Du får leva

Publicerat den av Niklas 1 kommentar
La Résurrection du Christ (The

Texter

Första läsningen
Hes. 37:1-14

Herrens hand rörde vid mig, och med sin ande förde han mig bort och satte ner mig i dalen. Den var full av benknotor. Han ledde mig runt, och jag såg dem ligga överallt i dalen, helt förtorkade. Han frågade mig: ”Människa, kan dessa ben få liv igen?” Jag svarade: ”Herre, min Gud, det vet bara du.” Han sade: ”Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren.”
Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande – det var ben som sattes till ben och fogades samman. Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem.
Han sade till mig: ”Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!”
Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här.
Han sade till mig: ”Människa! Dessa ben är Israels folk. De säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, vi är förlorade. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren.”

Andra läsningen
1 Kor. 15:12-22 

Om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår. Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.
Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.

Evangelium
Joh. 20:1-10 

Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: ”De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Lärjungarna gick sedan hem igen.

Predikan

För en vecka sedan samlades vi till palmsöndagens gudstjänst, då var videkissorna det tecken som förebådade påskens budskap. Kvisten som utmanar kylan och förbereder sig för sommaren.

Stilla veckans budskap är allvarstyngt. Det är texter som påminner oss om livets svårigheter och våra egna brister. Men påskens budskap är att Gud skapar liv. Också där som det mänskligt sett kan tyckas vara hopplöst.

Videkvisten är ett vårtecken för oss som vet vad den signalerar. Men föreställ er att ni aldrig hade sett en sådan förr. Skulle ni då veta att de små grå knopparna berättar att sommaren snart ska komma? Det är inte alls klart att det är vad de signalerar.

Många av oss har någon gång varit i en situation då vi tänkt att nu är det helt kört. Nu finns ingen räddning. Kanske minns vi en sådan gång?

Jag tänker mig att Hesekiel måste ha föreställt sig det, då han stod där i dalen fylld med benrangel. Inte kan bara benen av något plötsligt börja leva igen! Men Gud kommer till den platsen där det inte verkar finnas några möjligheter och så säger han bara ett ord. Där det inte fanns ens ett litet tecken på liv, där skapar Gud nytt.

I läsningen hörde vi Israels folk säga: ”Vårt hopp är ute, vi är förlorade” men Gud lovar vara trogen, till och med trots dödens makt. Han lovar nytt liv, då när folket är som mest uppgivna och tröstlösa.

Här anas så klart påskens löfte. Ordet som Herren gav profeten är både uppmuntran till folket i den stunden, men också en bild av det som ska komma. Gud säger, att då detta händer ska vi inse att han är Herren.

I samma anda skriver Paulus i första korintierbrevet. Uppståndelsen är det avgörande i den kristna tron. Det är den händelse kring vilket allt annat kretsar. Om Gud inte är den Gud som håller sina löften och ger sitt folk liv i de svåraste omständigheterna – då är vårt hopp förgäves. Men nu är det inte så. Det finns vittnen till att Hesekiels profetia gått i uppfyllelse. Den som vi trodde var död lever. Liksom vi alla känner hopplösheten och svårigheten genom Adam, får vi alla liv och nytt mod genom Kristus. Paulus förkunnar ett hopp som inte bara gäller denna tid, utan också den kommande.

Evangeliet demonstrerar just detta. Maria från Magdala vandrar i mörkret på väg att göra vad man måste i den svåraste av tider. Hon skulle se till graven och kroppen, visa sin respekt för den hon kallat mästare och herre, men som tagits ifrån henne av makter större än hon själv. Så ser hon att stenen är bortvält. Hon springer till Petrus och Johannes, som i sin tur skyndar till graven. Och ögonvittnena kommer till den tomma graven, där de ser bara linnebindlarna kvar. Bindlarna, som skulle bevara Jesu kropp.

Men Jesus var beskyddad av något betydligt större. Han var omsluten i Herren Guds kärlek och helighet. Iklädd det ljus som mörkret inte kan släcka. Här är något som ingen kunnat vänta. Från denna stund är världen ny – nu finns ingen hopplöshet som inte kan vändas i hopp. Nu finns inget felsteg som inte kan bli förlåtet. Nu finns ingen makt som inte underordnas livets och skapelsens Herre.

Då Jesu lärjungar ser in i den tomma graven, ser vi något som är omöjligt. Men ändå vittnar apostlarna om detta, många gånger med livet som insats. De vet vem de tror på. Det finns ingen rädsla i deras tro. För den fullkomliga kärleken som övervunnit döden har också fördrivit rädslan ur deras hjärtan.

Så slår viden i blom, plötsligt är det inte grått och kallt, utan gröna blad sticker fram. Budet når allt flera och sommaren närmar sig. Liksom någon som aldrig har sett videkissorna inte kan veta vad det innebär, får vi som Jesu lärjungar lära oss att tyda tecknen. Vi ser Guds rikes sommar närma sig. Jesus är den första av alla dem som ska följa honom till uppståndelse. Vi blir alla sådana som omsluts av Guds kärlek. Vi blir alla sådana som inte behöver vara rädda. Vi blir sådana som fylls av liv. Den lilla knoppen bryter ut i blom.

Så når Guds ord alla våra omständigheter. Det lyser in hoppets och framtidstrons ljus i våra liv. I våra familjer, bland våra vänner, på våra arbetsplatser. Påsken kallar oss inte bara att tro att det hänt, utan att ta emot Guds gåva av liv. Då vi skådar Herren uppstånden, efter allt han lidit i makternas och människornas händer, inser vi att också vi får leva.

Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden.

Och också i vår svåraste omständighet viskar Gud sitt skaparord – du får leva.

