Påskdagen – Kronoby kyrka

Första läsningen
Hes. 37:1-14

Herrens hand rörde vid mig, och med sin ande förde han mig bort och satte ner mig i dalen. Den var full av benknotor. Han ledde mig runt, och jag såg dem ligga överallt i dalen, helt förtorkade. Han frågade mig: ”Människa, kan dessa ben få liv igen?” Jag svarade: ”Herre, min Gud, det vet bara du.” Han sade: ”Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren.”
Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande – det var ben som sattes till ben och fogades samman. Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem.
Han sade till mig: ”Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!”
Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här.
Han sade till mig: ”Människa! Dessa ben är Israels folk. De säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, vi är förlorade. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren.”

Andra läsningen
1 Kor. 15:12-22

Om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår. Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.
Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.

Evangelium
Joh. 20:1-10

Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Lärjungarna gick sedan hem igen.

Predikan

Denna dag började för Jesu lärjungar med förvirring och förundran. De hade säkert gett upp hoppet på allt vad Jesus hade betytt för dem. Jag vet inte om det är möjligt för en människa att på förhand förstå vad som skulle hända i denna mans liv. Vi hörde ju också i evangeliet att de inte hade förstått att han måste uppstå.

Men denna dag ger Gud dem också ett avgörande tecken på vad han har för planer. Genom hela stilla veckans läsningar, genom hela Jesu liv egentligen, ser vi i efterhand hur vi närmar oss denna stund.

Johannes börjar sitt evangelium med att säga att Ordet blev kött. Ordet, som var hos Gud, blev liksom vi. Och hans liv blev ett liknande liv som många lever i vår värld idag. Han flydde från sitt land för att kunna behålla sitt liv. Han växte upp och blev visare. Han frestades (dock utan att falla) att välja rikedom, makt och ära istället för det goda. Han blev verkligen vår broder, lik oss.
Han samlade kring sig vänner, lärjungar, efterföljare. Människor som trodde på den vision han målade upp eller kanske människor som hoppades att han skulle vara något annat än han var.
Han förkunnade Guds rike. Ett rike där Gud är kung och mörkrets makter besegrade. Han levde ut det riket genom att umgås med syndare, genom att bryta mot reglerna, genom att förlåta och hela. Han hade medlidande för folket, till skillnad från många andra ledare och herrar i hans samtid.

Under stilla veckan möter vi flera av dessa herrar. Översteprästerna, som använde våld och lögn för att få sin sak igenom. Herodes, som inte drog sig för att mörda och manipulera. Pilatus, som var känd för att vara hård med judarna, som han var satt att övervaka som en del av Romarrikets förvaltning. Barabbas, som var en känd fånge – antagligen för att han hade många efterföljare.
Genom allt detta skapar Jesus ändå något nytt, något som kommer att forma om mänsklighetens historia. Han förkunnar ett rike där den svage är stark och där de som är folkets ledare är deras tjänare. Han instiftar nya måltidsgemenskaper, både vanliga måltider med människor som annars inte hade räknats, och den måltid som vi minns i vårt nattvardsfirande. Han visar på en lidandets väg, om det är det goda, som leder till korset och till uppståndelsen.

Och idag – vid uppståndelsens dag – är det som att Gud sticker hål på döden själv. Kristus stiger upp ur graven och går ut genom samma port som han kom in i den. Men andligen är det mycket närmare sanningen att säga att han går ut igen på andra sidan döden. Alla frestelser och motgångar han lidit, allt som han förkunnat och förevisat under sitt liv, har ett budskap om att vara på väg framåt. Likaså är påskens budskap inte om att gå tillbaka till det liv man en gång haft, utan om att Kristus har mött och besegrat döden, och gått vidare till ett nytt liv. Ett liv som såg annorlunda ut än vad någon hade väntat sig. Därför ska också vi, i ljuset av dagens budskap, leva ett nytt liv.

Jag tänker inte idag spekulera i vad lärjungarna eventuellt kan ha förväntat sig. Men några ord om de tidigare nämnda ledarna för folket kanske kan hjälpa oss navigera betydelsen av uppståndelsens händelser.

Översteprästerna var ju rädda att förlora sitt inflytande över folket. För varje gång som Jesus förlät synder eller botade en sjuk blev deras inflytande lite mindre. Vi vet ju att de blev arkitekter för hela korsfästelsen.

