Första läsningen
Mal. 3:1-2
Se, jag sänder min budbärare, han skall bana väg för mig. Plötsligt skall han komma till sitt tempel, den härskare som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer, säger Herren Sebaot.
Men vem kan uthärda dagen då han kommer? Vem kan bestå när han visar sig? Han är som smältarens eld, som tvättarnas lut.
Andra läsningen
1 Joh. 1:5-7
Detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.
Evangelium
Luk. 2:22-33 (samma text som i första årgången)
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.
I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse
åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.”
Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom.
Predikan
När man är liten och just har fått sin första ficklampa, då är det inte ovanligt att man går för att söka mörker. Nu när jag också håller på att bli gammal så märker jag att en del av den iver som finns för sådana saker lite har mattats ut.
Symeon blir glad och tackar Gud för att han får se Guds ljus komma till världen i Jesusbarnet. Och, det står att det ljuset är en uppenbarelse för hedningarna och en härlighet för Israel. Det är ett sätt att säga att bra saker är på kommande. Där som det förr var mörkt, har någon nu tänt ett ljus. Det är en bild som beskriver hur världen förändras då Jesus kommer till den.
Likadant får vi idag vara glada över att ljuset från Jesus fortsätter skina. Men samtidigt verkar det som att det inte alltid är så enkelt för oss. För också idag lever människor i olika grupper, lika som hedningarna och Israel för länge sedan. För vissa går det bra, de behöver inte fundera på varifrån de får mat eller arbete. För andra går det inte lika bra.
När det går bra för en blir det lätt som om alla ens egna lampor skulle vara på. Om någon kommer med en ficklampa så gör det inte så stor skillnad. Man har ju allt ljus man behöver från tidigare. Men skillnaden på alla lampor som är på i taket och en ficklampa är ju just att man kan ta en ficklampa dit som ljus behövs!
Man kan gå med ficklampan till mörka platser. Man kan gå med ljus, med budskapet om att Gud älskar alla människor, till sådana platser där människor har det svårt, där de inte har mat, där de inte har pengar eller vänner. Och man kan hjälpa, rent konkret, ge mat och pengar om man har det, vara en vän för någon som inte har en vän från förr.
När man har en ficklampa kan man söka efter mörker. Man kan göra det med samma iver som när man som liten fick sin första lampa. Och hur är det med oss äldre? Vi som kanske inte är sådär jätteivriga längre då någon ger oss en ficklampa… Är vår första reaktion då någon sätter ficklampan i handen på oss att söka efter mörker? När vi har fått ta emot Guds eget ljus i Jesus, är vi då ivriga att få låta det ljuset lysa i mörkret?
Jesus lärde oss många saker när han levde på jorden. En av dem var att vi själva får vara världens ljus, på ett liknande sätt som han var ljus. Han menade med det att vi också får vara med och göra världen till en bättre plats, vi får tro på Gud och lära oss av honom, genom varandra och genom Bibeln. Vi får leva så att andras liv blir bättre. Eller som vi lär oss i dubbla kärleksbudet: “Vi får älska Gud över allt och vår nästa som oss själva.” Då vi inser att vi har en ficklampa så får vi med iver söka oss ut i mörkret och göra mörka platser lite ljusare.