Texter

Första läsningen
Jes. 63:7-9

Jag vill förkunna Herrens kärlek,
prisa Herren för allt han gjort för oss,
allt det goda han gjort för Israels folk
i sin barmhärtighet och sin stora kärlek.
Han sade: De är ju mitt folk,
barn som aldrig sviker.
Därför blev han deras räddare i all nöd.
Det var inget sändebud, ingen ängel
utan han själv som räddade dem,
det var han som befriade dem
av kärlek och medömkan.
Alltid i gångna tider
lyfte han upp dem och bar dem.

Andra läsningen
Jak. 1:17-21

Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. Enligt sitt beslut födde han oss till livet genom sanningens ord, för att vi skulle bli den första skörd han får från dem han har skapat. Håll detta i minnet, mina kära bröder.
Varje människa skall vara snar att höra, sen att tala, sen till vrede, ty en människas vrede åstadkommer inte det som är rättfärdigt inför Gud. Lägg därför bort allt det orena och det myckna onda hos er, och ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er och som förmår rädda ert liv.

Evangelium
Joh. 16:5-15

Jesus sade:
”Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd.
Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta.”

Predikan

En av de röda trådarna som går genom dagens texter är den gåva som kommer från ovan. Lärjungarna sörjer då de hör att Jesus ska lämna dem, för de förmår inte förstå att det kommer att ge dem en ny gåva. Deras sorg förblindar dem, så att de inte förstår att ställa den viktigaste frågan: Vart går du? Eller varför går du? Jesus inser att de inte kan veta vad som ska komma, så han förklarar för dem om Hjälparen, som han ska sända.

Hjälparen är Guds Helige Ande, som utgår från och tillbes med Fadern och Sonen. Kyrkans lärare har försökt förklara detta på flera olika sätt. Irenaeus beskriver det som om Anden vore kyrkans själ. Utan Anden är kyrkan som en kropp utan liv. Det som gör henne levande är den helige Ande. Tertullianus talar om Anden som den som fortsätter Kristi verk att undervisa, påminna, leda och förhärliga Fadern. Vi förstår följaktligen att Kristi kyrka också fungerar i denna uppgift. Varje medlem i församlingen lyssnar till Andens röst och följer den. Så blir församlingen levande.

Detta föranleder så klart frågan om hur detta går till. Origenes lär oss att Anden ska komma till de utvalda, det vill säga dem som Kristus har utvalt till frälsning. Till oss som blivit hans lärjungar. Anden ska då helga och forma oss. Gud själv möjliggör alltså vår delaktighet i hans verk.

Augustinus betonar Anden som Guds kärleks personifikation. I Anden ser vi den gudomliga kärleken och i Anden tar vi del i den samma.

En sådan fullkomlig gåva går Kristus för att sända oss. Det är förståeligt att lärjungarna inte kan vänta sig något sådant. Vi måste minnas att vi idag hör Jesus tala i dagarna innan korsfästelsen. Judas har lämnat lärjungaskaran under den sista måltiden och nu talar han till de elva som är kvar. De har ännu inte erfarit korsfästelsen eller uppståndelsen.

Och korsfästelsen kommer att bli en avgörande erfarenhet för deras liv i Anden. Allt kristet liv går via korset. Korset lär oss att vår egen vilja eller vårt eget begär inte är en tillräcklig grund för hur man ska leva. Korset undervisar oss om hur sann kärlek ser ut. Liksom Kristus bad om att få slippa det men ändå gick lidandet till mötes, så påminns vi om att bara för att vi vill något innebär det inte att vi ska skrida till handling. Rent konkret: om jag vill slå till någon (fastän det verkar befogat) så ska jag antagligen inte. Eller: om jag vill använda rusmedel för att hantera stress eller ångest, så är det förmodligen ändå inte en lösning på mitt problem. Det korsformade påminner oss om att kärlek och sanning hör samman med ett uppoffrande liv. I Gal 5 då vi läser om Andens frukt noterar vi att självbehärskningen finns bland de nämnda.