Sen har vi Pilatus, som representerar romarna. Inom romarriket var ju tillbedjan av de egna gudarna en del av sättet man kontrollerade folket. Idag tänker ju en del att religion går att skilja från politik. Men inte så här. Därför säger judarna åt Pilatus att Jesus är messias och kung. Han alltså är den som ska befria folket från Roms förtryck och den som egentligen borde ha makten istället för kejsaren. Jag tror egentligen att om Jesus hade varit en sådan messias som översteprästerna nu anklagade honom för att vara, så skulle de inte ha gjort sig av med honom. De flesta, tror jag, förväntade sig en sådan messias. En som med våld och makt skulle befria judarna. Pilatus skriver plakatet med Jesu brott – där står ”Judarnas Konung” – men han tror inte att Jesus skulle vara skyldig till att försöka vara det. Inte i den bemärkelse som man förväntade sig. Det är som att plakatet nästan är ett slags ställningstagande, i brist på annat, ”detta är vad jag kommer att göra med vem än som försöker göra sig själv till kung på mitt område”.

Vi möter Herodes, som ville se Jesus utföra tecken och under. Men Jesus valde att inte underhålla honom med sådant. Istället kom översteprästerna och de skriftlärda med och anklagade Jesus, så att också Herodes och hans följe fylldes med förakt för Jesus. Det står att de hånade honom bland annat genom att klä honom i en praktfull mantel.
I nästa etapp på vandringen möter vi Barabbas. Det ter sig för mig att Barabbas är just en sådan som folket hade hoppats att Jesus skulle vara. Hans namn betyder ”faderns son” och det sägas om honom att han varit en slags central gestalt i någon slags revolution – både Markus och Lukas noterar att han mördat för sin saks skull. Det är som om Barabbas får representera alla våra falska förhoppningar: att våld ska leda till fred, att ledarskap ska utövas genom rädsla, att makten tillhör den som roffar den åt sig.

Inget av detta låter Jesus sig luras av. Istället håller han sig på livets väg, den väg som också leder till verklig seger. Han faller inte för frestelserna, utan ser istället genom dem. Han vet att han skulle kunna be Fadern om legioner av änglar för att slippa undan sitt lidande, men han gör det inte. Han väljer inte våldets väg. Han vet att han skulle kunna befalla människor att tjäna honom, men han gör det inte. Han väljer istället att själv tjäna. Han skulle kunna välja att kräva ut sin makt, men istället ger han andra makt över honom. Inför detta har döden inga vapen, mörkrets välde faller inför hans kärlek och helighet.

Mörkret kan bara besegras med ljus.

Så är också påskmorgonens budskap ett ljusets och kärlekens budskap för världen. Världen är inte som den har varit. Dödens mörker som ända sedan Adams tid har legat som en slöja över skapelsen har ett hål i sig. Kristus uppstod och bortom mörkret ser vi nu hur Guds härlighet och ljus strålar. Och vi kallas att gå mot det ljuset. Att själva bli sådana människor som inte luras av det onda, utan istället väljer det goda.

Kanske är det ett förvirrande skeende också för oss. Det ligger så djupt i oss att löna ont med ont. Det är så lätt att tänka att det inte gör någon skillnad. Men om det är något vi kan lära idag, för våra egna liv, så är det just att det gör en skillnad. Genom att varje dag lämna oss själva i den nya skapelsens tjänst, som Jesus bjuder oss till, får också vi vara med och motverka vår tids motsvarigheter till de makter som hade del i Jesu korsfästelse.

Kristi kyrka, alla vi som genom dopet och tron har blivit del i Kristi död och uppståndelse, lever idag det liv som Jesus förkunnade och förevisade. Också i oss får Ordet bli kött. Också idag gör sig Kristus känd genom mänskliga kroppar. Så låt oss i dessa prövande tider inte överge det som tron kallar oss till. Låt oss inte glömma att leva i kärlek till varandra. Kristus har övervunnit döden, låt oss ta del i hans liv och be, för vår egen och för världens skull, att Ordet ska bli kött också i oss.

Världen är inte som den varit, dödens makt är bruten. Kristus, vår broder, har uppstått som den förste av många! Låt oss följa honom. Amen.