Första läsningen
3 årgången
2 Mos. 16:11-19, 31, 35
Herren talade till Mose: ”Jag har hört israeliternas knot. Säg till dem: Mellan skymning och mörker skall ni få kött att äta, och i morgon bitti skall ni få så mycket bröd ni behöver. Då skall ni inse att jag är Herren, er Gud.”
Den kvällen kom det vaktlar i sådan mängd att de täckte hela lägret, och på morgonen låg det dagg runt omkring lägret. När daggen hade torkat låg det ute i öknen något tunt och frasigt, tunt som rimfrost på marken. Och när israeliterna såg det frågade de varandra: ”Vad är det här?” eftersom de inte visste vad det var. Mose sade till dem: ”Det är den mat som Herren ger er att äta. Och Herren har gett denna befallning: Samla så mycket av det som var och en behöver, ett omermått per person för samtliga. Varje husfar skall hämta till dem han har i sitt tält.” Israeliterna gjorde så, och några samlade mer, andra mindre. När de sedan mätte upp hade de som samlat mer inte fått för mycket och de som samlat mindre inte för litet, alla hade fått vad de behövde. Mose sade till dem: ”Ingen får lämna kvar något av detta till i morgon.”
Israeliterna kallade brödet för manna. Det liknade korianderfrö; det var vitt och smakade som honungskaka. Israeliterna åt manna i fyrtio år tills de kom till bebott land; de åt manna tills de nådde gränsen till Kanaan.
Andra läsningen
3 årgången
1 Tim. 6:17-19
Säg åt dem som är rika i denna världen att inte vara högmodiga och inte bygga sitt hopp på något så osäkert som rikedom, utan på Gud, som rikligt skänker oss allt vi behöver. Säg åt dem att göra gott, att skaffa sig en rikedom av goda gärningar, att vara frikostiga och dela med sig. Så kan de samla en skatt som är en god grund för den kommande tiden och vinna det verkliga livet.
Evangelium
3 årgången
Matt. 6:19–24
Jesus sade:
”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.
Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Predikan
Jag har en känsla av att den mittersta delen av denna söndags evangelium, den om ögat, är mindre predikad kring än delarna före och efter. Så det är väl läge att jämna ut balansen lite.
Då jag var ungdom var detta en av de mera frustrerande passagerna för mig, eftersom jag tyckte att det visade att Jesus inte förstår hur ögat fungerar. Jag fick det förklarat åt mig så, att människorna på Jesu tid tänkte att ögat liksom sände ut en signal som sedan kom tillbaka – lite som ett ekolod. Jag tänkte att Jesus borde ha vetat bättre om han nu var Gud.
Något slutgiltigt svar på detta naturvetenskapliga problem har jag ännu inte fått. Men jag har lärt mig av erfarenhet att Gud möter mig där jag är, inte där jag borde vara. Det vill säga att det verkar som att Gud kan tillåta sig själv att använda en bild som inte håller sett ur ett naturvetenskapligt perspektiv, om han vill lära oss något som hör till en annan domän.
Jag tror också att det finns typer av sanning, varav riktigt konkreta sanningar, som hur mycket något väger eller hur ett öga fungerar, är en relativt enkel typ av sanning. Medan sådana erfarenheter som kyrkans mystiker talar om kan vara svåra att beskriva, en annan slags sanning, om än så sann. Det typiska exemplet på detta är ju att tala om en relation till en äkta hälft eller god vän. Vi kan inte mäta eller väga den, men vi tror att den är sann, verklig.
Min poäng är nu inte att rangordna dessa på något vis, utan främst att konstatera att då det kommer till uppgiften att beskriva sanningar så är det relativt enkelt att få fakta rätt. Det är avgörande om man t.ex. vill bygga en bro. Däremot kan det vara svårt att beskriva det andliga rätt, vilket är vad Jesus gör i den här passagen om ögat. Så länge Jesus inte tänker göra en ögonoperation på någon utgående från denna uppfattning kan vi acceptera sättet han talar om ögat, eftersom vi vet att han vill göra en poäng om hur det är ställt med vårt inre.
Den här långa inledningen om olika slags sanningar, vi kan kalla dem konkreta och andliga sanningar för att förenkla, hjälper oss också då vi tar oss an dagens tema.
