Jer. 1:4-10
Herrens ord kom till mig: Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken. Men jag svarade: ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!” Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig, säger Herren. Och Herren sträckte ut handen, rörde vid min mun och sade: Jag lägger mina ord i din mun. I dag ger jag dig makt över folk och riken. Du skall rycka upp och vräka omkull, förstöra och bryta ner, bygga upp och plantera.
2 Tim. 4:1-5
Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning. Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst.
Matt. 22:1-14
Än en gång talade Jesus till dem i liknelser: ”Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son. Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. Då skickade han ut andra tjänare och lät dem säga till de inbjudna: ’Jag har ordnat för måltiden, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet.’ Men de brydde sig inte om det. En gick bort till sina åkrar och en till sina affärer. De andra tog fast tjänarna, skymfade dem och slog ihjäl dem. Då greps kungen av vrede, skickade ut sina soldater och lät döda mördarna och bränna ner deras stad. Sedan sade han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet.’ Och då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
När kungen kom in för att se sina gäster upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara. Då sade kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’ Många är bjudna, men få är utvalda.”
Predikan
Dagens texter kallar varje kristen till att rannsaka sig själv, till en reflektion över vad vi gjort av den gåva vi fått av Gud. Dagens texter, särskilt den liknelsen som Jesus ger och den andra läsningen, riktar sig först och främst till dem som anser sig vara kristna i – alla fall till den del som de ger oss instruktioner om hur vi ska leva.
Låt oss ta en noggrannare titt på saken: I Jeremia läser vi om hur Gud kallar profeten och vill sända honom på ett uppdrag. Hans spontana reaktion är att han inte är värdig, han är för ung. Gud svarar genom att rädda honom, instruera honom och ge honom det han behöver för uppgiften.
I andra läsningen ger Paulus instruktioner åt Timoteus. Han tar till stora ord då han åberopar hela det kristna hoppet: Gud, frälsaren, domen, frälsarens återkomst och hela det himmelska riket. Allt detta för att han ska orka förkunna tålmodigt och i enlighet med sanningen, i tid och otid.
Evangeliet ger oss en bild av det rike som Paulus åberopar och som Jeremia får se en försmak av. Det är en måltid, men inte bara en vanlig måltid, utan en festmåltid. Och tydligen kan man bli utslängd, fastän inträdet är fritt för alla. Och just därför är den förmaning som Timoteus tar emot så viktig.
Vi behöver förstå vilken slags fest det är vi tagit del av i frälsningen. Nu som då finns det människor som inte vill lyssna, utan som vänder sig till legenderna. Som inte vill möta sanningen, utan bara vill höra ord som får dem att känna sig bättre i stunden. Guds evangelium för oss till något mera än en kortvarig tröst för stunden, den upplyser oss om frälsningen och vägen till Fadern, om ett nytt liv. Evangeliet, rätt förstått, är en källa till liv och salighet, helighet och himmelsk glädje. Guds rike är öppet för alla.
Mannen som bjöd in till fest valde att bjuda en ganska brokig och oväntad skara, då inte det festfolk som han bjudit ville komma. Gud har i tiderna utvalt ett folk, varav många inte ville ta emot frälsningen då Jesus kom till dem. Visst är det lika idag, många förstår inte vilken skatt vi har i Ordet. Men samtidigt tror jag vi som är i kyrkan får rannsaka oss själva, lika som Paulus uppmanar Timoteus.
Festen har en klädkod. Fastän många blev inbjudna ganska överraskande är det tydligt att de skulle ta inbjudan på allvar, att komma till festen utan bröllopskläder var inte godtagbart Just före den andra läsningens uppmaning till oss idag skriver Paulus att: “Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” Det är detta som han uppmanar Timoteus att undervisa och tala om, ständigt predika om, han säger: “Håll huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst.”
