Första söndagen efter trettondagen, Andra årgången, Om dop i den Helige Ande

 

Jes. 61:1–3

Herren Guds ande fyller mig,
ty Herren har smort mig.
Han har sänt mig
att frambära glädjebud till de betryckta
och ge de förkrossade bot,
att förkunna frihet för de fångna,
befrielse för de fjättrade,
att förkunna ett nådens år från Herren,
en hämndens dag från vår Gud,
att trösta alla som sörjer
och ge de sörjande i Sion
huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorgdräkt,
lovsång i stället för modlöshet.
De skall kallas ”rättfärdighetens träd”,
som Herren planterat för att visa
sin härlighet.

Apg. 8:26–40

En ängel från Herren sade till Filippos: ”Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde.” Han gick genast. Då kom där en etiopier som var mäktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret för hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem för att tillbe Gud och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. Anden sade till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig intill den.” Filippos skyndade fram, och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja frågade han: ”Förstår du vad du läser?” – ”Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?” svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och sätta sig bredvid honom. Skriftstället som han läste var detta:

Liksom ett får som leds till slakt,
liksom ett lamm som är tyst inför den
som klipper det
öppnade han inte sin mun.
Genom förödmjukelsen blev hans
dom upphävd.
Vem kan räkna hans efterkommande,
när hans liv nu upphöjs från jorden?

Hovmannen frågade Filippos: ”Säg mig, vem talar profeten om – sig själv eller någon annan?” Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: ”Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?” Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje. Men Filippos, visade det sig, hade kommit till Ashdod, och sedan gick han från stad till stad och förkunnade budskapet tills han kom till Caesarea.

Joh. 1:29–34

Nästa dag såg Johannes Jesus komma, och han sade: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.” Och Johannes vittnade och sade: ”Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.”

Predikan

Johannes ger ett uttalande om Jesus som är värt att stanna upp inför: “Guds lamm som tar bort världens synd”. Här rör vi oss så klart in på ett sådant språkbruk som kräver antingen en del kyrkvana eller en del teologisk kunskap för att vara användbart för oss. Det är ett par saker som är avgörande kunskap för oss, ifall vi vill ta emot det goda budskap som Johannes förmedlar genom sina ord.

För det första: lammet är ett offerdjur i den judiska traditionen vilken både Johannes och Jesus representerar. Ett lamm användes för att rituellt offra något för sina synder. Det finns mycket symbolik i det, men det kan konstateras att det var ett sätt att visa sin tro och sin ånger. Genom att offra visade man att nåd och rätt var viktigare än ens materiella egendom eller ens stolthet. Jesus är alltså, i en bemärkelse, ett offerlamm som visar på nåden och vikten av tro.

För det andra: Jesus bär världens synd. I julens budskap får vi höra hur Gud blir människa och universums skapare tar sin boning i en kropp. I dagens text får vi höra att den kroppen får bära världens synd, hela världens synd, inte bara någras. Så får vem än som vill ta emot det, tro det, leva av den nåden, att våra synder inte längre tynger oss.

Guds lamm som tar bort världens synd lyfter ifrån oss syndens börda, den skam vi bär på och den skuld vi känner.

Men det verkligt intressanta är Johannes vittnesbörd om Jesus. Johannes säger tidigare att han inte ens är värd att knyta upp sandalremmarna på Jesus. Varför? Jo för att Jesus är den som fanns före honom. Johannes anar alltså det som Jesus senare skall undervisa sina lärjungar om, att den som sett honom har sett Fadern. Den kosmiska Kristus, frälsaren som fötts till en kropp, är evig, Gud av Gud, men också fullständigt människa. Och när han låter döpa sig så sänker sig den Helige Ande ner över honom som en duva. Så har vi hela Treenigheten samlad, direkt från början av Jesu gärning. Duvan är också ett tillåtet offerdjur i den judiska traditionen och symboliken är slående: ett rent, heligt djur, som rör sig fritt mellan himmel och jord.

Johannes döper med vatten, men Jesus döper med Helig Ande. Med samma Ande som stannar över honom. Johannes dop är i vatten, det är en symbolisk handling med begränsad kraft. Men Jesu dop är i Helig Ande, det är ett dop som verkligen renar oss och förnyar oss.