I den första läsningen har vi mannat, som är Guds konkreta gåva till sitt folk. Mannat fick de för att de skulle klara sig i öknen, för att de knotade och ville tillbaka till Egypten där de hade mat. Och varför var folket i öknen till att börja med? Jo för att de inte trodde på Guds löfte första gången de kom fram till det land som Herren hade lovat dem. Det fanns alltså ett andligt problem, att de inte litade på Guds löfte. Det orsakade en konkret omständighet, öknen, där Gud ändå tog hand om dem genom mannat, men mannat löste inte det andliga problemet. Folket ville ändå tillbaka till Egypten. Jag tänker att det beror på att de i alla fall visste vad de kunde vänta sig där. Det nya och spännande som låg framför dem väckte rädsla: “Tänk om det blir ännu värre då vi kommer fram dit Mose nu leder oss?”
I den andra läsningen har vi en motsvarande separation mellan det konkreta och det andliga. “Säg åt dem som är rika i denna världen att … inte bygga sitt hopp på något så osäkert som rikedom, utan på Gud, som rikligt skänker oss allt vi behöver.”
Låt mig göra lite teologisk akrobatik här nu för att komma fram till en poäng, som sedan för oss till evangeliet. Då Mose möter Gud lär han känna honom som “Jag Är”. Det är det namn som Gud väljer åt sig själv i mötet med Mose. Gud är alltså själva varandet, i någon bemärkelse, allt som har liv är rotat i Gud och får sitt liv från honom. Det betyder också att allt vi ser, hör eller uppmärksammar kommer från Gud.
Om vi lite moderniserar den andra läsningens budskap kunde vi alltså resonera att det handlar om att inte ha sitt hopp i det konkreta som är så enkelt att se, utan att ha ett andligt hopp som bygger på den Gud som är. Det vill säga, tänk inte att ditt liv är tryggt och gott bara för att du har mycket egendom, utan sök trygghet hos Gud, han som vill lära oss det verkligt goda livet. Låt det inte gå så för dig som det gick för Israels folk i öknen, att du vill tillbaka till ett slaveri i Egypten, bara för att du då själv har kontroll över ditt elände. Välj istället det andliga livet där man söker Gud, söker kärlek och rättfärdighet. Där finns det verkliga livet.
Jag tror det är detta som Jesus är ute efter med dagens liknelse om att ögat är kroppens lampa. Om du låter ditt “andliga öga” bli mörkt, då är allt du ser det konkreta. Då riskerar du bli blind för människorna i din omgivning, för allt det goda du har runtomkring dig och istället bara se egendomarna. Och om ditt andliga öga blir så förmörkat att du bara ser det konkreta, akta dig då, för den väg som du riskerar slå in på leder till långa arbetsdagar, stora lån och svaga relationer. Akta, för det riskerar gå så att du binder dig vid ett arbete bara för pengarnas skull, så att du kan betala bort ett hus som du inte trivs i, vars invånare inte längre ser varandra eller bryr sig om varandra. Det är inte det som Gud vill för oss. Vi kan inte tjäna både Gud och mammon. Och mammons väg leder oss bort från det som har evighetsvärde: från kärleken, från tron, från hoppet.
Jesus lär istället att vi ska ha en skatt i himlen. Att vi ska vara uppmärksamma på dessa andliga sanningar om våra liv och rota dem i det vi vet om Gud. Så bygger vi något hållbart.
Vad är det då som vi vet om Gud? Vi vet att han lade åt sidan all sin himmelska rikedom för att bli människa. Vi vet att han valde korsets väg, för vår skull. Vi vet att han mötte alla människor och att han in i det sista sökte sätt att vara kärleksfull mot var och en av dem. Vi vet att det livet var starkare än till och med döden. Inte ens 2000 år av tid har lagt stopp på det livet. Och ännu idag anar vi att här finns något som håller för prövning.
En modern och (historiskt sett) högt bildad människa kanske kan haka upp sig på sådant i dessa texter som inte verkar vara sanning. Men kanske vi då kan låta den Gud som är, tala till oss genom det. Så valde han att tala till dem som gått före oss. Här krävs nämligen inga djupa studier eller utomordentliga tankeansträngningar för själva poängens skull. Guds nåd och lärjungaskapet till honom erbjuds var och en, oberoende av vad vi kan eller förstår då vi kommer till det. Så länge vi håller båda ögonen öppna, både för det andliga och för det konkreta, kommer vi att se hur nåd och sanning erbjuds oss varje dag.