Texter

Andra läsningen

Rom. 13:1-7

Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva. De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den skall berömma dig; den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda.
Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt. Det är ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de vakar över allt sådant. Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad.

Evangelium

Matt. 17:24-27

När de hade återvänt till Kafarnaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?” – ”Jo”, svarade han. När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: ”Vad tror du, Simon, av vilka kräver de jordiska kungarna tull och skatt, av sina söner eller av andra?” Då Petrus svarade: ”Av andra”, sade Jesus: ”Sönerna går alltså fria. Men för att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. Öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig.”

Predikan

Att vara medborgare i två riken. Det är kanske inte alltid lätt att veta vad det innebär. Men vi får en nyckel i vad Jesus gör idag. Vårt medborgarskap i det himmelska ska i utgångsläge vara sådant att vi också håller de förordningar och lagar som givits i vårt samhälle. Jesus väljer att ge tempelskatt för att ingen ska stöta sig på dem. Jesus arbetar för att bevara friden och ordningen i samhället, samtidigt som han säkert är mycket medveten om sin egen roll i förhållande till templet.

Men vi ser inte honom bli upprörd över att någon undrar på deras skatt. Istället ordnar han så att den blir betald, på samma villkor som alla andra. Det är något av detta som Paulus kommer tillbaka till i dagens läsning. Överheten bär sitt svärd av en orsak och har som uppgift att hålla ordning och se till att behövlig service finns tillgänglig för medborgarna.

Att det sedan kan smyga in korruption och agerande i gråzoner också i våra myndigheter är ett faktum. Men det ändrar inte på utgångsläget. Vi ska respektera dem som fått ansvarsfulla tjänster och utgå från att beslut fattas med sådan omtanke och sådant kunnande som deras mandat kräver.

Då Jesus i dagens evangelium säger att sönerna går fria beskriver han samtidigt den dubbelhet som just korruptionen kan föra med sig. Vissa utvalda slipper undan avgiften, på grund av sitt släktskap. Men samtidigt antyder han kanske också den hemlighet som gäller Guds barn. Sönerna kommer att gå fria. De som är Guds barn kommer inte att avkrävas någon himmelsk skatt. Inte efter att planen är satt i verket. Vår lott, som Guds barn, är att ta emot det som är av nåd. Frälsning ges som gåva. Räddningen undan de makter som bryter ner och korrumperar.

Det är inte alltid lätt att veta hur man ska förhålla sig till det världsliga väldet, då det verkar som att dess regerande inte går i enlighet med den syn man har som kristen. Det är ett faktum att man på grund av övertygelser som grundar sig i ens kristna tro kan hamna i kläm i förhållande till samhällets ordning och lagar. Det finns de svåra moraliska frågorna, som en anställds rätt att vägra att utföra en abort, eller det överhängande miljöhotet som många på skapelseteologisk grund engagerar sig i, eller frågor om minoriteters rättigheter och säkerhet i vårt samhälle. I sådana frågor kan det hända att ens kristna övertygelse kallar en att gå en annan väg än den samhället förväntar sig.

Jag misstänker att alla yrken och sammanhang har frågor som dessa, i olika grad diskuterade, där också vi som är kristna landar i olika slutsatser om den rätta vägen framåt. Men det är viktigt att bevara ett rent samvete. Det lär oss också 1 Tim 1 och 1 Kor 8. Ett rent samvete spelar en roll för vår förmåga att komma vidare i tron.

Därför finns det också de som föreslår att vägen ut ur dessa kniviga situationer är att lida under de konsekvenser som de kan ha. Den som vägrar en arbetsuppgift på grund av sitt samvete kan komma att bli uppsagd eller få en varning. Det kan hända att det är något man måste utstå för sitt samvetes skull. Eller som ett vittnesbörd för världen. Vi är ändå kallade att vara ljus och salt.

Men hur går det ihop? Att följa Jesus i att inte låta stöta sig med någon och samtidigt hålla fast vid sitt samvete? Jag tror att vi behöver Andens ledning i stunden och att vi behöver ha hjärtan och tankar som är övade att se med mildhet och ödmjukhet på vår omgivning. Det är mycket svårt för någon med ett hårt hjärta och en otyglad tunga att säga nej till en arbetsuppgift utan att det spårar ur till en strid. Den som däremot ägnat sig åt bön och självrannsakelse kommer helt säkert att ha lättare att hitta en ton och ett sätt där man inte behöver stöta sig med den andra människan. Man kan föra fram sitt ärende utan att själv orsaka förargelse.

I dagarna blev jag indragen i en diskussion angående ett politiskt beslut som skulle fattas i Karleby. Flera hade reagerat starkt på vad som uppfattades som en orimlighet och orättvisa. Flera skrev brev till beslutsfattare för att påverka. Jag fick läsa några av de brev som gick. Och faktum är att allt för ofta gick diskussionen från saken till att bli raljerande och direkta påhopp mot människor. Det går att vara av olika åsikter i frågor, utan att det spårar till angrepp mot andras person eller kunnande. Och här finner vi, tror jag, ett mycket viktigt arbete för oss som kristna att stå i. Vi är medborgare i två riken och vår närvaro i samhället spelar en roll. Vårt sätt att agera, utgående från våra övertygelser och vår sändning att älska vår nästa som oss själva spelar en roll. Och också då vi väljer lidandets väg för vårt samvetes skull spelar det en roll. Det formar samhället omkring oss, så att världen blir en bättre plats.

Så får vi följa vår Herres exempel, så gott vi kan, för att hans vilja ska se och att hans rike ska komma.

Låt oss ödmjuka oss, ta ett steg på den vägen och bekänna våra synder!