Det är som att Johannes försöker föra fram hur mycket bättre Jesus är än han själv, något som också återkommer i Hebreerbrevet. Jesus är den evige, det finns ingen före honom. Åt Jesus har getts all makt, det finns ingen som har makt över honom. Johannes är människa. Han döper i vatten. Jesus döper i Helig Ande.

Det är ju Jesus som alla profeter talat om. Och de har sagt att Guds Ande skall vila över Honom. Att han skall komma med fred. Att han skall komma med goda nyheter. Johannes vittnesbörd om Anden som sänker sig över Jesus är viktigt just därför att det är en uppfyllelse av profeternas löften. Men det är också ett Guds löfte till Johannes som går i uppfyllelse, Johannes skriver att Gud har låtit honom veta att när Anden sänker sig över någon, då har den kommit som profeterna talat om. Och Johannes själv skriver att han har sett det och därför vittnar om att Jesus är Guds utvalde.

Till näst kan vi då rikta uppmärksamheten mot konsekvenserna av detta i vår vardag. Vad innebär detta dop i Helig Ande och vad skall vi göra av det?

Det innebär att den Helige Ande och Jesus hör ihop. Man kan inte ha den ena utan den andra. Anden stannar vid Jesus. Allt som Jesus gör sker i Anden och allt som Anden gör pekar på Jesus. Anden flödar inte runt i skapelsen som en löskopplad del av en vag gudom, utan är intimt bunden till personen Jesus och tro på honom. Det betyder att den som säger sig ha Anden men inte vill följa Jesus med stor sannolikhet är förvirrad.

Vidare, så blir man döpt i Anden genom Jesu gärning. Ett dop i Jesu namn är ett dop i Helig Ande. Bilden som förmedlas i dopet är att man blir helt nedsänkt, ja rentav dränkt i Guds närvaro. Dopet i Helig Ande öppnar för oss vägen till djupgående och meningsfulla förändringar till det bättre i våra liv.

Vidare, handlar dopet i Helig Ande om något som man återkommer till dagligen. Luther skriver att det är den kristnas plikt att dagligen iklä sig sitt dop. Det innebär en pågående omvändelse, ett pågående utflöde av Guds kärlek, nåd, frid och kraft i våra liv. Ibland tar sig detta utflöde uttryck i kraftgärningar eller andra ovanliga uttryck, ibland sker det i stillhet i hjärtat. Det handlar om ett utflöde, en överflödande nåd, som påverkar oss på hundratals olika sätt – inte bara genom vissa speciella gåvor som för tillfället råkar stå högt i kurs bland de kristna på orten.

Man kan tala om dopet i Helig Ande på andra sätt än jag valt nu, men ett är klart: vi alla behöver det. Om du aldrig har känt att du är pånyttfödd och räddad från synden, så kan du behöva få uppleva hur Guds oändliga kärlek och kraft flödar genom dig. Gud har älskat dig och kallat dig vid namn. Han är fridsfursten som vunnit seger för vår skull. Likaså om du länge sedan känt att du har visshet i din frälsning, men känner att du är i en period av torka eller motgång, så kan ett fördjupande i relationen till Guds väckande, frigörande, Helige Ande, ge ny inspiration till tro och liv.

Jag menar alltså att allt som Gud verkar i oss genom Kristus faller inom ramarna för dop i den Helige Ande. Dopet i vatten gör vi en gång, som ett sakrament, för att Gud skall friköpa oss från synden, så att vi får del i frälsningen. Men dopet i den Helige Ande är vad vi behöver för att dagligen leva ut vår tro, för att iklä oss vårt ursprungliga dop, för att dagligen vända oss från det som bryter ner till det som bygger upp.

Jesus är målet och grunden för allt det som Anden verkar i oss. Han är lammet som bär våra synder, så att vi kan få del i Anden. Han är den som Anden pekar på och som är ledstjärnan för våra liv. Fadern sänder Jesus för att bära vår synd och ge oss den Helige Ande, så att vi kan nå friden hos honom.