Vad innebär klädkoden som liknelsen talar om? Det är tydligt att den inte innebär en konkret klädkod för bröllop, nej, den talar om något djupare, det är ju trots allt en liknelse. Guds rike är som en fest dit alla får komma men som kräver att du tar festen på allvar. Vi kommer till festen genom Guds nåd, men då vi väl är där så förväntas något av oss, nämligen att vi håller fast vid Ordet, att vi står fasta i tron, att vi tar emot det som Paulus säger om Skriften: att den är utandad av Gud, nyttig till undervisning, bestraffning, upprättelse och fostran i rättfärdighet. Tar vi inbjudan på allvar märker vi kanske att vi vill leva värdigt den kallelse vi fått.
Vår första reaktion är kanske samma som Jeremias: Nej, det är något fel på mig, jag skall nog inte ta emot inbjudan. Men inbjudan är given – vill vi stiga in i det liv som erbjuds? Hos Paulus finns en syn på frälsning som har två tydliga aspekter: Å ena sidan frälser Kristus från synd och död. Och å andra sidan frälser Kristus till ett nytt liv där Anden tar sin boning i våra hjärtan. Vi kan inte ha det ena utan det andra. Om vår tro innebär att vi kommer till festen och sedan inte vill klä oss i festkläder så kommer vi att bli utslängda.
Det är hårda ord, men det går inte att ignorera, tydligen handlar tron om något mera än att bara komma in till festen, den handlar också om att vara närvarande!
Men nu ska vi igen ta ett steg bakåt, vad är det som talas om här? Att ta på sig festkläder! Att klä upp sig, se bra ut, förbereda sig för en tid av gemenskap och glädje! Jag inser att vi är i Österbotten och att för vissa män, särskilt, är den svarta kostymen ett otyg som man bara känner sig obekväm i, men kanske vi kan sträcka på vår fantasi och föreställa oss en festklädsel som vi längtar efter att få ta på oss? Detta är inte en fest som vi går till för att vi måste och sitter av för att det krävs av oss, utan en himmelsk bröllopsmåltid, fylld med glädje och gemenskap! Det är så vi får förhålla oss till det krav som liknelsen ställer: Du har nu stigit in i frälsningen, det är en himmelsk bröllopsfest, du har nu rätt och orsak att iklä dig sådana kläder som tar fram det bästa av dig, som får dig att stråla av skönhet och godhet, som tar fram allt det som Gud drömde om dig, då han formade dig i din moders liv.
Det är Guds vapenrustning, det är Andens frukt. Börjar det inte kännas livgivande redan? Bröllopsklädseln är en symbol för allt det goda som Gud vill ge oss efter att vi mött vår egen synd och brustenhet och bekänt den inför Honom. Och om vi då inte tar på oss bröllopsklädseln är det som om vi skulle säga att festen inte är så bra som vi förväntade oss. Det är inte konstigt om det gör att vi blir utslängda, ja, någon kanske gick självmant. Men den fest Gud ställt till är värd att iklä sig bröllopskläder för.
Jag tror vi ofta tolkar festkläderna fel i vår vardag. Vi har inte rätten att kräva festkläder av dem som inte tagit emot inbjudan till bröllopet. Det vore ju absurt. Men vi kan se till oss själva: Har jag tagit på mig den festdräkt som Gud kallar mig att klä mig i? Har jag tagit emot Ordet – till upprättelse och uppfostran i rättfärdighet? Lever jag ett liv som allt mera tar sig uttryck som den himmelska bröllopsfesten? Lever jag ett liv som skapar frid? Strävar jag till att vara nådig mot mig själv om mina närmaste? Vill jag leva i kärlek, eller väljer jag hellre ilska eller förakt?
Avslutningsvis vill jag understryka att kallelsen till riket i denna liknelse är en kallelse till en fest. Gud är fylld med glädje, han är fullkomlig kärlek och han kallar oss till en evig fest hos Honom. Ps 16 avslutas med orden: “Du lär mig livets väg. Inför ditt ansikte mättas jag av glädje, av ljuvlighet på din högra sida för evigt”. Gud ska lära oss livet väg. Han ska låta oss stiga in i en himmelsk fest och vi ska vara klädda i festkläder. Då vi söker honom i detta ska vi mättas av glädje och ljuvlighet vid hans högra sida.