Första läsningen
Jer. 23:1-4
Ve de herdar som låter fåren i min hjord gå vilse och skingras, säger Herren. Därför säger Herren, Israels Gud, om de herdar som vallar mitt folk: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem. Ni har inte tagit hand om dem, men nu skall jag ta hand om er och straffa era onda gärningar, säger Herren. Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag fördrivit dem och föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där skall de bli fruktsamma och föröka sig. Och jag skall ge dem nya herdar, som skall valla dem så att de inte längre behöver vara ängsliga eller rädda, och ingen av dem skall komma bort, säger Herren.
Andra läsningen
1 Petr. 5:1-4
Till era äldste riktar jag nu denna maning, jag som själv är en av de äldste och kan vittna om Kristi lidanden, jag som också skall få dela den härlighet som kommer att uppenbaras: Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. Då skall ni, när den högste herden träder fram, krönas med ärekransen som aldrig vissnar.
Evangelium
Joh. 21:15-19
När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.” Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.” Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.” (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!”
Predikan
“Som den högste herden sänder [Jesus] ut sina lärjungar att vaka över Guds hjord”, säger handboken.
Vad är väl en större heder än att få vara sänd av Gud att vara en herde: att få tillsammans med Honom värna om flockens välbefinnande, att få söka upp dem som lider och förkunna goda nyheter, att få leva i en skara som tillsammans lyssnar till den Gode Herdens röst. Ja, finns det någon större glädje i detta liv, än att få leva ut den sändningen? I denna tid då så många kämpar med känslor av meningslöshet eller förvirring. Vad ska världen bli? Hur ska vi klara oss? Vad kommer att hända i framtiden?
Det är mitt i detta kaos som vi möter Simon Petrus. Det är tiderna efter Jesu uppståndelse och som gruppens ledare har han tagit med sig de andra lärjungarna till sina tidigare yrken: Petrus har gått och fiskat tillsammans med sina vänner. Dagens evangelium utspelar sig direkt efter att Jesus hjälpt dem fiska, då han sagt att de ska kasta ut nätet på högra sidan istället för den vänstra. När de sedan snabbt söker sig i land för att möta Jesus har han redan förberett en glöd där det finns fisk och bröd. Till och med efter sin uppståndelse i härlighet fortsätter Jesus att tjäna lärjungarna. Han fortsätter göra gott!
Evanglietexten tar vid direkt efter måltiden. “Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Och dialogen fortsätter, tre gånger frågar Jesus, tre gånger svarar Petrus, tre gånger uppmanar Jesus Petrus att vara en herde för Jesu hjord.
Stor del av Nya testamentet handlar om vad det betyder att Jesus uppstått. Ofta är svaret liknande till dagens texter. Lika som Jesus blev sänd till Israels folk, blir Jesu lärjungar sända till hela världen. Petrus levde i tiderna efter uppståndelsen och det var en tid av förvirring för dem. Något oväntat hade hänt och de hade säkerligen svårt att orientera sig. Lika skulle vår sändning att vaka över hjorden, en sändning som gäller alla kristna, vara helt omöjlig utan Andens ledning. Ett sätt att förstå vad detta innebär att tala om det i termer av tempel.
Då Jesus dog brast förlåten i templet. Det öppnade vägen till det allra heligaste, tog bort skiljemuren mellan Gud och människa. Gud som först tog sin boning i ett tält, sedan i templet var plötsligt inte längre bunden av dessa byggnader. Vad betyder det? I pingstens skeenden får vi vårt svar. Guds Ande tar sin boning i lärjungarna. Plötsligt är varje kristen ett litet tempel som den Helige Ande bor i. Plötsligt är varje kristen en plats där människor får möta Gud.
Om vi då går tillbaka till herdebilden, så ser vi att Jesus uppmaning till Petrus i dagens text är en logisk konsekvens av Guds plan. Jesus har gjort tempelkulten onödig, han har brutit skiljemuren, därför, Petrus, är det nu möjligt för dig att vara en herde för Guds hjord. Vart du än går i Jesu namn så är Herren med dig. Guds Ande bor i ditt hjärta.
Men dagens text är ju inte så enkel. Jesu tre frågor och uppmaningar är en smärtsam påminnelse för Petrus. Det påminner om de tre gångerna Petrus svek Jesus under kvällen före korsfästelsen. Vidare så är inte Petrus modig nog att använda samma språk som Jesus. Först kommer frågan: “Petrus, älskar du mig mer än de andra?” med svaret “du vet att jag har dig kär”. Sedan är det som att Jesus skulle sänka ribban, “mer än de andra” faller bort: “Petrus, älskar du mig?” – men igen svarar Petrus med det mildare: “du vet att jag har dig kär.” Den tredje gången kommer Jesus till Petrus nivå: “Petrus, har du mig kär?” Det är samma ordval som Petrus använt genom berättelsen såhär långt och nu svarar Petrus: “Herre du vet allt”. Det är som en markering: “Ja, Jesus, du vet att jag vill älska dig, men min tro räcker inte till mera än att säga att ‘jag har dig kär'”. Och ändå ges han sändningen: “För mina får på bete”.
Det är här vi hittar bryggan till vår vardag. Visst är det många gånger svårt att tro. Visst är det svårt att älska Gud över allt, som vi har lärt oss att man borde. Visst är det en utmaning att leva i den kraft som vi vet att vi har då Anden tagit sin boning i oss. Men Jesus ser inte till våra prestationer. Han ser till vårt hjärta, till vår längtan. Gud ser till hjärtat. Därför, fastän vi misslyckas i vår bekännelse, fastän vi inte vågar älska, fastän vi ofta lämnar kvar på nivån av att ha Jesus kär, så sänder Han oss ändå. Gå! Var herdar! Led, stöd, hjälp! Jag går med er!
Mitt i världens kaos och förvirring räcker en gnutta tro, räcker en strimma ljus för att bryta mörkrets makt. Jesus går först, han är den gode herden. Och vi får gå efter. Jesus kallar oss till sig och samtidigt sänder han oss att utföra Hans verk i världen. Vi får vara förebilder, som den andra läsningen talade om, vi får visa vad tro handlar om, vi får lita på att där vi söker Guds vilja för våra egna liv så kommer det också att flöda över – in i andras. Nu är det kanske lätt att tänka att detta är ett bud som gäller enbart oss med tjänster och ämbeten – och på något plan kanske det gäller särskilt oss – men i grund och botten gäller det alla Jesu lärjungar. Var och en av oss har den Helige Ande, var och en av oss har det lilla måttet av tro. Och för var och en som hört Guds kallelse så svarar Jesus också med en sändning. Var därför frimodiga i att tjäna och upplysa varandra om evangelium. Var än en kristen går fram går också den Gode Herden.