Lärjungarna får erfara korsets verklighet innan de tar emot Anden. De ser hur ondskan samlas kring Kristus, för att försöka bryta ner honom. Och de tre dagarna som de sörjer kommer att forma deras andlighet djupt. Då den Uppståndne sedan möter dem, måste det ha varit en avgörande livserfarenhet. Då de på pingsten tar emot Anden kommer Gud att ta dessa erfarenheter i sin tjänst. Lärjungarna, som blir den tidiga kyrkans stöttepelare, har inte bara den kraft och hjälp som kommer från ovan. De har den fullkomliga gåvan: de har sett korset, uppståndelsen och till sist också pingsten. De har sett att ett gott liv innebär att utgjuta sig själv, att kärlekens väg kan leda mot döden, att deras egna begär och tankar är för små. Gud har något större i förvar.

Vi kan alltså knyta samman dessa texter genom att följa tanken om den gåva som kommer från ovan. En gåva som bygger på att Kristus upphöjs tillbaka till himlarna. Vi ser i den första läsningen hur Guds kärlek är grunden för hans räddningsgärning. Han frälser oss av sin medkänsla. Och liksom i talet om Anden skymtar en personlig Gudsrelation: Gud ser folkets nöd, talar om dem som sina barn, han själv kommer till deras undsättning – inte något avlägset sändebud.

I den andra läsningen talas om den fullkomliga gåvan, som kommer från ovan, från himlaljusens fader. Här talas om sanningens ord, som föder oss till liv. Det går i parallell med Andens uppgift att undervisa och forma oss. En av mina husprofeter Dallas Willard betonar i detta sammanhang vikten av att låta Guds sanning forma vårt sinne, vår vilja och våra handlingar. Det är inte alltid lätt, för sanningen tar korsets form. Men vi kan lära oss nya sätt att tänka och se på saker.

Det är också vad Jesus vägleder sina lärjungar i, då han säger att det är bättre att han går bort. Då han upphöjs kommer något ännu bättre att komma. Sanningens Ande kommer för att lära oss vad synd är, att vi inte tror på den korsfäste och uppståndne. Att vi inte litar på honom eller den väg han kallar oss att vandra. Rättfärdighet: att den som går den vägen går till Fadern. Och dom: att den makt som förleder oss i denna tid kommer att bli maktlös. Anden som Jesus ska sända, ska lära oss allt detta. Det vill säga: Sanningen om Kristus. Hur man ska vandra genom livet. Och Anden ska förhärliga Kristus i oss. Så skall vi kunna vara hans kyrka och förmå vittna om alla de goda gåvor han ger.

Han uppmanar oss att lyfta blicken. Vi ska inte fastna i sorgen över att han går bort. Istället ska vi leva i förväntan på det som ska följa. Andens gåva innebär tröst, sanning och kraft i våra liv.

Jag brukar undvika listor, men här är sex förslag på hur vi kan lära oss detta påskens liv:

1. Sök Guds närvaro i formen av hans kärlek, inte bara i formen av hans hjälp.
2. Lyssna i din bön. Bönen är ett samtal.
3. Var beredd att formas och tänka om. Ödmjukhet är god grogrund för Andens frukt.
4. Låt korset forma dina begär, inte världen.
5. Se hela ditt liv som något andligt.
6. Lev för Guds rike. Anden sänds inte för självtillräcklighet, utan för att förhärliga Kristus.

Gud är alla goda gåvors givare. Han själv är fullkomligheten. Och hans Ande vittnar för oss om detta i alla vi möter: i skapelsen, i bibelordet och i sakramenten. Så låt oss vara vaksamma, så att vi inte blir som evangelietextens lärjungar. Låt oss inte sörja det som vi nu inte förstår, utan låt oss vända oss till Gud i förväntan att han ska ge oss fullkomlighetens gåva. Syndernas förlåtelse. Evigt liv. Andens kärleksfulla gemenskap med honom och med hans församling.