får andra oss att känna oss som tomma ballonger.
Men Gud kallar oss att bli som fulla ballonger. Att bli människor som är fyllda av Gud, fyllda av hans kärlek, hans nåd och förlåtelse. Människor som tar djupa andetag av Guds Ande.
När Symeon fick se Jesus så visste han att snart skall Gud blåsa luft i alla tomma ballonger. Symeon visste att Jesus hade kommit för att ta på sig våra synder. Och han blev glad, för han insåg att snart skulle den tomma ballongens tid vara slut. Han blev glad för att han visste att Gud skulle göra något nytt. Gud skulle själv fylla alla ballonger med luft. Symboliskt alltså – Gud skulle ge alla människor en chans att leva fullt ut, att leva i förlåtelse, att leva i Guds kärlek. Och det gjorde Symeon glad.