Törsten är släckt, vi öser ur frälsningens källa

Publicerat den av Niklas Lämna en kommentar

Texter

Episteltexten
1 Kor. 15:1-8 (9-10) 11

Jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse – den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster.
(Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd som har varit med mig).
Jag eller de – så är det vi förkunnar, och så är det ni har lärt er att tro.

Evangelium
Luk. 24:1-12
Dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” Då kom de ihåg hans ord, och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.

Predikan

Jag vill idag se den tomma gravens betydelse med hjälp av tre bilder. Hämtade ur de traditionella påsknattsläsningarna. Läser man alla är det sju stycken. Ett heligt tal. Alla läsningar har sin egen särart, men visar på hur Gud genom Kristi uppståndelse har fullbordat sina löften.

De läsningar jag har valt för oss handlar om vattnet. Under skärtorsdag och långfredag har jag predikat utgående från törsten. Idag är törsten släckt. Kristus är uppstånden och världen är inte längre den plats den var innan. Nu öser vi jublande ur frälsningen vattenkällor, som Jesaja profeterade att vi skulle. I vår värld är nu en källa till evigt liv, som har visat sig pålitlig till och med genom döden. Det är Herren Jesus Kristus, dödens överman och livets mästare.

Liksom vi hörde på palmsöndagen, så har han kommit till oss. Vi har inte behövt söka honom någonstans långt borta, utan han har kommit hit till jorden. Likaså behöver inte vi söka hans hjälp någonstans långt borta. Han bor i våra hjärtan genom tron och genom dopet. Vi kan höra hans röst. Här, hos oss, finns frälsningens källa, för Gud vill inte vara långt borta från sin mänsklighet, utan nära oss.

Den som kan sin Bibel minns också den första psaltarpsalmens budskap, där den rättfärdiga är som ett träd som lever nära vattnet. Vi lyssnar till Guds ord och lär av det och så bär vi rik frukt. Vattnet, Guds ord, ger oss den näring vi behöver. Detta är en återkommande bild i Skrifterna.

Den andra bilden anknyter till dopet. Då Israels folk gick igenom Röda havet förde Gud dem från slaveri till frihet. Gud har nu, genom Jesu uppståndelse, fört oss från slaveri till frihet. Det som händer i dopet är att vi symboliskt går igenom vattnet och lämnar slaveriet bakom oss. Vilket slaveri? Då vi talar om uppståndelsen talar vi om slaveriet under synden. Att vi väljer sådant som är dåligt för oss själva och vår omgivning. Påskens budskap är att Jesus har besegrat den andliga makten, ondskan själv, och visat oss en väg att följa honom på vägen mot det himmelska. Vi är som Israels folk, som går genom de delade vattenmassorna.

Vad innebär det i praktiken? Genom att bli Jesu lärjungar – sådana som lär sig av honom, som är livets mästare – kan vi finna en väg genom livet som för mot kärlek och mening. Samtidigt lär vi oss vad det verkligt viktiga i livet är.

Bilden med Röda havet påminner oss också om något väldigt viktigt i den kristna tron. Nämligen att vi ska ta alla med oss. Lämna ingen i Egyptens slaveri, utan ta alla med på färden. Rent konkret menar jag, lämna ingen utanför dopets nåd, låt alla höra om att det finns frihet från det som binder oss.

Den tredje bilden handlar om målet. Den första bilden ger löftet att det finns en källa till räddning och glädje i denna tid, Gud har gett oss den. Den andra bilden handlar om att Guds folk, de som öser ur den källan, är ett folk som vandrar från slaveri till frihet. Den tredje bilden är hämtad ur Uppenbarelsebokens kapitel 22. Där strömmar en flod som av kristall genom den heliga staden som ska komma från himlen. Igen en bild av hur Gud kommer till oss med sin frälsning. Han ska rädda hela världen och vi är hans medarbetare på den vägen. Då han är klar med sitt verk ska den ursprungliga skapelsen, den som var en vacker trädgård, kompletteras med en gyllene stad där frälsningens och livets vatten strömmar.

Vad betyder det? Det betyder att Guds församling, det är vi alla, inte bara får tröst i denna tid. Vi är också på väg mot något gott och strålande. Vi har inte ett hopp som begränsas till den här världen, utan ett hopp som räcker för evigheten. Trons gåva är inte bara för denna värld, utan också för den som ska komma. Vi tror att alla människor ska uppstå till att möta Gud vid den yttersta dagen. Liksom Kristus uppstod som den förste av många, ska också vi göra det. Och då ska vi få se Guds helighet, glädje och frid fullkomnad. Bilden med den heliga staden med livets vatten i mitten beskriver för oss hur Gud vill att livet ska vara ordnat. Hans livgivande ord ska vara i centrum för allt, så att ingen ska behöva välja det onda igen.

Det är tre bilder som kanske kräver lite tankearbete av oss. Men det hela går att summera ganska slagkraftigt: Den uppståndne Jesus har besegrat döden, gett sig själv för vår skull, besegrat det ondas makt och erbjuder den segern åt oss. Av sin kärlek har han gjort sig själv tillgänglig för oss alla, vi får ösa ur frälsningens källa. Av sin nåd har han befriat oss från syndens välde, vi får gå genom vattnen från slaveri till frihet. I sin godhet har han planerat en ännu bättre framtid än något vi kan se idag, vi får vara hans medarbetare tills det fullkomnas.

I Jesus har vi alltså befrielse från allt som har gått fel innan, tillgång till hjälp och tröst för idag, och hopp om en bättre framtid. Följ med på vägen! Det är en väg som besegrar till och med döden. Den som leder oss har redan gjort det.